~År 4036 då mitt liv tog slut~

SÅ BRA!
Allvarligt det är sällan jag riktigt fastnar för ff, men nu är jag helt fast.
Måste ju få veta vad som händer!
Du skriver på ett väldigt bra sätt som gör kapitlen att bli levande på något sätt.

Tack alla! Det värmer i hjärtat♥

Lite korta kapitel , men jag tycker att berättelsen var sådär (bror juh på vad man gillar)

Superbra, som vanligt. ♥

AWESOME!!!!

Jag spärrade upp mina ögon så det nästan var lika stora som Rebeccas fina ögon. Men mina ögon var inte fina- de var fulla av skräck. Jag klev upp ur sängen och gick mot dörren. Med mina darrade hand tryckte jag ner handtaget. Dörren gick upp med ett knarr. Jag tassade på tå ner för den stora trappan och möttes av en skräckfylld scen. Mamma låg i soffan med huvudet nere i kudden. Det sipprade blod ur hennes nacke och hennes ögon var tomma. Döds tomma. Ett skrik for över rummet. Jag gissade att skriket kom från min mun.
***
Några timmar senare satt jag på mitt rum igen. Mina ögon var röda och håret trassligt. Pappa hade om, och om igen försökt förklara för mig om ”livet gång”.
”Men hon blev m… mör-dad.", stammade jag.
”Det finns inga bevis.”, sa pappa och smekt min kind. Men inte alls samma smekning som mamma brukade ge mig. Hennes hand hade varit varm och len. Pappas var bara sträv och hård.
”Hur skulle hon annars ligga blodig i soffan!” Skrek jag. ”Hon kan väl inte bara ramla ihop!”
Det hade pappa inte kunnat svara på så jag sprang gråtande upp på mitt rum och låste dörren.
Mamma… Det kunde inte vara sant… Glada, underbara, snälla mamma… Jag begravde mitt ansikte i kudden. Sen tog jag upp mitt anteckning block igen och skrev till:

Mord

På min lista.

I love this sooo much ;3 ♥
Can't even.... Jfrkaööspworofmdkdirieowqp

Sjukt bra

Tack C"8

Super! ♥♥♥

Mer kommer i morgon c: