Sjunde året på Hogwarts

- Jag säger ju allt du vill veta, sa jag surt och tog sedan emot halsbandet.
- Visst du får tillbaka det sen när jag kommer tillbaks med Cara, sa jag och transfererade mig till alperna och såg mig om efter Cara.
Vad sjutton var hon tvungen att välja alperna av alla ställen, tänkte jag irreterat och väntade på att hon skulle dyka upp inom mitt synfält.

(300 inlägg skilat )

jag tittade över bergen pch såg en gestalt långt bort, Laura och suckade. vad vill hon nu? ska hon skälla på mig för att jag hade velat döda killen. varför kan hon inte bara förstå att jag ville deras bästa? hur hittade hon mig? jag kom sen på halsbandet, men jag tänkte inte gå till henne, det är hon som vill skälla på mig

( Tjoho Vi äger )

Jag märkte Cara högt upp och jag suckade inom mig och transfererade mig dit för jag orkade inte gå.
Sedan satte jag mig vid henne och visste inte vad jag skulle säga.
- Är du arg på mig?, sa jag och såg ut över bergen.

(ja lr hur vi är bäst )

jag hörde Laura sätta sig vid mig och skakade på huvudet. jag såg inte på henne
"nej jag är egenttligen inte arg på dig" sa jag tyst och visste att det var sant "Är du arg på mig" frågade jag försiktigt och undrade i fall hon inte ville vara vän med mig mer? hon tyckte väll jag var ett monster precis som alla andra

- Nej det är jag inte, sa jag och skakade lätt på huvudet.
- Jag fattade nog varför du ville döda dem, för om de eventuellt skulle döda oss.
Men isånna fall måste du döda hela mänskligheten och det är ju inge bra.
Döda är ingen lösing, sa jag lätt och såg på henne.
- Jag hatade killen lika mycket som du, men han är inte värd att döda, sa jag och hoppades att hon skulle förstå.

jag nickade lätt och tittade på Laura och gav henne ett leende glad över att hon inte var sur på mig.
"Ja men varför ska vi sitta och vänta? jag är så trött på att alltid låta dem få tag på mig innan jag kan göra något" sa jag och reste mig fram och ställde mig på kanten och tittade ut över bergskjedjan och svarade henne inte, jag visste att jag skulle behöva en massa människor för att vara trygg
"Vad skulle jag göra då? toma hot leder ju inte till något" sa jag tort utan att se på henne, jag tittade ner och såg att om jag gjorde ett felsteg skulle jag inte resa mig igen

Jag log mot henne men stelnade sedan till vid hennes ord och såg förskräckt på henne när hon gick mot kanten.
Jag reste mig försiktigt upp och såg vaksamt mot henne.
- Nej, men döda dom om de tänker döda dej, sa jag enkelt och gick fram till henne.
- Tänk inte ens tanken, sa jag mjukt och tog tag i hennes arm och drog henne bakåt.

jag tittade bort mot bergen
"ja men det är de grejen är, jag orkar ju inte döda dem alla om de anfaller samtidigt. så varför inte döda dem innan de hinner göra något?" sa jag och fnös och gjorde inget motstånd när Laura drog bort mig o log svagt
"Oroa dig inte. jag ska inte hoppa oroa dig inte, jag har ju lovat er att inte göra det" sa jag allvarligt "Och jag tänker inte hoppa från ett stup om jag nu ska dö, det är för blodigt och smärtsamt" sa jag uppriktigt och tänkte sedan själv, jag hade använt gift. jag log mot Laura och försökte ge sken av att allt var okej. "vi skulle ju inte bråka mer så varför gjorde vi det?" sa jag trött

- Vet inte men det är inte ens säkert att hälften av dem tänker döda dej, sa jag och log mot henne.
- Bra för jag vill inte att du ska dö så låt det vara annars måste jag rädda dej och det tänker jag, sa jag allvarligt och log mot henne.
- Jag vet inte varför vi bråkade, vi hade väll olika åsikter antar jag, sa jag och flinade svagt och hoppades att allt var okej med henne.
- Du har väll inte gjort nått dumt va? eller tänker du göra nått dumt som att ta ditt liv?, sa jag oroligt och hade inte en aning om vad jag skulle göra.
Men jag visste att Cara kunde göra vad som helst, tänkte jag och såg oroligt på henne.

"Nej de är väll klart men andra hälften vill och de kmr inte ge sig" sa jag trött och log mot henne och stirrade roat "Ja jag hade velat se dig försöka rädda mig om jag hoppat från ett stup, det hade nästan varit kul att testa bara för att se hur du skulle lösa det" sa jag lätt och nickade sedan "Ja antagligen, och jag ber om ursäkt för att jag var så elak" sa jag och hoppades du skulle godkänna den och skakade sedan på huvudet "Nej inte nu i alla fall" sa jag tyst och satte mig ner vid kanten och tittade långt bort