PRS Lupple & Medi

Han flinade lite. "Jag vet. Jag skojade." Sa han ömt och bäddade mjukt ned henne under täcket.

Hon log ömt och gnydde.
"Du var lite hårdhänt... Vi är ju nygifta och du har hållit mig ren tills vår natt. Det var lite väl elakt"

Han svalde hårt och satte sig ned på sängkanten. " Vart gör det ont?" Undrade han oroligt. Dorian kunde inte hålla tillbaka flinet. "Hade du föredragit att jag inte väntade till vår bröllopsnatt?" Undrade han ömt, lite roat.

"Underlivet, du tog i..." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej jag ville ha dig så fort du friade. Åh gud vad kroppen skrek efter dig." Sa hon tyst.

Dorian nickade sakta och smekte henne försiktigt över pannan. " Förlåt älskade." Viskade han. "Jag vet älskade." Flinade han ömt.

"Så kanske en vetekudde mot magen eller kanske något som lindrar smärtan?" Hon såg på honom.

Dorian nickade sakta och reste sig upp. " Jag ska ordna det." Viskade han och gick iväg ned och plockade på sig sådant hon skulle behöva och gick tillbaka upp.

Hon log och tog emot sakerna.
"Du är min hjälte." Sa hon och kramade om vetekudden.

Han kysste henne mjukt på pannan och gav henne vatten och en värktablett. " Du verkar inte tycka att det gör ont under." Mumlade han osäkert.

"Nej för då är det mest underbaraste." Hon tog tabletten och svalde den.
"För jag älskar det." Viskade hon ömt.