PRS Lupple & Medi

Han tog hans armar och höll honom.
"Dorian lugna ner dig. Den var så djupt begraven att den kom tillbaka så fort hon såg dig. Du är nyckeln." Han såg oroad ut.
"Vi gör det här för henne. Så snälla."

Han svalde hårt och stirrade ned i golvet och torkade frustrerat bort sina tårar av blod som rann. " Okej Bhal. Men jag vägrar att du berättar detta för någon. " Sa han allvarligt och försökte samla ihop sig. Kriget hade varit förfärligt. Så mycket död. Även orsakat av honom själv. Han var fortfarande skakad.

"Jag ska inte berätta något." Han tog fram några saker ur fickan. Något i brunt papper.
"Här ge henne detta. Gör henne mindre snurrig." Han log. Det var hennes godis.

Han tog emot godiset och svalde hårt. " Kommer hon inte känna igen det? Vet hon vad hon är? Vet hon vad jag är?" Frågade han oroligt och la varsamt ned godisarna i fickan.

"Hon vet vad hon är nästan. " Sa han och skakade på huvudet.
"Jag är osäker. Fråga henne." Sa han och vände sig sedan om för att gå.

Han såg på honom och skakade på huvudet. Hur vågade de ta varenda av deras minnen? " Bhal. " Sa han men tystnade. " Det var inget. " Sa han sedan trött och bet sig hårt i läppen.

Han vände sig om och synade honom. Men när han inte fick något så nickade han. Försvann bland folkt.
Halo hade hittat mer att dricka och hon kände mot hjärtat. Det slog något så fort. Varför gjorde det så? Hon såg oroad ut och betraktade alla som dansade.

Han hade tänkt ställa en fråga som han ställt många gånger och faktiskt också fått ja på ibland. Men nu var inte rätt tillfälle efter att han attackerat honom. Han gick ut efter honom och tvättade rent sitt ansikte innan han gick ut bland folket igen och fann henne på ett ögonblick. Hon såg orolig ut och han gick lugnt fram. " Hur är det?" Undrade han varmt.

Halo sprack upp i ett varm leende.
"Åh Dorian. Jo jag mår bättre." Hon satte handen för munnen.
"Jag ber om ursäkt. Jag andvände ert förnamn. Så ohyfsad jag är." Sa hon och såg sig om.
"Det är en sådan vacker bal."

Han skrattade mjukt och smekte henne lätt över handryggen. " Det är okej. Det är viktigast att vara formell och korrekt när man är runt folk." Log han varmt. " Instämmer. " Sa han leendes.