PRS Lupple & Medi

"Så jag är inte bland folk?" Hon skrattade mjukt och lade huvudet på sned.
"Hur gick det för dig på ditt mini äventyr?" Sa hon och log.

Han skrattade lågt. " Jo det är du. Men folk som lyssnar då. " Flinade han. " Mitt mini äventyr? Vad menar du?" Log han varmt. Inte villig att berätta för mycket.

"Ja sen vi skiljde oss tidigare. Hittade du något?" Hon hade en vacker broderad solfjäder som hon fläktade sig med.
"Jag är fortfarande lite yr men vi ska inte gå ut. Nu är det säkert så varmt."

Han log mjukt mot henne och studerade solfjädern. Studerade henne. " En gammal bekant. " Sa han enkelt och höll upp en av godisarna till henne. " Den hjälper när man är yr. " Sa han varmt.

Hon såg mot godiset och tog den ur hans hand. Försiktigt stoppade hon den i munnen.
"Den är söt." Sa hon och log mjukt.
"Äpple. Det är en ovanlig smak..." Viskade hon ömt.

Han log mjukt och nickade. " Så länge den är god. " Sa han varmt.

Hon sög på den och färg återvände till hennes ansikte och hon såg på honom.
"Vart fick du tag på den här? Den hjälpte!" Sa hon och log nu stort mot honom.

Han såg hennes färg återvända och log stort. Äntligen. "En gammal bekant. " Log han varmt.

"Du måste ge mig några stycken. Jag vill aldrig må så dåligt igen." Hon svalde resten och såg sig om.
"Det är inga jag känner. Känner du några?"

Han log brett och la några fler i hennes hand. " Håll dem säkra. " Sa han leendes. " Inte speciellt många." Sa han ärligt.