PRS Lupple & Medi

"Vart ska jag ha dem? Jag har inte direkt några fickor." Fnittrade hon och log ömt mot honom.
"Jasså? Vilka då? Får man träffa dem?"

Han studerade hennes klänning, den var magnifik. Han skrattade lågt och tog tillbaka dem och la dem i sin ficka. " Då håller jag dem säkra åt dig. " Sa han varmt och såg sig omkring. " Inte just nu. Jag tycker vi ska ta vara på sista dansen innan balen är över. " Log han ömt.

Hon log och tog hans arm.
"Det kommer mer danser. Det ska bli middag har jag hört och det är bra för jag är utsvulten." Hon såg på honom och log ömt mot honom.

Han log varmt. " Så du vill till bordet?" Log han ömt.

"Nej en dans först." Sa hon och log ömt.
"Vi kommer få en plats och vi kommer få mat. Det är ingen fara." Hon blinkade mot honom.

"Älskade..." Luci såg på Armelle och höll henne nära sig.
"Vad är det?"

Armelle såg upp på Luci och svalde hårt. " Jag vill gå till dem. Men jag får inte. Jag vill döda min bror för all oro han utsatte mig för. Krig. Dumheter." Gnällde hon sorgset och studerade Halo och Dorian på avstånd. Även henne hade Halo glömt.


Dorian flinade lite. Bugade sig för henne och förde mjukt upp henne på dansgolvet och förde henne i dansen.

Emma såg på Luci. Hon hade blivit vampyr efter hennes mormors död och såg nu oroad på Armalle.
"Älskade..." Viskade hon tyst.

Halo log ömt mot honom.
"Då måste denna måltid vara en lyx? Sedan kriget?"

Armelle såg på henne och svalde hårt. " Jag kan bara inte stå här. " Gnällde hon sorgset och övervägde att gå rakt fram och kräva att Halo skulle minnas och att hennes bror skulle be om ursäkt.


Dorian såg på henne och log svagt. I kriget hade han frossat på döendes blod i trettio år. Detta var verkligen inte lyxigt. " Sällskapet är lyxigt." Sa han varmt. Visste inte alls hur han skulle dölja för henne att han inte åt.

Emma kramade hennes hand ömt och log varmt. Försökte få henne på bättre humör.
"Jag vet älskade." Viskade hon och såg sedan mot Halo.
"Men hon är otroligt vacker." Viskade hon

Hon log varmt mot honom och såg sig om igen.
"Jag har faktiskt några av mina syskon här. Men de är så otroligt tråkiga." Viskade hon tyst.

Dorian kände Armelles ilskna blickar. " Ja familj kan vara lite tråkigt ibland. " Log han ömt. "Jag hoppas att jag för träffa dem någon dag. " Log han mot henne och fortsatte att föra henne majestätiskt över rummet.

Armelle svalde hårt. Kramade hennes hand och nickade. " Jag vet. " Viskade hon och vände sedan om och stegade ut till en balkong som var tom.