PRS Lupple & Medi

"Åh ett nöje Allie." Hon log varmt mot henne.
"Halo." Hon log varmt mot henne.
"Jag älskar din klänning. Den är makalöst vacker på dig."

" Är du på genomresa eller ska du stanna här ett tag? Det är en makalös by. " Log hon varmt. Dorian såg förbluffat på henne. Nog var hon över 300 år nu. Men hon hade alltid varit så hispig. Nu var hon lugnet själv. " Tackar. Din är vacker också. " Log hon.

"Jag ska stanna några fagar. Jag måste vila mig ganska mycket. Blir så dålig när jag reser såhär." Hon log varmt mot henne.
"Jag kommer övernatta här så det blir nära till sängen."

Allie nickade sakta. " Helt klart. Resa är fruktansvärt. Sannerligen nu. Allt är så förstört efter det förfärliga kriget. Min far har talat om världen innan. " Log hon ömt.

"Världen innan?" Sa hon och lade huvudet på sned.
Hon såg sedan på Dorian.
"Hur var den?" Frågade hon som om han visste.

"Innan kriget. " Förtydligade Allie och log ömt. " Jag minns det självklart inte själv. " Sa hon och skrattade. " Ty jag var inte född." Log hon. "Men han har talat om saker som telefoner. Man kunde vara i olika länder och tala med varandra som du och jag gör nu. " Viskade hon som om hon talade om något som inte fick sägas och fnittrade lågt. Dorian log ömt mot henne. " Jag har bara hört berättelser." Sa han med ett mjukt leende. Fick hindra sig för att inte smeka hennes kind.

Hon såg på henne och sedan på Dorian.
"Dog inte den teknologin ut för 270 år sedan?" Frågade hon och såg sedan på Allie. Hon hann inte resa sig innan maten ställdes framför henne.

Allie såg på henne med en road blick. " Enligt min far och böckerna jag läst användes telefoner i början av kriget. " Sa hon tankfullt. " Det har ju bara varit krig i 30 år. Det är nog så mycket. Men 270 års sen vet jag ingenting om. Så långt har jag inte läst. " Sa hon tankfullt. Dorian såg på Allie med en road blick. Ty hon talade sanning. Men för folket hade ju sådant som mobiler och liknande försvunnit mycket tidigare. Men att hon hade ett så långt minne var intressant. Han studerade Halo. " Jag vet inte vem hennes far är. Fråga inte mig om sådant jag inte vet. " Bad han ömt.

Hon nickade och började sedan att äta. Det lät bara underligt och hon petade undan lite av maten.
När hon var klar så lutade hon sig tillbaka.
"Jag har lite huvudvärk tror jag."

Han log mjukt och nickade. " Du kanske ska dra dig tillbaka till din kammare? Det kommer jag att göra. " Sa han med ett mjukt leende.