Albus första skolår

Min stapel om kapitel på fanficions är väldigt låg, snart blir jag galen!

Min fina stapel (F:en är typ punkter)

| |
| |
| |
|F|
|F|

Ser du hur tom den blir ? Och den sjunker snabbt....

Snälla mer.

tack för att ni tjatar, det peppar mig faktiskt. jag ska skriva mer på fredag.

JIPPIE!

hoppas ni orkar vänta tills imorgon.

Du får be för mig!

här kommer fortsättningen, tänkte jag just säja, men måste starta andra datorn för att ladda över, om någon kan kommentera så kommer det mer strax.

Ja vad bra sitter här och väntar på den

kommer.



Kapitel 5
Vid tolvtiden kom en gammal och rynkig dam som såg ut som en gammal gam, hon hade en matvagn i släptåg och frågade dem om de ville ha någonting från vagnen. Albus, som inte ätit något sedan frukosten övertalade enkelt de andra att de skulle köpa mycket. De hade tillsammans råd med 25 chokladgrodor, två stora askar med Bertie Boots bönor i alla smaker, en lakrits stav var och två paket med Dr Dregels bästa bubbelgum. De kom överens om att de kanske borde äta något mer än godis, så dem köpte varsin pumpapastej också. Rose och Hugo började spela ett parti knallkort, och Albus satte sig till rätta på det mjuka sätet och beundrade utsikten från tåg fönstret. De åkte nu över en lång, smal bro som sträckte sig långt, långt ovanför marken. Där nere såg gröna fläckar som måste ha varit träd, små, röda fyrkanter och blåa små sjöar. Han tyckte han fick en skymt av en stilig herrgård mitt ute i ingenting, men det var svårt att avgöra eftersom de var så långt bort, och tåget åkte så snabbt. Han vände sig om just som en särskilt hög knall ekade genom kupén. Rose hade vunnit över Hugo på knallkort. Rose flinade glatt mot honom och han såg lite sur ut. Men inte lika illa som James brukade bli när han förlorade mot henne. Hon böjde sig fram och grep tag i två chokladgrode askar. Albus tog också en, slet upp det blålila pappret och svalde halva grodan i en enda tugga, sedan vände han på underlaget i asken med en känsla av spänning. Sedan tittade han på chokladgrodekortet, det var Agrippa. Albus stönade. – What? Frågade Rose, fick du någon känd snubbe? Det fick jag. Hon visade fram det välbekanta gamla ansiktet, Dumbledores ansikte tittade tillbaka på honom genom de halvmån formade glasögonen, Albus kände det nästan som om han blev röntgad. – Rose slet upp sin andra chokladgroda, hon åt upp den i två tuggor. Sedan såg hon förvånad ut. – Oj, sa hon förvånat, det visste jag inte! Vad är det? Undrade Hugo som dittills hade suttit på sitt säte och läst på baksidan av sina chokladgrodekort. Rose visade upp sitt nya chokladgrodekort, den var en tecknad bild av en trollkarl, med spretigt svart hår som stod rakt upp i nacken, bar runda glasögon och hade ett smalt blixt format ärr i pannan. Det var en tecknad bild av Harry Potter, Albus pappa. – Oj, sa Albus också, det måste jag visa pappa!
– Vilket nummer har den? Frågade Hugo. – 999. Svarade Rose. – och det står ” End” på kortet, det måste betyda att det är det sista kortet, i så fall har jag en komplett samling om jag bara kan få tag på Grindelwald, Vettlösa Wendelin och Cornelius Fudge! Jublade Rose. Tiden gick och Hogwartsexpressen tuffade vidare, efter några timmars sömn började himmelen mörkna och James kom in i deras kupé, han hade ett överlägset uttryck i ansiktet. – Dags att byta om små barn. Retades han.

kanske kommer imorn, vet inte säkert om jag hinner.

Jätte bra Miranda du är bäst !!!