PRS Lupple och Emma07

Hans händer och kyssar fick Zachs andning att bli allt mer ansträngd, hans kropp reagerade minst sagt starkt på varenda liten rörelse han gjorde nu. Med nästintill fumliga händer fick han iallafall till sist upp handduken och fick virat av honom den, vilket sannerligen var på tiden. Händerna började han genast smeka med över hans höfter och mer framåt, var lite mer vågad än honom vad gällde vad han rörde.

Benjamin var som i en dimma, han kunde inte riktigt sätta ord på vad som hade skett. Han höll armarna hårt om honom och vilade huvudet på hans bröst.
Ville säga något men fann inte riktigt något ord alls.
Det hade varit bra, nej fantastiskt var nog ett bättre ord men samtidigt han antog att det hade varit lika bra för Zach men han visste inte.
Han drog försiktigt med fingrarna över hans bröstkorg.
"Älskar dig." Viskade han leendes men undvek att titta in i hans ögon. Han var inte riktigt redo för det ännu.

Zacharias kunde inte ens beskriva den här känslan, men lycklig var nog det närmsta han kunde komma. Lycklig där han låg så tätt intill honom, där han lekte lätt med fingrarna i hans hår och hade den andra omkring honom. Han var så fantastisk på alla sätt och vis, och Zach trodde uppriktigt inte att det skulle ens vara möjligt att tröttna på honom. Han slutade aldrig att förvåna, och han fullkomligt älskade det.
"Jag älskar dig med, så sjukt mycket", viskade han tillbaks, såg på honom med ett stort leende på läpparna.

Benjamin log brett över hans ord, det var som alltid. Dem orden gjorde honom alltid så lycklig.
Allt med Zach gjorde honom lycklig. Han vände försiktigt upp blicken mot honom och gav honom en lätt kyss för att sedan lägga sig så som han legat tidigare.
Han försökte lyssna till hans hjärtslag och det om något var lugnande.

Zacharias besvarade mjukt kyssen, log brett och följde honom med blicken då han lade sig ner igen. Att det bara gick att älska en människa så otroligt mycket, det var något Zach inte ens trott varit möjligt. Men Benjamin hade bevisat honom fel, han älskade honom till månen och tillbaks. Och Zach tröttnade aldrig på att bara se på honom, ta in hur otroligt snygg han var.

Benjamin låg där, och var så nöjd. Nöjd över livet, nöjd över förhållandet och nöjd över vad han kände precis i denna sekund.
Alla tankar om hans familj var som om de var hundra mil bort och han älskade det.
Han fortsatte att dra med fingrarna över hans bröstkorg, målade små mönster med fingrarna och skrattade tyst.
Det kändes som om han var komplett. Han drog täcket lite mer över sig, över dem båda och slöt ögonen. Lyssnade till hans hjärtslag och kände efter runt sin hals efter korset men han hade kastat det. Han svalde lite och försökte glömma den tanken.
Det kändes som om han borde tacka för att han var så lycklig just nu.

Zacharias log och lade armen bättre omkring honom igen, strök lite med fingrarna över hans rygg. Han slöt ögonen lite och lät tankarna vandra, vandra iväg till allt möjligt. Men mest höll de sig kring de två. Det här hade han aldrig vågat hoppas på då de träffats på kick-offen den där kvällen, vilket kändes som om det var en evighet sedan nu. Men det var med ett leende på läpparna han såg tillbaks på den kvällen. Han öppnade återigen ögonen och såg på honom, fortfarande leendes.
"Vad tänker du på?", viskade han mjukt.

Benjamin rös av hans fingrar, det var så mysigt och han pussade honom lätt på bröstkorgen. Innan han försökte tänka ut ett svar på hans fråga.
"Att jag är lycklig." Viskade han ärligt och såg upp mot honom.
" På dig, på oss." Flinade han och vände sedan undan huvudet igen.
"Att jag är tacksam." Fortsatte han och drog med fingret längs hans tatueringar.
"Vad tänker du på?" Log han nyfiket och vände blicken mot honom.

Zacharias log utav hans kyss, som han lätt rös till utav.
"Jag är också väldigt lycklig", viskade han mjukt tillbaks, kunde uppriktigt säga att han var lyckligare än på länge. Det fanns nog ingen som ens lyckats få honom lika lycklig som honom heller, han var otroligt speciell för Zacharias på många sätt och vis.
"Dig", svarade han sen med ett mjukt leende, lade mjukt handen över hans.

Benjamin nickade sakta och kände hans hand över sin och skrattade lågt.
"Är det bra tankar då?" Viskade han leendes och såg på honom. Han kunde ligga såhär i timmar.
Det fanns inget bättre än att vara nära Zach, och än så länge hade han inte hittat nått tillfälle eller situation som inte var bra vad gällande Zach. Allt var perfekt. Han var perfekt.