Olivia Stewarts kärlek

Haha jag förstod det : p ♥

Ja, men när kommer dit mer färesten?

onsdag skulle jag gissa på för då blire studiedag! kan försöka skriva något litet imon också♥

Yeeeey

Nu kommer det meeera!!:=)

Kap 30: två Blodsförädare och en smutsskalle!

Jullovet hade bara sprungit förbi och detta var absolut det bästa lovet i mitt liv. Idag skulle vi åka tillbaka till det underbara skolan Hogwarts. Vi höll på att packa ner dom sista sakerna i våra koffertar och vi gjorde oss beredda på att åka till King´cross station vilken minut som helst.

Nu stod vi mellan perrong 9 och 10 och jag fick en flash back från förra gången jag stod här. Jag hade snubblat rakt in i Fred. Det var där allt började, det som förändrade mitt liv, just det där att jag ramlat rakt in i honom. Jag kommer ihåg hur nervös och generad jag var, men det var ju bara för att jag tyckte att han var den sötaste på jorden.

- Hahah du Fred kommer du ihåg när vi stod här förra gången vi skulle till Hogwarts? Duvet när jag snubblade in i dig? sa jag och puttade honom lite lätt i sidan.

- Haha ja det gör jag, precis som om det var igår. Du förändrade mitt liv. Och jag kommer ihåg när du somnade på tåget, jag satt nästan hela resan och tänkte på dig svarade han och han blev lite generad. Och jag gav honom en snabb kyss innan jag sprang in i väggen och möttes av det röda tåget.
Stationen var full med Hogwarts elever som tog farväl av sina föräldrar. Nu dök Fred upp vid min sida och bara några sekunder efter kom George och vi gick tillsammans in i det röda tåget någonstans i mitten.

Och kan man gissa vem som kommer in i vår kupé mitt under resan??
Jo Malfoy, den vidriga skitungen som tror han är störst, bäst och vackrast!

- Nämen vad har vi här då? två styck blodsförädare och en smutsskalle hahaha, skrattade han och nästan spottade ut när han sa smutsskalle.

- Vad vill du Malfoy? Det var George röst som svarade.

- Inget du behöver bry dig om. Du förresten Smutsskalle, fick du mitt brev?

Det tog ett tag innan jag förstod vad han menade.
Visst fan det hade jag glömt, var det han som skickat det? Jag borde förstått. Det var ju de brevet där det stod " du ska få igen för det där" eller något sånt.

- Mm, mumlade jag fram. När kommer det hända?

- Haha då tror jag berättar det för dig? Jag väntar på det perfekta tillfället sa han och vände på klacken och försvann.

Fred och George bara satt och stirrade på mig men sedan avbröt Fred tystnaden.

- Olivia? vad fan menar han med det?! nästan skrek han ut och jag såg hur orolig han var.

- Inget mumlade jag och jag kände själv hur nervös och rädd jag började bli och gråten tryckte sig fram ur ögonen.

- Snälla Olivia säg, jag blir ju fan orolig, svarade han med en lugnare ton. Och nu rann tårarna ner för mina kinder och Fred omfamnade mig i en mjuk tröstande kram.

naaww ^^ ♥

Åååå, villken sötnos han är ♥

AWESOME meeeera snälla BOMBARDA? ♥

Jag funderar för fullt efter mer, men jag idé torka♥

Jättebra! mer när du har tid! ♥♥♥