PRS Lupple och Emma07

Zach flinade lätt, att han ens frågade det var nästan lite gulligt även om han aldrig skulle kunna tänka nåt annat än bra tankar om Benjamin. Han var fantastisk på alla sätt och vis, så hur skulle något annat ens kunna vara möjligt?
"Oja, alla tankar som har med dig att göra är utomordentligt bra", sade han med ett leende, lyfte hans hand för att ge den en lätt puss. Allt med honom var bara så otroligt bra, så fint, allt. Han skulle utan minsta problem kunna ägna hela kvällen bara åt att kyssa varenda liten millimeter utav honom.

Benjamin skrattade mjukt till och såg på honom med roat ansiktsuttryck.
"Utomordentligt bra också? Det är ju underbart och höra." Flinade han, rös över hans puss och smekte honom lätt över läpparna med sin tumme.
"Visste du att dina läppar är underbara?" Log han glatt och studerade honom.

Zacharias skrattade lätt till, såg på honom med ett brett leende. Han var bara alltför söt, hur gick det ens att vara så gullig?
"Hela du är underbar", sade han mjukt, med samma breda leende som tidigare. Han skulle aldrig ens kunna tacka Benjamin nog för allting, för att han visat honom all den här kärleken. för att han hade fått uppleva den. Det var något fantastiskt, och han skulle nog aldrig kunna beskriva i ord ens hur mycket det hade betytt för honom.

Benjamin skrattade till och såg på honom.
" Tycker du?" Viskade han och böjde sig mot hans öra och log brett.
"Jag har en hemlighet, okej?" Viskade han och smekte hans bröstkorg.
"Hela du är också underbar. Fantastisk. Perfekt." Viskade han glatt innan han la huvudet mot hans bröstkorg igen och såg på honom.

Zacharias log brett, såg på honom och tog in alla de där små detaljerna. Som var så otroligt vackra.
"Det tycker jag verkligen", viskade han tillbaks, skrattade till igen av hans ord. Han tröttnade aldrig på att höra de orden, och det fick honom nästan att rodna lite. Bara vetskapen att någon tyckte han var perfekt var nog för att få honom att rodna, och att det dessutom var han?
"Det är bäst du passar dig, så du inte tar helt kål på mig av sötchock som du håller på", viskade han retsamt, lade en hand emot hans rygg igen.

Benjamin såg på honom och log brett när han rodnade lite. Han skrattade till och smekte honom över kinden.
" Jag älskar dig." Viskade han och rodnade sedan själv till av hans retsamma ton.
" Jag måste ju få ge dig komplimanger." Viskade han och rös av hans fingrar över ryggen och pussade honom lätt på bröstkorgen och gav honom sedan en puss på kinden.
"Jag gillar att berätta allt som är bra med dig." Log han ärligt och såg på honom.

Zacharias såg på honom och log återigen brett, lutade lätt handen emot hans hand.
"Jag älskar dig med", svarade han mjukt, flinade lite av hans ord. Visserligen hade han en poäng, och han gillade det verkligen. Men det var helt otroligt gulligt dessutom, han skulle aldrig få nog utav det. Han rös lätt till av hans pussar.
"Det får du gärna göra, även om jag inte förstår hur du hittar alla de sakerna", sade han mjukt, även om han själv skulle kunna hitta oändligt mycket saker hos Benjamin som han gillade. Han såg upp då han hörde några knackningar på dörren, suckade genast. Han hade inte det minsta lust att ta sig upp för att öppna, men knackningarna fortsatte envist och han suckade igen.
"Det är kanske bäst att vi öppnar", mumlade han till sist motvilligt.

Benjamin skrattade lågt och såg på honom.
" Åh jag tittar. Och jag hittar alltid fler saker. " Log han brett och smekte hans kind.
"Du ser dig inte med så klara ögon, det har jag sagt till dig förut." Log han och hörde sedan knackningarna, som bara fortsatte.
Han suckade till och tittade på honom.
" Vi kan låtsas att vi inte är här. " Sa han och skrattade lågt innan han tvingade sig upp i sittande ställning.
"Men du har rätt. Det kan vara viktigt." Sa han och kramade hans hand och studerade rummet. Var fanns ens hans kläder?

Zacharias såg på honom och log återigen, han var verkligen specialist på att få honom på gott humör. Och han kunde nog behöva någon som såg det goda i honom då han själv kunde vara rätt dålig på den saken.
"Då är det väl bra att jag har dig som är så bra på det?", sade han lätt retsamt, skrattade till lite - att inte låtsas om det lät verkligen lockande, men de var väl tvungna att bete sig lite mer vuxet än så. Trots allt var dem ju inte tio längre.
"Hur gärna jag än vill stanna kvar här istället", sade han med ett beklagande leende, satte sig upp och gav honom en snabb puss innan han reste sig och drog på sig närmsta bästa byxor och t-shirt, för att smita till dörren. Där förvånades han av att få se Matthew och deras mor på utsidan - Matthew hälsade visserligen på då och då, men hans mor hade inte varit där många gånger.
"Hej?", sade han lite frågande.

Benjamin stirrade på golvet en stund tills han hittade sina kläder och drog på sig dem och följde sedan efter ut i hallen. Han var ju väldigt nyfiken och när han såg Matthew och Zachs mor utanför dörren rynkade han lite på ögonbrynen. Det var rätt sent ändå.
Han gick fram och motstod frestelsen att lägga armarna om Zach.
Han visste inte riktigt varför dem var här, han verkade ju inte vara nära med sin familj men men.
Han vinkade lite tafatt till dem som en hälsning och försökte le lite smått.