Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Jaa,det gör du!

jag vill verkligen be om ursäkt för att jag har varit helt värdelös på att uppdatera...jag skäms nästan för att ha låtit er vänta så himla länge men det har hänt en massa som har kommit i mellan...men här har ni fortsättningen och jag hoppas ni inte blir för missnöjda ^^

Kapitel 6: Inte som jag trott

Share "så här sitter vi igen. Du på den sidan och jag ja, jag sitter här i min herrgård och njuter av ett glas vin. Men tryck på knappen bara"

Jag lutade mig mot ett träd och såg sen upp på märket. Ja inte var det pappa som låg bakom det här om de nu var de här personerna som skickat upp märket. Men kunde de ens göra det? Jag menar det är inga enkla saker och jag tror inte att de skulle klara av det. Men vem skulle i så fall göra det? Det måste vara en dödsätare. Jag tog ett djupt andetag och gick sedan ut ur buskarna
"Där är ni ju, jag har letat efter er och…" jag låtsades bli förvånad över att de stod under märket
"Det kanske är du som skickade upp det om det nu inte är de här tre" sa Barty och jag såg lugnt på honom och sedan märket
"hur skulle jag veta hur man gör? Jag blir bara 14 och jag sysslar inte med svartmagi" sa jag lugnt och Barty såg inte övertygad ut
"Vem skulle det då vara? Ett spöke?" sa han barskt
"Nej men ni bör kanske genomsöka skogen" sa jag lugnt
"Den som sa trollformeln var där borta, de läste en besvärjelse…" sa Hermione och pekade mot skogen
"Du påstår att det stod en person där borta och läste en besvärjelse. Du verkar veta en hel del om hur man frammanar märket" sa Barty misstroget men de andra från ministeriet började genast söka i skogen och jag såg uttråkat på dem. Om de skulle finna någon där var det knappast den skyldige. Jag blev inte så förvånad när de hittade någon men jag blev förvånad över att det var en husalf. Det kändes för overkligt att en husalf hade kunnat göra det här, särskilt med tanke på att min far inte gillade husalfer så finns det inte en chans i världen att han skulle lärt den här alfen besvärjelsen. Men vad som var ännu roligare var att det var Bartys husalf. Men jag hade verkligen ingen lust att stå och lyssna på dem när de försökte bringa klarhet i något de ändå inte förstod. Jag backade långsamt bakåt och försvann in i skogen och började gå mot lägret. Jag kom fram och såg på alla söndriga tält, eldar som brann och folk som gick omkring oh försökte förstå vad som hade hänt
"CARA?" jag stannade till och undrade vem som ropade på mig "CARA?" jag ville inte svara förens jag visste vem det var men jag såg snart att det var Aidian och jag log
"Här" svarade jag och han kom springande mot mig
"Jag är glad att du är okej" sa han och kramade om mig och jag log mot honom
"Oroa dig inte så mycket. jag klarar mig alltid" sa jag leende
"Du är en duktig häxa men mot dödsätarna har du inte en chans, det vet du väll?" sa han allvarligt och jag funderade på att berätta men lät bli
"Jag vet, men jag var aldrig i nån fara. Jag är renblodig så de vill inte skada mig i första taget" sa jag enkelt och jag hade velat se dem försöka förklara för min far när han kommer tillbaka att de har dödat mig
"Jag hoppas du har rätt" sa han och gav mig en allvarlig blick
"Jag vet vad jag ger mig in på. Hur är det med dig då? Du skadade dig inte va?" sa jag och såg på honom
"Nej då, jag är inte helt oduglig som trollkarl" skrattade han och jag bara himlade med ögonen
"Det kan ju diskuteras" sa jag roat
"Haha vad rolig du ska vara då" sa han torrt och jag bara log och vi började gå genom lägret och stötte snart ihop med Bill, Charlie, Percy, tvillingarna och Ginny
"Jag är glad att ni är okej" sa jag leende men de bara stirrade på Aidian "kul att jag är hörd" sa jag roat
"Va? Förlåt Cara, men vad gör han här?" sa Bill och jag skrattade lite
"Aidian, letade upp mig. Han ville veta att jag var okej" sa jag roat
"Va? Men varför dig?" sa Fred och såg på oss båda
"Dina vänner är ytterst underhållande" sa Aidian
"Ja, men nu är de nog mest chockade, de brukar vara lite mer pratsamma än så här" sa jag och de väntade fortfarande på svar
"Aidian är en gammal vän, och ja min storebror" sa jag leende
"Din vad?" sa tvillingarna i kör och jag skrattade
"Inte biologiskt, utan jag det bara blev så. Jag fick en bonus syster" skrattade Aidian och jag log
"Men hur? Hur får man Aidian Lynch som storebror?" sa Charlie
"Man träffar honom på Irland för en massa år sedan och börjar brevväxla" sa jag enkelt och såg på de andra när de kom gående tillbaka
"Är ni här allihop?" sa Arthur
"Ja vi är här allihop. Vad hände, var det Voldemort?" frågade Percy sin far som tystade honom
"Vi tar allt när vi är hemma i säkerhet" sa han och såg på Aidian "trevligt att träffas mr Lynch" sa han trött
"Nöjet är på min sida" sa Aidian och jag log
"Nu måste vi åka hem" sa Arthur "jag vill inte stanna här en minut längre än jag måste" de andra började packa ihop sina saker men jag bara viftade med staven och allt mitt låg snart i väskan och jag såg på Aidian
"Jag antar att vi måste säga hejdå." sa jag lite sorgset
"Ja det måste vi, men vi ses snart igen och jag är bara ett brev bort. Var nu en duktig flicka och plugga ordentligt" sa han allvarligt men log sedan
"Jag vet. Och jag ska vara en duktig flicka och plugga om du lovar att vara en duktig pojke och inte krascha" sa jag roat
"Jag lovar att inte försöka. Jag ska träna på det" sa han roat och gav mig en kram och sen var han borta och jag kände mig lika sorgsen som jag gjorde varje gång vi var tvungna att skiljas åt. Jag vände mig mot de andra
"Hur är det?" frågade Mioni
"Det är bra, det är så tråkigt att behöva skiljas åt bara. Jag ser inte Aidian så ofta" sa jag och ryckte på axlarna och såg sen på resten av Weasleys
"Då går vi mot flyttnycklarna" sa Arthur och började gå och Mioni såg på mig
"Hade du något med märket att göra?" viskade honom och jag skakade på huvudet
"Nej det hade jag inte. jag vet inte hur man frammanar det och jag hade inte heller gjort det på skoj" sa jag lite sorgset och Mioni kramade om mig
"Du trodde han var tillbaka va?" sa hon och jag nickade men sa inget mer och vi gick under tystnad genom lägret, det kändes bäst så. Det var som om vi inte ville störa ondskan som sänkt sig över tälten. Vi kom fram till flyttnycklarna och de gav oss en och vi tog tag i den utan att säga något och jag såg på de andra, de verkade riktigt skrämda och egentligen var det väll inte så konstigt, min far hade skrämt dem i det förflutna men han hade inte varit där ikväll. Jag kände den konstiga känslan som om en krok högg tag i mig under navlen och vi landade på kullen en stund senare och gick tyst mot huset och jag märkte att de andra var lättade över att komma bort från platsen och hem. Molly stod och i dörröppningen och kom fram till oss när vi var på gårdsplanen. Hon kramade om tvillingarna som inte såg lika glada men de sa inget
"Jag skrek på er det sista jag gjorde innan ni åkte, tänk om ni dött" sa hon förfärat
"Mamma" sa Fred
"Ja vi lever och vi vill inte dö nu" sa George och Molly släppte dem och kramade om oss andra och vi gick sen in i huset
"Nej nu tror jag ni behöver sova, vi lär få väldigt tuffa dagar" sa Arthur
"Ja och ni lär behöva sömnen allihop!" sa Molla strängt och jag log lite, ja hon var ju som hon var
"God natt" sa jag och följde efter de andra upp till Rons rum och vi la oss under tystnade och jag hörde de andra somna. Jag undrade om pappa legat bakom allt, eller om det bara varit ett skämt. Jag stirrade upp i taket och lyckades tillslut somna.

"nej nu tänker jag bege mig till fängelsehålan och experimenten"

*Kash*

Jätte bra som vanligt

Tackar jag var rädd att ni skulle vara besvikna på att de inte var lika bra som de kunde varit :p men jag är glad att du väntade

Fantastiskt! Mer, jag vill inte vänta!

Tack så väldigt mycket jag ska försöka skriva mer snart ska uppdatera den andra FF först ^^ men tack så väldigt mkt ♥

Nejmen,säg nt tack!
Du skriver asm och det är du som förtjänar tack!
Vilken ff?

Klart jag säger tack när jag får så fint beröm av er ^^
Varför sa du inget Tramptass? Ska försöka skriva på den idag men beror på hur sen jag slutar jobba ^^

^ Aha!
Den läser jag men jag kan nt kommentera den av nån konstig anledning.
Men den är asm.
Den här oxo.

Tackar ♥ konstigt att du inte kan kommentera den :s jag gillar att skriva den ^^ och ska verkligen försöka få tid till att fortsätta skeva båda