Papayaklubben

Lariza:
En tår föll ner från min kind... Jag visste inte varför, den bara kom.

Suchi;
Jag märkte hur hon försökte ignorera mig och flickan
"Avundsjuk?", sa jag och flinade emot henne. Ianske inte värdens bästa att i fråga sätta en högt uppsatt dam. Sen när jag vände mit om såt jag en tår från flickan. Jag ruskade henne igen.
"Hallå, hur mår du?", frågade jag oroligt

Lariza:
Jag knuffade om kull pojken och störtade upp. Jag vinglade till lite men sprang sedan iväg. Jag hade blivit svag, aldeles för svag. Det var något med den där pojken som fick mig at mjukna. Allt hade börjat när jag fick det här uppdraget. Jag skrek av frustration

Har läst nu.... sorry=S

( det är lugnt )

Suchi;
Plötsliga vaknade flickan till, och störtade upp. Jag aktade förvånat på mig. Sen visste jag inte vae jag skulle göra, följa efter henne eller stanna kvar här med den avundsjuka Selina???

Selina;
Jag hade ryckt till när Suchi sa "Avundsjuk?". Var jag det? Jag visste inte säkert. Men han hade säkert rätt... Jag kollade efter flickan när hon spran iväg. Nu slutade jag låtsas att jag inte brydde mig ett dugg om vem hon var. Jag tittade frågande på Suchi.

Suchi;
Jag kände mig besviken, sen tittade jag argt på Selina
"du kunde väll åtminstone, gjort något istället för att bara sitta där!", utbrast jag

Selina;
"Varför skulle jag? Du stack ju bara när Safir ramlade ner från trädet!" sa jag och blängde på Suchi.

Lariza
Jag stannade, sjönk ihop på marken och blundade. Det hade varit en jobbig tid. hade inte sovit på tre dygn. Jag visste att HAN ( hon kallar hennes mästare det ) aldrig skulle tillåta det. Hon kurade ihop sig under busken. Struntade i sitt liv. Allting hade blivit fel....