PRS Lupple och Emma07

Zach vilade tyst blicken på honom då de körde ditåt, förstod att det måste vara nervöst för honom ifall dem nu var som han sade. Om de var dem perfekta barnen ville man ju inte visa sig sämre än dem och han kunde gissa sig till att det dem höll på med kanske inte var helt välkomnat där med tanke på deras uppfostran. Han lade försiktigt handen emot hans ben, just där bara av den enkla anledningen att det var där han nådde utan att störa honom när han körde.
"Vi tar oss igenom det här tillsammans. Det kan knappast bli värre än vad det redan är", sade han med ett mjukt leende emot honom.

Benjamin kände hans hand mot benet och det var så välkomnat att han kunde le mot honom kort innan han fokuserade mot vägen och svängde av. Och började köra in mot det mer finare området om man nu kunde kalla det så.
" Tillsammans. " Viskade Benjamin och svängde av igen och fortsatte att köra en stund tills de kom in till gatan där hans föräldrar bodde.
Det var ett stort hus, en stor uppfart och många bilar var redan parkerade. Han stannade bilen en bit ifrån och drog Zach intill sig och kysste honom hårt.
"Jag älskar dig. " Sa han innan han började köra igen och svängde in på uppfarten, eller snarare gårdsplanen och parkerade bilen.

Zach log mjukt emot honom, glad över att han verkade ha lyckats få honom på lite bättre humör iallafall. Ännu bredare blev leendet då han blev kysst, en kyss han genast besvarade lika hårt.
"Jag älskar dig med", svarade han mjukt, såg sig omkring lite i området och visslade lätt till.
"Säker på att vi inte skulle ha kommit i typ kostym?", kommenterade han skämtsamt, det här var långt finare ställen än vad Zach var van vid - han var uppvuxen i slumkvarteren snarare.
"Jag är inte ens säker på att jag varit inne i nåt så dyrt hus förut", sade han med ett roat leende.

Hallå?

Benjamin rodnade till av att han visslade och han skakade på huvudet.
"Åh tyst med dig. " Sa han muttrande.
" Vi behöver inte ha kostym, antagligen inte. Jag menar, då hade dem sagt det i inbjudan. " Sa han lågt och såg en förskräcklig syn framför sig. Tänk om det var en stor bjudning med alla människor de var bekanta med, både vänner och familj. Mer som nån slags bal. Han svalde hårt. Det kunde det väl inte vara?
Han såg på Zach och log svagt.
" Hey, det är fint på utsidan men fasaden är inte det viktigaste. " Sa han ärligt och kramade hans hand hårt innan han steg ur bilen och gick runt och öppnade dörren på Zachs sida. Han visste inte riktigt varför men han antog att det kanske var så att han bara behövde sysselsätta sig med något.

Zacharias log lite, insåg sen att han verkade ha gjort honom lite nervös och ångrade sig lite - han var nog redan tillräckligt nervös utan att Zach skulle göra saken värre.
"Det skulle dem säkert ha gjort isåfall, jag bara skojar med dig", sade han med ett mjukt leende emot honom, kramade hårt hans hand tillbaks.
"Vi fixar det här nu", sade han mjukt, dem hade åtminstone varann där vilket han hoppades skulle göra susen. Han log brett då han öppnade dörren för honom, hur gullig fick man lov att bli egentligen? Han klev ur, skulle helst ha velat ge honom en puss där och då men det kändes lite väl vågat när han inte visste ifall någon såg uppifrån huset.
"Tackar tackar", sade han med ett brett leende.

Benjamin såg på honom när han klev ur bilen och han var en underbar syn att se, att titta på och han fick tankar om att nästintill överfalla honom med kyssar men behöll sin fattning och vände snabbt runt huvudet när ytterdörren slogs upp och hans syster. Isabella sprang ut från huset och kramade hårt om honom.
"Åh Benjamin. Det var länge sen. Du har växt till dig. " Skrattade hon och rufsade till hans hår och såg sedan på Zach och log mer behärskad men inte ovänligt.
"Du måste vara Zach, en pluggkompis till Benjamin. Mamma och pappa har berättat allt. " Sa hon och slängde lite med sitt hår och Benjamin stängde igen bildörren med en smäll.
Allt?

Isabella såg på honom. "Behärska dig Benjamin. Bilen är dyr. Allt om vilken bra vän han är som hjälpt dig i skolan eller nått. " Sa hon lite uttråkat innan hon vände på klacken och gick in igen. Benjamin stirrade efter henne och såg sedan på Zach.
" Isabella, min syster. " Sa han lågt och började gå mot huset.
Detta kändes som någon slags fälla, han låste bilen och gick sedan in genom ytterdörren och tog av sig sina skor, väntade in Zach.

Zacharias drog undan blicken ifrån honom då det kom ut någon ur huset, gissade att det måste vara hans syster eller något redan innan Benjamin förklarat den saken för honom. Han nickade vänligt emot henne som hälsning.
"Det är jag ja", sade han med ett vänligt leende, antog av det att det var hans pluggkompis han fick presentera sig som då. Vilket inte gjorde honom något, med hans familj skulle han presentera sig som nästan vad som helst. Helst skulle han vilja ropa ut till hela världen hur mycket han älskade Benjamin, men han skulle också göra vad som helst för honom och var det att hålla tyst om det så skulle han göra det. Han nickade lätt emot Benjamin.
"Jag gissade det", sade han, visste inte vad han tyckte om henne. Hon verkade ju ändå trevlig, men kanske lite snofsig av den där kommentaren om bilen. Och allt, det där lät av någon anledning mysko. Men det kanske var han som var paranoid också. Han log mot honom, hoppades att det skulle vara något peppande, och följde efter honom in för att där ta av sig skorna och jackan.

Benjamin stod i hallen och hörde sin familj i vardagsrummet. Vilket också var lite annorlunda. I vanliga fall skulle hans föräldrar möta upp vid dörren.
Han greppade tag om Zachs arm och lutade sig mot honom.
"Älskar dig."Viskade han och gav honom ett mjukt leende innan han släppte taget. Han visste att detta var skumt, han misstänkte att de hade någon baktanke han hade bara ingen aning om vad den baktanken skulle kunna tänkas vara. Men han visste att det var viktigt för Zach att veta om att han älskade honom.
Han tog ett djupt andetag och hängde av sig jackan och gick sedan in mot vardagsrummet.

Hans pappa gav honom ett leende som inte riktigt matchade hans ögon och höll sedan fram en bricka med alkoholhaltiga drycker.
" Seså, det är välkomstdrink" Sa hans far och Benjamin tvingade sig att le. En välkomstdrink? De hade aldrig någonsin bjudit på alkohol till sina barn.
"Det är bra, jag kör." Sa han och hans far tog bort brickan. Även Isabella verkade finna detta konstigt.
" Far snälla, låt oss gå till bords. "Log hon glatt och nickade mot matsalsrummet där det var dukat.
Benjamin försökte söka sin brors blick men han ville inte ens titta på honom. Han vände sin blick mot Zach och bet sig lite i läppen. Detta var ett minfält. Det förstod han verkligen nu.

Då de klev in i huset blev Zacharias bara än mer nervös. Visserligen hade han stöttat Benjamin innan, men sanningen att säga tvivlade han på hur bra det hade varit att egentligen följa med - han undrade om han inte bara förvärrade saker och ting, han visste ju vad Benjamins föräldrar tyckte om honom. Han log mjukt, blev åtminstone något lugnad av att höra de orden ifrån honom.
"Älskar dig med", viskade han tillbaks, ville hemskt gärna ge honom en kyss - eller åtminstone en kram - men vågade inte här, inte när hans familj kunde komma när som helst. Han följde oroligt efter honom till vardagsrummet, hälsade lite åt de han såg där med ett litet leende och nick. Stämningen här fick honom att inse ännu mer att det här kanske var ett misstag, han såg snabbt på Benjamin och motstod den starka lusten att ta hans hand - det skulle antagligen vara alldeles för mycket att göra här och nu.