Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Bra Carls

Tack så mkt ^^ ♥

Jätte bra skrivet, Cara! ♥

Tack så mkt Ebba ♥

och nu har jag varit duktig och uppdaterat betydligt snabbare så här har ni kapitel 7 och jag hoppas ni uppskattar det

Kapitel 7: Hur man somnar i gräset

"det är fullmåne utanför och det får mig alltid att tänka på Remus, jag undrar hur han har det? jaja men ingen mening att grubbla över det, tryck på knappen bara"

Jag vaknade nån timme senare, det var inte mycket sömn men alltid något. Jag hörde de andra snarka och jag undrade hur de kunde sova så lugnt? Fast de var ju inte de som hade Voldemort som far. Jag reste mig tyst upp och slängde på mig en svart klänning med luva och gick sen ner till köket. Molly hade nog inget i mot i fall jag tog en kopp tee. Jag sökte igenom skåpen tills jag hittade en tekanna och satte på vattnet och lät det koka. Jag satte mig vid bordet och tittade upp när Charlie stod framför mig
"Så du kan inte heller sova?" sa han och slog sig ner
"Nej, jag undrar om det som hände var ett skämt eller om han faktiskt är på väg tillbaka?" sa jag lågt och reste mig upp när tekannan tjöt
"mamma har kopparna i högra skåpet, räcker det till mig med?" frågade han och jag nickade och hällde upp och såg på honom "ja jag har också funderat på det, jag hoppas allt var ett skämt för vi är inte beredda om han kommer tillbaka nu"

Jag såg på Charlie och nickade, medans jag tänkte att det var århundradets underdrift. Jag ställde fram kopparna och slöt händerna runt min och log
"Ibland undrar jag vad som hände med Voldemort, hur blev han så elak?" sa jag och såg på honom. Jag fick aldrig ihop att deras Voldemort var samma person som min far
"Det är nog ingen som vet, men det är nog tur att han inte har barn, de skulle nog bli lika hemska" skrattade Charlie och jag log ansträngt
"antagligen" mumlade jag och tog en klunk av teet. Jag undrade vad han skulle säga om jag talade om för honom vem jag faktiskt var?
"Nej nu tänker jag försöka få lite sömn och det borde du med göra" sa Charlie och såg på mig och jag bara nickade till svar och såg honom försvinna. Jag visste att jag inte skulle få nån sömn. Jag diskade kopparna och lämnade huset och gick ner mot byn. Jag behövde röra på mig, det hjälper mig få ordning på tankarna. Om det nu var pappa så undrar jag varför han inte sagt något till mig? Jag såg hur det började ljusna och när jag kom tillbaka till stugan var Arthur och Percy redan borta och resten av dem såg på mig
"Vi har varit så oroliga" sa Molly och kramade om mig
"Förlåt, jag brukar kunna gå ut som jag vill. Det var inte meningen" sa jag ursäktande och satte mig ner
"Vem är så oansvarig att han låter dig vandra ut på nätterna?" sa Molly strängt och Ron tänkte svara men jag sparkade honom på smalbenet. De behövde inte veta att det var Sev, och han hindrade mig inte eftersom jag kunde ta hand om mig själv
"Vi bor i ett väldigt lugnt område och ja det är liksom ingen fara där" ljög jag och Molly bara log svagt, hon förstod att jag inte ville prata om det och gav mig frukost i stället och jag tog glatt emot den när vi hörde en knackning på dörren och Fred gick för att öppna. Jag tog en tugga av smörgåsen och såg sen upp när Sirius och Remus kom in i köket och log mot dem. Jag kunde inte förstå hur folk inte kunde se dragningen mellan dem, den lös runt dem.
"Sirius" sa Harry glatt och reste sig upp och jag log roat och de andra hälsade på Sirius
"Ja eftersom de andra glömmer dig Remus får jag hälsa på dig" sa jag leende och Remus log
"Trevligt att inte bli helt bortglömd" sa han och Molly dukade fram till dem med och paret log sig ner.
"Vi ville bara veta att ni var okej och vad som hände" sa Sirius och tog glatt en till smörgås och Harry började berätta och jag kände hur Remus studerade mig, jag försökte få ordning på allt. För de andra var det helt klart ett skämt, även om det inte var ett roligt skämt men för mig var det något annat.
"Skönt att höra att ni inte kom till skada" sa Remus och drack upp teet
"Harry får vi prata med dig ensam lite?" sa Sirius och såg på sin gudson som nikade lite förvånat och följde med dem ut till vardagsrummet och jag log lite. Så de tänker prata med honom, äntligen. Jag reste mig upp när de andra var fullt upp med att diskutera med varandra och ställde mig i dörröppningen och såg på Harry som verkade vara allt annat än glad
"Du gjorde vad?" sa Harry tillslut "Ni är ett par och ni har inte sagt något?" sa han argt och Remus mötte oroligt Sirius blick "jag kan inte tro det, jag vill inte prata med nån av er just nu" sa Harry och lämnade rummet
"Vad gör vi nu?" sa Sirius besviket och såg efter sin gudson som lämnade huset
"Ni ger honom tid" sa jag och de såg på mig och jag satte mig mitt i mot dem. Harry behövde tid, det kunde ta tid att smälta. "ni kunde sagt det lite smidigare eller inte väntat så länge, men ge det tid och jag ska försöka prata med honom" sa jag
"Tack, det hade varit till stor hjälp" sa Sirius och såg sen allvarligt på mig "är Voldemort på väg tillbaka?" viskade han och jag såg förstå förvånat på honom och log sen
"Inte vad jag vet, om han är på väg tillbaka så har han inte sagt det till mig" sa jag lite besviket. Tänk om det var så att min far inte litade tillräckligt på mig för att säga något "ledsen, men jag har inte pratat med honom på tre år" sa jag sorgset och mötte deras blick
"Det ordnar sig" sa Remus lite tröstande och jag log lite, de var riktigt trevliga, även om de hatade min far var de inte elaka mot mig
"Ja det gör det alltid, nej nu måste jag packa. Ha det så bra mina herrar och ge Harry lite tid" sa jag och hoppade upp och gav dem varsin kram innan jag gick efter Harry. Jag hittade honom på väg mot skogsgläntan och jag sprang ikapp honom
"försvinn" snäste han men jag stannade envist kvar
"onej, jag tänker prata med dig. Jag hjälpte dig inte att få tillbaka din gudfar för att du ska bli sur på honom för att du har varit blind" sa jag leende
"visste du?" sa han surt
"det syns långa vägar, jag upptäckte det natten i spökande stugan och jag sa inget eftersom de båda två inte var säkra på vad de kände och sen så var det inte min sak att berätta" sa jag leende och Harry stannade
"men varför sa det inget?" sa han surt
"hur lätt tror du det var för dem att säga något? Sirius är livrädd för att du inte ska prata med honom mer för att han är kär i Remus. Och Remus tänker i så fall lämna Sirius så ni kan vara en familj" sa jag sorgset
"hur vet du det?" sa Harry förvånat
"det syns på dem och ja jag förstår väll delvis hur de tänker" sa jag och ryckte på axlarna och såg sen allvarligt på Harry "bestäm dig inte för ett svar till dem medans du är arg, låt det gå ett tag och känn efter" sa jag och kramade sen om honom "och om du behöver hjälp så finns jag här" sa jag leende och gick sen tillbaka till huset och lämnade Harry åt sina tankar. Jag gick in i huset som låg nästan tomt
"de är på quidditchplanen lilla vän" sa Molly och jag log mot henne och gick upp på rummet och packade ihop mina saker. Tänk att vi skulle få åka tillbaka i morgon. Jag såg ut på de andra och bestämde mig för att göra dem sällskap. Jag lämnande huset och slog mig ner bredvid Hermione i gräset och log mot henne. ja la mig ner och bara slappnade av, ja tills jag fick klonken i magen och såg surt på bröderna och Ginny
"förlåt Cara" sa Charlie
"Vi trodde du hade bättre reflexer än så?" sa Fred roat
"inte när jag sover" sa jag och kastade upp klonken till dem och la mig sen ner igen
"du sov inte så mycket i natt va?" sa Mioni och jag bara skakade på huvudet och somnade sedan lätt. Jag drömde om synen som jag sett i spegeln för tre år sedan. Det var kanske så min framtid såg ut?

När Bill väckte mig genom att hälla vatten på mig satte jag mig direkt upp och riktade staven mot honom och han drog sig snabbt undan
"förlåt" mumlade jag ursäktande och reste mig upp och han nickade bara och jag såg hur Hermione förklarade för honom om Rex och han såg olyckligt på mig
"Hade jag vetat hade jag inte väckt dig så" sa han ursäktande
"Du visste inte" sa jag leende och såg att det hade börjat skymma. Jag torkade mig med staven och trängde undan minnena med Rex och vi gick in i huset och satte oss ner för att äta och inte förens klockan slog nio kom Arthur och Percy hem och jag lyssnade halvt på dem. Något om Rita Skeeter och hur stressigt det var på ministeriet. Vi åt upp och gick sen upp till Rons rum och Molly kom in efter en stund
"Jag beställde hem dem här till er pojkar" sa hon och gav dem var sitt paket och jag log lite roat, jag antog att det var galakläderna. Harry tog upp sin och den var en svart vanlig en
"den matchar ditt hår och dina ögon, lilla vän" sa Molly leende och Ron öppnade sin och jag fick anstränga mig för att inte skratta åt hans, den var verkligen traditionell, gammaldags och ja den såg ut att inte varit använd på flera år
"mamma du har gett mig Ginnys klänning" sa Ron och såg på sin mor
"nej, det är din galaklädnad till balen så klart" sa hon leende
"jag tänker inte ha på mig den här" sa han förskräckt
"då kan du gå naken Ronald" sa hon och lämnade rummet och jag log
"den är inte så tokig" sa jag leende
"jag kommer se ut som en tjej i den" sa Ron
"ja men en mycket söt tjej" sa jag roat
"visste du om den här balen?" frågade Harry
"ja Sev berättade om den för flera veckor sedan för mig" sa jag och tänkte på min klänning och log
"Det är fusk, du får veta en massa som vi inte får" sa Ron surt
"ja men jag bor också med en lärare så jag får läxor på sommaren" sa jag och Ron log skadeglatt, det var inte sant men det behövde han inte veta.
"SLÄCK NU!" ropade Molly från köket och vi släckte lamporna och kröp ner i sängarna, och jag var riktigt glad över att jag skulle få återvända till Hogwarts i mon

Molly väckte oss vid nio morgonen där på och vi steg upp även om killarna gjorde det under protest. Vi satte oss vid bordet och även den här morgonen var Arthur och Percy redan på jobbet. Killarna pratade quidditch och Molly diskuterade balen med Ginny och Hermione och jag undrade vad de skulle säga när de fick veta allt som skulle hände på skolan. Klockan slog tio och vi lämnade köket och gick upp till Rons rum och jag tog fram en blodröd klänning med hjärtan på och lät håret hänga fritt och sminkade mig lätt och tog sedan väskan och gick ner till hallen och snart kom de andra och Molly, Bill och Charlie transfererade oss allihop till perrongen där det redan var fullt med folk och jag undrade hur den såg ut när den var tom.
"Tack för att jag fick bo hos er" sa jag leende och Molly log
"men självklart" sa hon och kramade om mig och jag log och såg på de två äldsta bröderna
"det var trevligt att träffas" sa jag och de nickade
"nöjet var helt på våran sida" sa Bill och jag log och såg på de andra
"jag tänker leta upp Draco, Blaise och Simon men vi ses senare" sa jag och kramade om dem och de nickade och jag började gå längs perrongen och kände sen ett par händer över ögonen och log
"Hej Draco" sa jag leende och vände mig om
"hon bara vet" sa Blaise och jag skrattade och kramade om dem
"men vart är Simon?" frågade jag dem
"Vi har inte sätt honom, men han kanske redan är på tåget" sa Draco leende och jag nickade och vi klev på. Draco schasade ut ett par första års elever ur en kupé och vi hade snart en egen
"Du är hopplös Draco" sa jag när jag satte mig ner
"du stoppade mig knappast" sa han och jag betraktade honom och log lite
"nej, jag ville inte sitta med andra" sa jag bara roat. Jag kände den där konstiga känslan igen när jag såg på Draco. Jag hörde hur alla människor rörde sig där ute och sedan hur tåget visslade tre gånger och de sista människorna steg på Hogwarts expressen. Jag la mig ner på sätena och log när tåget började rulla
"nu är vi på väg hem" sa jag till de andra två

"nu tänker jag gå ut i natten och dimman. Jag älskar fullmånen och några varulvar skrämmer mig inte, men ni bör kanske se upp för mer än varulvar"

*Kash*

Lika bra som alltid.

Tack så mkt i snart är det på Hogwarts jag känner att det har tagit en vändans tid den här gången xD

Väldigt bra Cara
Håller med.

Tackar vad glad jag blir ♥

Villken fin profilbild du har.

Tackar jag har måla den själv