The cold in our bodies [PRS]

När han ställde sig framför henne såg hon upp på honom. Hon var för kaxig nu men hon gillade inte att någon sa sådant om hennes liv.
"Nej men du vet mycket väl att jag ska jobba. Inte vara här och bli trakaserad av dig." Hon gav honom en blick och tog ett steg tillbaka.
"Vad jag döljer är det jag döljer. Jag kan och tänker inte säga något." Sa hon och såg bort.
"Lämna mig nu ifred så jag kan jobba. Jag är trots allt här för jobb och inget mer."

Den här gången verkade hennes ord iallafall gjort någon slags inverkan på Rion, eftersom han blinkade tafatt några gånger och såg paff ut. Som om han vaknat upp ur sina tankar. "Ehh." Han harklade sig och sträckte på sig. "Nåväl. Vi säger väl så då. Du hittar väl själv till köket antar jag. Du får fråga några av de andra tjänarna isåfall. Jag.. jag har annat för mig.", sa han i försök att låta opåverkad, men en darrning i rösten avslöjade hans osäkerhet.
Rion sänkte blicken och gick lugnt tillbaka till akvariet för att titta på fiskarna igen.

Alice blinkade till. Hon hade trott att han skulle hoppat på henne. Snabbt öppnade hon dörren och slank ut. Hon hittade efter ett tag ner till köket och såg sig oroligt om.
"Olivia?" Frågade hon och märkte hur hennes hjärta slog hårt.

Olivia satt vid bordet med två andra som också jobbade i köket. De smakade på det nybakade brödet och den lika nykokta saften. "Alice!" De hade skrattat över något som hennes vän hade sagt, så hon hade först inte märkt att Alice var tillbaka. Bara när hon talade till Olivia vred hon på huvudet och upptäckte henne.
Olivia sänkte glaset i sin hand på bordet och reste sig upp från bänken för att gå fram till Alice. "Vad hände? Vad ville Rion dig?"

Tårar hade kommit upp i hennes ansikte och hon snyftade till.
"Han var odräglig." Sa hon och såg bort.
"Försökte säga att mitt hem var tråkigt." Sa hon och skakade på huvudet.
"Kan du hjälpa mig ur denna klädnad så jag kan byta om? Jag tänker inte gå upp mera. Inte ens om jag tvingas upp."

"Ditt hem var.. va? Sa han det?" Olivia såg ut som att hon inte kunde tro sina öron. Att Rion hade förolämpat Alice på det sättet! "Han borde veta bättre. Jag trodde verkligen han var bättre. Det pratas ju så mycket om Rion, han verkar så berest, har träffat många.." Olivia avbröt sig själv genom att skaka på huvudet. Bara bilden av honom fick henne att brusa upp.
"Självfallet hjälper jag dig. Kom, vi tar på dig något mer passande.", förklarade hon och tog med sig Alice till hennes rum rum. Men när inte Alice såg verkade Olivia orolig- det var inte bra att Alice skulle neka Ivans order. Hon hoppades på att det bara var något Alice sa för att känslorna hade tagit över.
"Här, ta på dig dina arbetskläder igen." Hon lade de vikta kläderna på hennes säng och gick sedan fram för att börja lossa på klänningens snörning.

"Där jag bodde innan jag blev tagen som slav." Sa hon och torkade bort en tår med ena handen. Nickade.
"Jag trodde det med men han skrattar så mycket. Jag känner mig så utskrattad." Sa ho och följde med. När dörren var stängd gick hon fram till sängen. Den såg så inbjudande ut. Men hon kunde inte sova, inte nu.
"Tack så mycket Olivia. Du är så snäll."