Inte som alla andra

Hehe, jag vet hur det känns! ♥

haha vad bra att du förstår det med ^^ haha men ja har jag tur läser kanske nån annan den men jag är glad så länge du läser ♥

Naawww! ♥ Kommer alltid läsa din ff!

haha nu blir jag så där fånigt glad att jag hoppar upp och ner ♥

Jag brukar alltid få folk att bli glada!

det är en bra gåva du har ♥

Prinsessan Ja, jag vet! Men nu slutar vi spamma ner denna tråd om någon annan bevakar... x)

MoHahaha bara för att jag är bäst lägger jag upp ett kapitel innan jag skall sova

Loki visste inte när han somnat, han hade inte ens varit medveten om det. Han hade lagt sig ner på matten och studerat Cara som nynnat en sång som inte var bekant för honom och där någon gång måste han somnat, eftersom han vaknade nu. Elden hade nästan brunnit ut och han fick la ett vedträ i elden när han såg att Cara huttrade till i sömnen. Han var förvånad att hon lagt sig bredvid honom men han log ändå. Hon verkade lita på honom och han litade på henne, trots att hon hotat hans bror. Men Loki kunde inte rå för det, han ville bara vara i hennes närhet, en närhet där han kunde vara sig själv utan några lögner och utan några spel. Loki stelnade till när hon rörde på sig, rädd för att han hade väkt henne, men hon vred bara på sig och han fann snart en av hennes armar över hans bröst och Loki log, hon påminde om ett barn som sov med en nalle. Även om Loki var långt ifrån en vänlig och välkomnande nallebjörn. Loki la försiktigt en arm runt henne och blev förvånad när hon slog upp ögonen.
"Är morgonen ännu här?" frågade hon och Loki såg förvånat på henne "Det vore opassande om jag sade god morgon och det ännu var natt" förklarade hon och Loki log svagt och försökte se bort mot fönstret men han såg det inte.
"Här ifrån ser jag verken om det är dag eller natt" förklarade Loki och Cara satte sig upp för att se fönstret.
"Det verkar som natten ännu inte gått till ro" sa hon och la sig ner bredvid honom igen och Loki tog en av hennes hårslingor och snurrade runt fingrarna. "Loki varför tog du med mig hit i stället för att lämna mig på gatan?" även om hon sa det vänligt märkte Loki att hon ville ha ett svar.
"I ärlighetens namn vet jag inte. Men jag kunde inte förmå mig att bara lämna dig där. Kanske var det för att du inte såg på mig och vände bort din blick som alla andra brukar göra"
"Människor säger att jag ser dem för vad de är och inte för vad andra ser dem som" sa hon lågt och Loki undrade om det hände ofta. För varje svar hon gav fick han fler frågor. Han fick aldrig någon bukt på henne och han visste inte hur han skulle få det heller.
"Cara vem är du egentligen?" frågade Loki lågt och han märkte redan förändringen i henne. Hon spände sig och hon verkade bli kallare och Loki undrade om det ens var möjligt?
"Loki måste du veta?" frågade hon lågt och han satte sig upp och drog med henne upp så han kunde möta hennes blick.
"Anser du inte att jag förtjänar att veta?" frågade han lugnt och hon vek ner blicken.
"Det handlar inte om att förtjäna det handlar om att jag måste minnas" sa hon lågt och Loki visste inte om han skulle pressa henne att säga något eller inte.
"Cara du behöver inte berätta allt, men när du svarar mig är det inget svar. Och efter det du gjorde mot Thor igår tvivlar jag på att du är en vanlig människa" sa han och hoppades hon inte skulle misstycka. Hon reste sig upp och gick fram till fönstret och lutade huvudet mot väggen. Loki vände sig om så han kunde se henne utan att tränga sig på.
"Jag trodde ni gudar visste allt om oss i Midgard" sa Cara och Loki motstod att skratta, det var inte tillfälle för det.
"Vissa av oss gör det, men långt ifrån alla" svarade han bara och väntade tålmodigt på att hon skulle fortsätta.
"Då lär inget av det jag säger hjälpa dig" sa hon och skakade på huvudet "Men du förtjänar som sagt att veta" Cara såg inte på honom utan hennes blick var fäst långt borta. "Jag växte upp på ett barnhem, ett hem som min morfar lämnat mig på efter att min mor blivit dödad på min fars bekostnad. Vad som hände med min far vet jag inte men jag anar att min morfar satte stopp för hans levnad. Livet på barnhemet var allt annat än lätt, den mesta av min tid spenderade jag i källaren ensam och inlåst. Dagen då jag lämnade barnhemmet skulle jag egentligen dött, men jag överlevde då alla andra dog. Mannen som mördat dem bestämde sig för att ta med mig hem. Mannen hette Voldemort och han blev min familj. Några år senare började jag en skola för magiker och jag gick tog examen för några år sedan. Det är länge sedan jag lärde mig resa mellan världar, något jag uppskattar. Det blev ett sätt för mig att fly hemifrån, från kriget där och problemen. Och den förra världen jag var i är en värld mycket olik denna, det var också en värld full av krig men jag kände mig hemma där och jag var trygg tills de fångade mig. jag blev åter inlåst och jag har trängt undan de flesta minnen där ifrån. Det tog mig längre än jag önskat att bryta mig ur cellen och sedan samla styrka och fly. Och när jag gjorde det hamnade jag här, resten vet du" sa hon lågt och vände sig om mot Loki. Han kunde se tårarna i hennes ansikte och han reste sig upp och drog in henne i en omfamning.
"Jag är så ledsen att jag fick dig att minnas" sa han och strök henne över ryggen.
"Du bad mig berätta" sa hon lågt och Loki kände ett stygn av skuld.
"Jag menade inte att tvinga dig" sa han och hon svarade inte utan bara lutade huvudet mot hans bröst. Loki kunde inte hindra sitt hjärta från att hoppa över ett hjärtslag för att sedan slå normalt. "Jag är verkligen så ledsen Cara"
"Det är inget du kan påverka. Det ligger i det förflutna och så länge de inte finner ett sätt att resa efter mig är jag trygg" sa hon och Loki undrade vad som skulle hända om de faktiskt kom efter henne.
"Jag lovar att du är säker här" sa han och log mot henne.
"Ja jag är säker här med dig" sa hon lågt och slöt ögonen och Loki kunde inte annat än att le och han blev förvånad när han hörde applåder och han såg upp och till sin förfäran stod de tre krigarna och Sif där.
"Väl spelat Loki" sa Sif och Cara tittade upp och deras blickar möttes. Tårarna var borta från hennes ansikte och Loki såg ett mörker i hennes ögon.
"Ja Thor hade rätt hon är inget dåligt byte" sa Fandral och log elakt och Loki stod som vanligt tyst, han hade för länge sedan slutat att svara på deras glåpord, han kunde naturligtvis vinna argumenten mot dem men antingen tog de till våld som utväg då eller så blev det värre nästa gång.
"Jag tror inte vi har träffats" sa Volstagg leende.
"Jag tror gudarna ordnade så vi inte skulle mötas" sa Cara bara vasst och Volstagg blev förvånad vilket Loki uppriktigt gillade. "Men tyvärr kan även gudar fela och här är ni"
"Det är slående hur lika hon och Loki är. Hon kanske ändå är skapad på magisk väg" sa Fandral och Cara riktade sin blick mot honom.
"Loki behövde inte skapa mig för att jag skall stå vid hans sida, men du själv kanske vill ha en kvinna skapad av magi, då en kvinna saknas vid din sida" sa Cara lugnt och Fandrals blick mörknade och han höjde vapnet och gick mot Cara men Loki ställde sig i mellan och en stråle som fick Fandral att flyga bakåt lämnade hans hand.
"Var det något ärende ni hade hit?" frågade Loki kallt och Sif fnyste.
"Din bror önskar träffa dig" sa hon kyligt.
"Hälsa bror att jag inte har tid och att om han önskar min närvaro får han uppsöka mig själv och inte skicka hundarna" sa Loki kallt och kylan mellan dem var påtaglig och Hougan kastade en kniv mot Loki men Cara fångade upp dem mellan fingrarna och hon log vänligt mot dem och de fyra vännerna bestämde sig för att stunden att gå var inne. Loki låste dörren efter dem och log mot Cara.
"Jag är uppriktigt glad över att du är på min sida" sa han och Cara log.
"Vems sida skall jag stå på om inte din" sa hon leende "Och jag må säga att din brors sida inte verkar vara den klipskaste eller roligaste" sa hon enkelt och Loki var åter förvånad över hur lätt hennes humör växlade men han anade att hon kunde förtränga minnena och han tänkte inte påminna henne.
"Vad sägs om att äta en måltid?" frågade han och hon nickade instämmande och tog armen han erbjöd och de styrde stegen bort från kammaren.

Jag antar att det är lika awsome som allltid! Men nu orkar jag tyvärr inte läsa, för jag måste hålla ögonen öppna med mina händer nu...

God natt Cara! ♥

haha läs den när du har tid och ork xD och inte behöver hålla uppe ögonen xD

natti natti ♥