Balestaden. [Bok, svenska]

Hihi :333 Jag lyckas alltså *skadeglatt fnisser*
Men nu får du sluta kommentera så att du kan lägga upp nästa sen.

* Yes Ma'am*

Stycke två:

Det är tredje gången sen i fredags jag besöker huset nu. Jag har länge funderat över huset som står och bara väntar på en person från en helt annan galax ska komma och flytta in. Jag har besökt huset eftersom jag är nyfiken av mig. Jag vet inte riktigt om jag tror på historien om spågumman. Men jag gillar et här huset. Även om ingen bor där så är det någon som håller det fint. jag undrar en stund vem som vill göra något så tråkigt. Jag har precis kommit fram till dörren när jag ser att det lyser där inne. Jag antar att det är personen som håller det fint som är där igen. Helt plötsligt blir jag osäker. Borde jag knacka? Fast personen där inne bor inte här intalar jag mig själv. Jag har samma rätt som vem det än är att vara här. Jag öppnar dörren och går in i den fina hallen. Jag tar av mig skorna, dels för att om personen som är här gör det fint vill hon eller han nog inte att jag ska gå in med mina smutsiga skor, dels för att det känns som ett brott att ha skor på sig i ett så här fint hus. Jag hör att något rör sig i köket. Jag bestämmer mig för att gå dit. Eller inte gå. Jag vill bara veta vem personen som städar här är så jag antar min spökform. Den gör mig osynlig och konsistenslös så jag kan glida genom väggar. Jag rör mig mot köket ljudlöst. Även om jag kan fara genom väggar gör jag det inte. Jag känner mig mer mänsklig om jag inte gör det, och mänsklighet är något jag gillar att sträva efter. Även om det kan vara skönt att kunna försvinna från allmänhetens ögon ibland. Jag fortsätter gå mot köket, plötsligt så hör jag någon hostar i ett rum precis till höger om mig. Jag byter automatiskt riktning och går in i rummet genom den stängda dörren. Jag ryser till lite när jag går genom dörren. Där, mitt på golvet ligger det en tjej som ser ut att vara ungefär 20 år.Jag har aldrig sett henne förr. Hon hostar några gånger till och jag bestämmer mig för att bli vanlig igen. Jag går fram mot henne och knäböjer bredvid henne. Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Hålla upp hennes huvud? Men då öppnas dörren bakom mig och in kommer Zion. Jag tittar häpet på honom. "Vad gör du här?" frågade jag honom. Han tittade på mig med öppen mun och såg lika häpen ut som jag kännde mig. "Min familj är de som har fått i uppgift att hålla det rent här," svarade han, "frågan är vad DU gör här," fortsatte han. "Jag tycker om det här huset, jag brukar gå hit ibland," svarade jag och kännde att jag fick en lätt rodnad på kinderna. Egentligen fick ingen vara här.En lätt hostning får mig att komma ihåg tjejen på golvet. Jag tittar oroligt på henne. Sakta öppnar hon ögonen. Av att titta på henne bara några sekunder märker jag att hon är förvirrad. Hon känner inte igen sig. "Vi.. vilka är ni?" frågar hon stammande. "Jag är Cayline Huxley och det här är Zion Weymont," svarade jag leende och pekade på Zion. "Vem är du?" frågade jag sen nyfiket men inte allt för framfusigt. "Hazel Swanghil," svarade hon långsamt, "vad är det här för ställe?" frågade hon sen nyfiket. "Är du en ättling till Samona Swanghil?" frågade Zion utan att bry sig om hennes fråga. "Det är min mammas mormor," svarade Hazel vaksamt, "hur vet du vem det är?" frågade hon sedan. "Så spådamen hade faktiskt rätt," mumlade jag medans Zion tog till orda igen. Han förklarade allt om hur spådamen hade sagt att någon från jorden skulle återvända hit. "Hur tog du sig hit förresten?" avbröt jag Zion och tittade på Hazel. "Jag vet inte," svarade Hazel samtidigt som hon försökte smälta allt nytt, "i ena sekunden satt jag hemma i mitt rum, som förövrigt är en exakt kopia av det här, och läste ch i nästa kännde jag någon sorts ryck bakom naveln och sen vet jag att jag slog i golvet och fick häftig hosta, och sen såg jag er," svarade hon mig. "Mår du bra nu förresten?" frågade jag henne. "Jag är lite öm efter att ha ramlat i golvet men annars är det bra" svarade hon glatt. Jag började fundera över hennes glädje men mina tankar avbröts av Zion. "Har du något emot att följa oss hem till borgmästaren?" frågade han Hazel "det här är nämligen en viktig händelse som alla bara har väntat på, och då måste borgmätaren bli upplust om det," fortsatte han. "Jag följer med, men ni måste förklara mer om det här stället för mig sen," svarade hon och log mot oss. Jag skrattade lätt "självklart!" svarade jag sen.

Jättebra! Du har bara glömt lite bokstäver ibland, som 'et', jag antar att det är det. Och sen är det mot slutet "och läste ch____

Jättebra kapitel annars!

Hanna, har du slarvskrivit eller skrivit på mobilen? xd Det saknas ganska många bokstäver, du har missat någon stor bokstav och du har gjort mig helt förvirrad.

Jag trodde det var Zion, Cayline och de som bodde på jorden och sedan hade Cayline på ett mystiskt sätt flyttats till det här stället, och så kommer det en ny person som gjort det och tydligen har inte de andra gjort det. Sjukt förvirrande, men tänker jag efter har du nog nämnt att huvudpersonen hette Hazel... Aja, knäppt.
Ska Cayline och de andra då föreställa spöken? eller häxor/trollkarlar? Gah, vad du har snurrat runt med det här i mitt huvud .-.

Här kommer stycke 3, jag et att det är ett tag sen det kom något, men ändå

Stycke 3

"Så alla här är antingen varulv, häxa, spöke, vampyr, trollkarl, vanlig människa ellet Caton. Och Catoner är speciella eftersom det är endast i den här galaxen de klarar av att leva, medans de andra finns i andra galaxer. Vi är på planeten Bronka i galaxen Balestaden. Jag är en häxa, och det vet ni för att jag heter Swanghil i efternamn och har det här armbandet på mig som jag inte kan ta av som är källan till min magiska kraft. Cayline är ett spöke och Zion är vampyr. Det lättaste sättet att ta reda på vad någon är för varelse är att fråga efter deras efternamn eftersom alla varelser av samma sort har samma efternamn. Man bör undvika skogen väster om staden eftersom demonerna bor där och de kan döda en om man får ögonkontakt med dem men de går aldrig utanför skogen," sammanfattade Hazel allt vi berättat för henne påväg till borgmästaren. "Ungefär så, ja," svarade jag henne. "Hallå, vem är det ni har där?" Jag suckade. Den rösten var bekant, oväntad och inte särskillt läglig. "Hej Noelle," svarade jag med en suck och försökte undvika frågan. Men framfusig som Noelle är går hon självklart fram till Hazel. "Hej, jag är Noelle Weymont." Hon räckte fram handen och log. Hazel studerade Noelle en stund, sen tittade hon på Zion. "Jag är Hazel Swanghil. Är ni två.. tvillingar?" Sa Hazel och fortsatte titta mellan Zion och Noelle. Jag hade reagerat precis som Hazel gjorde nu när jag träffade Noelle och Zion första gången. De är verkligen lika varandra. "Visst är vi lika?" frågade Zion stolt. Jag förstod inte hur jag egentligen kunnde stå ut med honom. Ibland kan han bli så nonchalant att jag vill knäcka nacken på honom. Jag tycker synd om Noelle som faktiskt måste bo under samma tak som han. Jag knuffade till honom i axeln och tittade sen på han med en menande blick. "Nu måste vi gå, vi ska till bo.." mer han jag inte säga innan en annan väbekant röst avbröt mig. "Noelle, där är du ju! jag har letat efter dig," Lexus som först bara hade sett Noelle såg nu oss andra som stod så vi inte syntes från det håll Lexus kom från. "Men.. vad håller ni på med?" frågade Lexus förvånat men misstänksamt. "Jag undrar samma sak," sa Noelle och tittade på mig Zion och Hazel. "NU går vi till borgmästaren, och om ni vill veta vad som händer får ni följa med dit," jag började bestämt gå mot borgmästarens hus. Jag hörde hur Zion skrattade åt mig, men ha var den första som följdeefter mig. De andra följde också efter oss och när vi kom fram till huset så knackar jag lätt på dörren. En man komer och öppnar dörren åt oss och håller upp den. Väl på insidan av huset möts vi av en annan person. "Vad för er hit idag?" frågade kvinnan. Jag kännde att det var säkrast att jag tog till orda eftersom jag och Zion var de enda som kännde till allt, och om Zion tog till orda, vem visste då vad som skulle komma ut ur hans mun? "Vi har med oss Hazel Swanghil, en ätling till Samona Swnaghil," sa jag till kvinnan som reagerade redan vid första Swanghil. Hon började gå innan jag var klar och förde oss direkt till borgmästaren. "James! Det är några som har med sig en viss ättling till Samona Swangil" Hon sa allt medans hon knackade på dörren till borgmästarens kontor. "Visa dem in" Svarade han snabbt och nyfiket. Kvinnan öppnade dörren och visade oss in. "Sätt er," bad borgmästaren och och svepte med handen mot en stor soffa och två fåtöljer. "Så, ni har med er en person jag länge velat träffa om jag har förstått rätt?" frågade borgmästaren oss. "Ja, både jag och Zion var i huset som reserverats åt henne när vi plötsligt hörde hostningar från ett rum," jag tittade snabbt på Zion och Hazel innan jag fortsatte. "Hazel låg inne på golvet i det stora sovrummet. Vi väntade där inne tills hon vaknade. Kan du ta över nu Hazel, du vet bättre vad som händer under din "flytt" mellan galaxerna," jag tittade frågande på Hazel som nickade och sen tog till orda. "Jo, jag satt hemma i mitt rum och läste. Sen kännde jag bara hur jag slog i golvet och tappade andan. Jag hostade och försökte få tillbaka andan ett tag. Nästa sak som hände var att jag fick syn på Cayline som stod lutad över mig och såg förvirrad ut. Sen fick jag även syn på Zion som stod i dörröppningen." Mer fick hon inte säga före hon blev avbruten. "Dörröppning? Utomhus?" Frågade borgmästare James oss. "Ja, i huset som är evsett för henne," svarade jag på hans fråga. "Okej, fortsätt." James tittade på Hazel med en menande blick. "Tjaa.. Sen frågade jag dem vart jag var och de förklarade det mesta för mig." Hazel verkade lite osäker men jag var nog den enda som märkte det, och även om någon annan märkte det var det ingen som sa något. "Vi sa grundsakerna till henne och sa sen att vi var tvungna att informera dig om det här så vi förklarade lite mer ingående på vägen hit," sa jag och tittade in i borgmästarens chokladbruna ögon och fick sen syn på ärret på hans haka. Jag tittade på det egendomliga ärret och kom ihåg den dagen när min mor fortfarande var vid livet och tagit med mig till lekplatsen. Jag hade suttit och gungat när en a dem minsta varulvarna hade sprungit mot mig med blottade tänder. Borgmästaren var en av många vuxna som bevittnat det men borgmästaren hade agerat snabbast. Medans alla såg på när pojen flög fram mot mig så kastade sig borgmästaren in mellan mig och pojken och försökte fånga pojken då pojken hade lättat från marken men pojken var snabb och högg borgmästaren i halsen. Då började äntligen resten av dem vuxna vakna och alla sprang fram och någon drog bort pojken från borgmästaren, men han var redan biten. "Bra," sa James till mig sen vände han sig mot Hazel. "Vill du sova i huset som är avsett för dig, eller kanske stanna här i natt?," frågar han Hazel. Innan hon hinner svara så hinner jag komma med ett till alternativ. "Eller så kommer du hem till mig."

Hej, ny läsare. Gillar storyn.

Det är väldigt jobbigt att läsa, gör styckeindelningar så blir det lättare att läsa.

Tycker väl att du växlar lite i tempus.

Sedan har vi lite små stavfel.
"människa ellet Caton." - byt ut t:et på eller mot r.
"klarar av att leva, medans " - ta bort s:et på medan
"påväg till borgmästaren." - på väg är två ord.
"egentligen kunnde stå ut med honom." - ta bort ett n i kunde.
"innan en annan väbekant röst " - lägg till ett l i välbekant.
"ju! jag har letat efter dig" - Stort J i jag.
"som följdeefter mig." - missat mellanslaget följde efter.
"En man komer " - två m i kommer.
"Hazel Swanghil, en ätling " - ättling två t.
"Ja, i huset som är evsett för " - tror det ska vara avsatt istället för evsett.
"när en a dem minsta varulvarna" - ett v efter a:et.
"som är avsett till dig" - tror det ska vara avsatt istället för avsett.

Kan finnas fler som jag inte sett.

Kul med ny läsare

Egentligen lägger jag ut sakerna styckevis och då har det här blivit ett kanske lite långt stycke som borde avdelas och jag tänkte inte å hur svårläst det var tidigare, men nu ser jag det^^

Jag är medveten om att jag växlar tempus, det är inte medvetet men det bara blir så, jag kan inte få ihop det i samma tempus riktigt...

Stavfelen är slarvfel eftersom jag använder ett skrivprogram utan rättstavning(dumt nog så har inte datorn det>.< så missar jag vissa stavfel.

Jag uppskattar verkligen att du tog dig tid och fixade felen, jag kommer fixa det i dokumentet men jag tror det kommer få förbli så här i tråden^^

Och nu leker jag aktiv och har läst stycket jag missade, bambam. xd