Choklad som kladdar (berättelse)

Jagförstod att det inte var elakt menat.

Vad bra

Jag ligger typ lite efter...
måste skriva snart.

okej

Bra,
Nytt kapitel kommer kanske ikväll

Jippi! ^^

varsågod.

*en kommentar så att du kan lägga ut*

Som tack för att ni har väntat i en miljon år så kommer ett normalt istället ör kort kapitel.
______________________________________
Kapitel 3.
Erik
’’Såklart! Men hur ska vi komma in’’? Säger Karin.
“Så här.” Svarar jag och lyfter på några lösa golvbrädor. Där bakom är ingången till ventilationssystemet.
“Wow” säger Karin.
“Jag vet, vem går in?”
“Du gör det.”
“Okej” säger jag samtidigt som jag kryper ner.
Väl nere fortsätter jag rakt fram. Jag vet vart jag ska, jag har vart här förut.
Längre fram ska man ta höger i korsningen. Då kommer man till mammas kontor.

Det är nu det svåra börjar Om mamma ser mig är det kör5t, annars kanske vi får upp kistan.
Så, framme. Mamma verkar vara ute på lunch, tur. Jag går ner på golvet och börjar gå mot väggen med nyckeln. Men då hör jag hu nyckeln vrids i låset jag stelnar till och slänger mig sen ner under skrivbordet. Dörren öppnas och min mamma kliver in.
Hon går fram till bokhyllan, tar ner nyckeln från väggen och stoppar den i boken. Sen ropar någon utifrån och mamma går ut. Jag pustar ut.
Sen går jag till bokhyllan och tar fram nyckeln. Hur jag kommer tillbaka vet jag inte jag är för rädd men jag vet att jag går upp och ger nyckeln till Karin.
__________________________________________

Bra!