Papayaklubben

Lariza:
Mina händer lossades runt flickan. Smärta började bölja ut i kroppen. Jag visste at det var HAN som gjorde det. Han kallade mig hans lärjunge. Själv såg jag mig som hans slav. Min kropp skakade och svetten rann...

Selina;
Det hade känts fruktansvärt när Suchi pratade till mig och jag inte kunde svara. För jag ville mer än gärna svara. Men så plötsligt kände jag hur flickan som höll fast mig förändrades. Hennes grepp blev mycket lösare. Jag hade hört någon (antagligen Suchi) komma närmare bakom oss.

Safir:
Jag hade stannat kvar I gläntan tills jag hörde skriken. Jag började småspringa in genom skogen I den riktningen som suchi hade gett sig av i .

Suchi;
Jag drog upp Selina från diket
"År du oskaddad?" ,frågade jag oroligt. Sen tog jag försiktigare upp flickans kropp, det såg ut.som hon hade någon sorts kramp. Jag såg svetten rinna från hennes panna och ögonen titta tomt framför sig.
"Vet du vad som har hänt med henne Selina?", fråtade jag försiktigt

Selina;
"jag är väl okej" sa jag. Sedan vände även jag blicken mot flickan. " jag har ingen aning! Det va när du kom som hon blev sådär tror jag"

Safir:
Jag saktade in på stegen dels för att jag var hindrad av min brutna arm och för att jag inte viste vilket håll jag skulle gå åt.

Lariza:
Smärtan avtog. Jag var utmattad. Min kropp hängde slappt ur pojkens famn. Jag såg några fåglar flyga över mitt huvud. Jag visste att det var HANS spioner....

Selina;
Jag gick försiktigt lite närmare flickan. Hennes kramper såg ut att ha avtatt. "hur är det?" frågade jag motvilligt. "och varför hoppade du på mig sådär?" tillade jag sedan.

Lariza:
Jag försökte svara flickan men det blev bara ett enda sluddrande...

Selina;
Föickan kunde tydligen inte svara mig. Hon sluddrade bara. Så jag försökte läsa av hennes blick.