Skriva av sig: FANDOM EDITION

In closing, I want to thank every single fan. I have learned from you, maybe more than you think you’ve learned from me. My only regret is that I am awful with names and bad with goodbyes. But I never forget a face, or a feeling- and that is what I have left from all of you.
I feel Love.

I feel love for you, for our crew, our team, and for every single human being I have shared the band and stage with-

Ray. Mikey. Frank. Matt. Bob. James. Todd. Cortez. Tucker. Pete. Michael. Jarrod.

Since I am bad with goodbyes. I refuse to let this be one. But I will leave you with one last thing-

My Chemical Romance is done. But it can never die.
It is alive in me, in the guys, and it is alive inside all of you.
I always knew that, and I think you did too.

Because it is not a band-
it is an idea.

Love,
Gerard


Tårarna bara rinner. Jag förstår så mycket bättre nu. Jag vill ju att dem ska må bra och vara lyckliga, men det gör så ont. Det har varit en del av mitt liv i 8 år och nu är det är över. Det finns inga ord för hur mycket jag kommer sakna dem! De har hjälpt mig genom så mycket genom åren och utan dem vet jag inte var jag skulle vara idag. Jag är dem evigt tacksam, men som Gerard skrev "My Chemical Romance is done. But it can never die."
De kommer finnas med mig förevigt!
Mina hjältar! ♥


Om nån är intresserad så finns hela texten här.
http://www.twitlonger.com/show/n_1rjdh4f

KJJHFGDSAS MATT MATT ,MATT KDFKLDSHGF
IMMA JUST HIT MY HEAD AGAINST THE WALL BECAUSE OF HIS PERFECTION

MCR... Kommer sakna er så sjukt mycket ♥

Men åhhhhh bästa boken ju!

Jag har börjat gilla Divergent på riktigt nu... Och it hurts D: Fourtris all the way!

nice to see moffat's sticking with the ''lol women'' attitude

för i helvete vad är doctor who ens längre
tröttnar snart helt och hållet
karaktärerna var vad som gjorde dw
ordinary people becoming heroes
that was what made the show special
inte ''clara oswin you are a ~~MyStERY~~ i need to solve''
eller the mad impossible amy pond

(anledningen till att jag skriver detta så sent är för att jag helt enkelt inte kommit på idén att skriva av mig)

åh nej sitter här och gråter nu.
mcr.
my chemical romance.
nejnejnej
NEEEEEEEEEEEEEEEEJ
<//3 </3

jag lyssnade mycket på dem för några år sedan. var inte något jättestort fan, men jag fann musiken jättebra. den hjälpe mig många gånger och jag kunde dansa hela natten med dessa låtar ringandes i hörlurarna.

RIP mcr eller vad man nu ska säga </3



kommer ihåg denna. det var verkligen en favoritlåt. ♥


this this THIS ONE ååååh den fick mig att börja tycka om mcr från första början...

"The read through has just finished for the #DoctorWho50th Special!"

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!
nfkdjbfvkfjvbkfjvnkf
IT'S HAPPENING, GUYS! I CAN'T!

Åh, när jag läste detta brev dog jag lite grann faktiskt... Fick reda på det två dagar efter uppbrottet och känner mig bara så tom.. Började gråta flera gånger, hemma som i skolan, men det finns inte tillräckligt många ord.

MCR WILL CAN AND WILL NEVER DIE.

I love this song

Hoppas ni också gillar den