PRS Lupple och Emma07

Zach log lite och lutade lätt huvudet emot hans hand, lyssnade till hans ord som snarare lät som ljuv musik för Zachs öron. Han nickade mjukt.
"Du behöver inte ens fråga", sade han med ett litet, prövande leende. För mötet med honom igen hade ju fått honom på desto bättre humör igen, och även om han fortfarande kände sig som ett vrak inombords var det ett lite gladare vrak som fick vara med sin älskling. Att klä av sig inför honom var något som han nästintill skämdes för - eller rättare sagt att han skämdes för sin kropp. Man skulle nog till och med kunna kalla honom sjukligt smal vid det här laget, vilket var en stor skillnad ifrån den vanliga Zach. Han hade aldrig varit mullig eller nåt, men vältränad. Vilket också gjorde honom osäker, osäker på vad Benjamin skulle tycka.
Nej. Nu fick han skärpa sig. Det var hans Benjamin, han ville inte tro att han skulle tycka sämre om honom bara för att han inte hade lika mycket muskler som förr. Det var vad som fick honom att lite osäkert dra av sig tröjan iallafall, där magerheten verkligen syntes vilket han också skämdes för.

Benjamin log försiktigt tillbaka, glad över att ha fått ett sånt svar vilket påminde honom om Zach som mådde bättre, även om det var en skugga av honom så var han ändå glad att han fortfarande fanns där. Inte för att han tyckte något illa om denna Zach men om han kunde så skulle han ha trollat bort allt för att få honom att må bättre. Det gjorde ont att se honom i så dåligt skick, att se honom må dåligt.
"Det glädjer mig." Viskade han tyst som svar och hjälpte honom sedan försiktigt av med tröjan när han väl började dra av sig den.
Han avskydde att se honom må dåligt även fysiskt. Han var fruktansvärt smal. Och han hatade det, för det var ju på nått sätt en tydlig bild av hans insida. Han kastade undan hans tröja när den kommit av och la armarna försiktigt om honom och kysste hans bröstkorg försiktigt.
" Älskade du." Viskade han och smekte honom över ryggen, la huvudet mot hans hjärta och det slog. Som det alltid gjorde och för honom var det viktigast. Han pussade honom lätt över hjärtat och han hade god lust att pussa varenda millimeter av hans kropp men det var helt fel tillfälle så istället tog han ett steg bakåt och drog av sig sin tröja.
Hans kropp var inte speciellt förändrad i formen, han var som han alltid varit välbyggd men inte lika välbyggd som Zach hade varit men i detta skicket så var han mycket mer välbyggd. Det som dock prydde hans kropp som det tidigare inte gjort var blåmärken. Han hade inte riktigt någon koll på vart dem alla kommit ifrån. Han misstänkte att några var ifrån slagsmål medan andra var ifrån att han ramlat på någon av alla sina fester.

Zach kunde inte ens beskriva hur glad han var över hur han reagerade. Kramen och kyssarna fick honom att le mer ärligt och uppriktigt, ett leende som nådde ögonen då han verkligen längtat efter att få känna hans läppar emot sin hud. Och bara lyckan över att han fortfarande gillade honom, fortfarande betedde sig såhär otroligt gulligt. Det om något var verkligen guld värt. Han lade händerna om hans nacke, drog fingrarna igenom hans hår.
"Jag älskar dig", viskade han tillbaks, lutade huvudet emot hans. Han lyfte dock på det då han drog av sig sin tröja, och reagerade genast på blåmärkena han fick syn på. Vem hade gjort det? Vem kunde ens skada en sån fantastisk människa? Det fick ilskan att bubbla upp inom honom emot den personen, men han insåg att han inte kunde göra något åt det nu i efterhand - plus att han var inte helt i skick för att försvara honom emot någon just nu, inte förräns han var mer tränad igen. Han drog med försiktiga fingrar över hans bröstkorg och blåmärkena.
"Vad har hänt?", frågade han tyst.

Benjamin såg på honom när han verkade gå från någorlunda glad till arg och insåg att han verkligen inte borde tagit av sig sin tröja. Zacharias hade nog i sina tankar.
Han kände hans fingrar och svalde hårt.
" Det är inte viktigt. " Viskade han och stannade hans fingrar genom att ta hans hand och lyfte den mot sina läppar och pussade lätt på den innan han började knäppa upp sina byxor och lät dem falla till marken.
Han ville inte oroa honom, inte alls. Zach behövde inte veta just nu vad han hade gjort dem senaste veckorna.
Han flyttade försiktigt ned sina händer till Zachs byxor och började knäppa upp dem också.

Zach märkte hur han verkade bli lite mer dyster och ångrade sig nästan lite. Han ville att allt skulle kunna vara bra emellan dem, men han insåg också att det skulle bli svårt. De båda hade haft det svårt, och Zach själv skulle aldrig kunna glömma helt vad som hänt, han skulle antagligen vara ärrad för livet. Men han hoppades på att kunna tänka mindre och mindre på det, och få känna sig trygg hos honom. Vilket han visserligen redan gjorde.
"Allt med dig är viktigt", viskade han envist tillbaks, glömde dock nästan bort det kort då han började knäppa upp hans byxor också. Han log lite och lade armarna om honom för att kyssa honom igen, lite mer vågat denna gången - han ville få glädjas över att de var sams igen och bara få njuta av att vara med honom.

Benjamin såg på honom och log svagt. "Inte detta. " Viskade han och kände ganska kort därefter hans armar omkring sig och det var den bästa känslan.
Han besvarade kyssen och lät Zachs byxor falla till golvet också innan han la sina armar omkring honom och kysste honom igen. Kanske lite väl ivrigt men han kunde inte hindra sig själv.
Hans älskade var här, de var här tillsammans. Och att känna hans hud mot sin var nästintill magiskt. Han avslutade kyssen och såg in i hans ögon.
" Duscha. "Viskade han med ett lite bredare leende på läpparna.

Zach log mjukt och trots att kyssen var avslutad stannade han kvar tätt intill honom - han ville vara så nära som möjligt, få ta igen all den tid dem förlorat på något vis. Han lade ena handen emot hans kind, strök lätt med fingrarna över den.
"Jag har saknat dig så sjukt mycket. Snälla, låt oss för en stund få släppa och glömma allt och bara få njuta av att vara med varandra", sade han med ett leende, kunde inte tänka sig något bättre. Han log bredare, nästan flinade - allt mer av den vanliga Zach verkade skina igenom det här skalet han gömt sig bakom.
"Och det har du tänkt göra i kallingar?", frågade han retsamt, ännu lite mer av han själv igen. Med honom vågade han det, och det var alldeles fantastiskt.

Benjamin såg på honom, såg in i dem där fantastiska ögonen och älskade hans närhet. Hans lätta strykningar över hans kind. Det var nästan perfekt.
Han höll hårdare om honom som för att försäkra sig om att detta verkligen var på riktigt och han nickade mot honom.
" Det är en underbar idé." Viskade han och såg hur det konstiga skalet han verkar ha gömt sig i började spricka och det gjorde honom ofantligt lycklig. Oavsett vilka känslor han hade så behövde han ju känna dem- det var enda sättet att ta sig igenom.
Och så kom den där retsamma tonen igenom och Benjamin rodnade till och lutade huvudet mot hans axel och skakade lite på huvudet.
" Nej såklart inte. " Viskade han, sanningen var att han inte riktigt vågade ta av sig sina kalsonger. Trots att det inte skulle vara första gången dem såg varandra så kände han sig nästan generad eller snarare mer nervös över det utan någon egentlig anledning. Han smekte hans rygg lätt med händerna innan han började dra med fingrarna längs hans kalsonglinning för att senare dra av dem.

Zach log mjukt, även om han räknat med det var han ändå glad att få det bekräftat på något underligt vis. Och bara att dela den här stunden med Benjamin fick honom så lycklig, vilket var helt fantastiskt att få känna efter den senaste tidens svarta hål. Det var det närmsta en förklaring han kunde komma.
Men med Benjamin kände han sig mer hel igen. Långt ifrån bra, men han kände sig sedd och älskad vilket kunde göra under. Han log och lade båda armarna bra om honom, smekte med dem över hans överkropp. Han var så otroligt snygg. Också han drog av sig sina kalsonger, gav Benjamin en mjuk kyss igen för att sedan ta hans hand och kliva in i duschen, drog med sig honom efter sig.

Benjamin följde efter in i duschen när Zacharias drog med honom in. Han lät vattnet skölja av honom innan han försiktigt steg lite närmare Zach, höll honom fortfarande i handen av den enkla anledning att ha någon typ av kontakt med honom. För att sedan dra in honom i sin famn. Han ville hålla om honom så länge och ofta han kunde.