Kayla Lewmoon

Ny läsare Mer!

Nej det får inte sluta här! Hon kanske är bortrest!

Hope so! :3

men åhh!
Är CRAZY i denna ff!

jag var bortrest lördag-söndag, men jag kan lova ett kapitel ikväll ifall jag hinner!

meeeer

JA !! MEER!!

Kapitel 17. sanningen

Jag gick försiktigt in.
Hon märkte mig inte.
Det var väl bara tur för mig, för vad skulle jag säga?
Det var det som alltid var problemet. Sådana här lägen var alltid jobbiga att komma på vad man skulle säga.
- Eh... sa jag försiktigt, för att hon skulle märka mig.
Hon tittade upp på mig, med röda ögon och våta kinder.
- Åh... sa hon sedan.
Jag gick fram till henne och satte mig brevid henne i soffan.
- Jag... jag... varför jag? stammade hon med gråten i halsen.
- Öh....varför du? Sa jag förvånat.
Jag kunde se hur det ryckte lätt i mungiporna på henne, men sedan blev hon allvarlig igen.
- varför har just min pappa blivit förhäxad? Sa hon.
- Hur vet du att han är just förhäxad? Frågade jag.
Milenne snyftade lite drog ett djupt andetag och sa,
- när jag sa att jag skulle fixa en sak, så gick jag runt i slottet för att undersöka det, och då hörde jag Dumbledore mumla något om mig, en förhäxning och min pappa.
- Och då sprang du hit?
Milenne tog ett djupt andetag igen för att lugna ner sig.
- Nja... jag sprang i väg nånstans, för jag var ledsen och helt plötsligt öppnade sig en dörr och det här rummet visade sig.
- Okej. Sa jag.
Sedan reste jag mig upp och Milenne följde efter.
Vi gick till sällskapsrummet, och struntade i den sista lektionen.
Jag tyckte inte att Milenne skulle behöva vara med.
Själv hade jag ingen lust, så jag struntade i den under ursäkten att Milenne behövde sällskap. Det var ju i och för sig sant.
Vi var ensamma i uppehållsrummet, eftersom att alla andra var på lektion.
Vi satt båda i varsin fåtölj och stirrade in i elden.
Helt plötsligt tog Milenne fram trollstaven och viftade på den.
Elden började röra på sig och bilda massa former.
Jag skrattade.
- Hur gör du det där?
- Jag har läst det i min storasysters böcker, svarade Milenne glatt.
- Coolt! Kan du lära mig hur man gör?
- Nja.... började Milenne. Det är rätt svårt att lära ut sådär, det vore bättre om du läste boken...
- Okej, när får man den?
- 4 året...
Jag fnissade.
- Så du vill att jag ska vänta till 4 året?
- Om du inte har en syster så vill jag väl det...
- jag har ingen syster, jag är adopterad, svarade jag.
Milenne ryckte till.
- Jaha! Oj! Förlåt!
- Gör inget, sa jag. dom är som mina riktiga föräldrar, jag kan inte minnas att jag haft några andra, jag har bott hos Marie och Lars, så länge jag kan minnas.
- Okej, sa Milenne.
Sedan fortsatte hon med konsterna i elden.
Det var jätte häftigt, jag orkade inte vänta till 4 årskursen, jag önskade innerligt att jag haft en äldre syster.
Sedan såg jag en ful gubben med flottigt hår och en lång näsa, väldigt lik Snape.
- Varför gör du en sån ful gubbe? Frågade jag skrattande.
- Det är inte jag! sa Milenne.
- Inte? Men vem är det då?
- Det är jag, professor Severus Snape, sa mannen i elden, och både jag och Milenne ryckte till. Jag pratar med er på magiskt vis, fortsatte han. jag vill säga en sak till Ms Lewmoon. Kan Ms Bottom, vara snäll och lämna rummet?
- Eh... okej.... sa Milenne och lämnade rummet.
- Eh jo... sa Snape, jag vill berätta att.... att jag är din... biologiska far.

Tror att mican skriver på fre eller på torsdag, hon har ju liite hjärnsläpp/idétorka

skrev nu faktiskt ^^