The dark side

TACK!
Låt mig avguda dig en stund nu.

Har alldeles för många vänner på facebook t ex som förlovar sig hit och dit. Tyvärr har förlovningen blivit moderniserad och betyder inte ett skit numera. Enligt mig är det bara för att det ska se bättre ut på facebook, alla måste ha någon sorts status osvosv.

Hemskt

Det värsta är inte förlovningen när det gäller min bror,

Typ. Hallå... har ni tänkt på var ni ska bo, hur ni ska få ihop pengar, och VARFÖR SÅ TIDIGT ASDFGHJKL. Makes me sad.

Okej. Värsta rage-attack här...

Ralice

Eller hur!!

Min förra bästa kompis lillasyster har varit förlovad med varenda pojkvän hon haft sen hon var 14 (!!!!)
För bara ett par veckor sen stod det att hon hade förlovat sig igen på facebook. Jag hade ingen aning om att hon ens gjort slut med sin pojkvän sen tre år tillbaka.

Jag känner lite, dels när förlovningarna går så fort och dels när folk skaffar nya killar innan lukten från de gamla ens hunnit vädras ut, att jahopp, vad är det för mening?
Hur mycket är din kärlek egentligen värd om den kan ersättas på mindre än en vecka?

Är det din storebror som bor med er du pratar om?
Men hallå? Vadå skaffar barn? Redan????
Efter tre månader kan de ju inte veta om de ens står ut med varandras sällskap en längre tid, när smekmånadsperioden är över.

Rana
Jag dör pga beskrivningen jag läste.
"skaffar nya killar innan lukten från de gamla ens hunnit vädras ut"! HAHAHA. Too accurate.

on topic though
Det är typ också det som stör mig lite. Vissa kan vara tillsammans i några år utan att vara förlovade, gör slut och sen är en av dem, mirakulöst nog, förlovad efter bara någon vecka, med någon annan (oftast är det väl tjejer som jag har stött på som är så)

Kan säga att jag har en kompis, dvs, Hannas ex, som blev tillsammans med en annan (yngre då förstås) och efter lite mer än en månad förlovade de sig. Men det funkar mer som, som sagt tidigare, moderniserad version, då hon - traditionellt sett, ska man gifta sig inom ett år efter förlovningen - efter det året inte ens är myndig och inte kan gifta sig. Vad är poängen med en förlovning då?
(Lite offtopic så har killen berättat för mig att det nu känns fel, och att han knappt står ut med henne, men han är en toffel och får lida för sina misstag, vågar inte ens göra slut med henne)

Ja, precis den brorsan! Han fyller 25 i år, och hans tjej fyllde 18 i april. Och yes, du läste rätt, de vill skaffa barn. Det har de velat redan efter en månad tillsammans.
Sen att jag uppfattar hans tjej som jävligt omogen och ouppfostrad är väl en annan grej, men jag skulle inte vilja vara deras barn.

Ralice

Det är så jag uppfattar det.
Jag menar en tjej jag gick på gymnasiet tillsammans med, under de åtta åren vi känt varandra så har hon varit singel i sammanlagt kanske fem månader. Men hon har gått igenom åtminstone 10 pojkvänner, och älskat alla lika högt.

Jag som endast varit riktigt kär en gång, kände mig otrogen mot Robin när jag låg med någon annan ett år efter att han och jag gjort slut.

Det kan vara att jag är funtad på ett helt annat sätt. Men jag kommer nog aldrig förstå det.

Right!
Det är precis som människor som står inför sitt bröllop. Och kanske haft en fnurra på tråden strax innan, men som ändå traskar in i kyrkan med orden "Well, skiter det sig kan vi ju alltid skilja oss"

Liksom. Vadå förringa äktenskap och hela dess mening. Om man inte älskar en person till hundra procent, om man inte har några planer på att älska en person för resten av sitt liv, eller något, varför gör man så?
Varför förlova sig om man inte har några planer på att gifta sig?
Varför gifta sig om man redan sett ut sin skilsmässoadvokat?

Dessa människor går mig på nerverna.

Jag har visserligen inga planer själv på att varken förlova eller gifta mig, såvida det inte känns helt, hundra procent rätt och jag är helt säker på att jag vill tillbringa varenda sekund av mitt resterande liv med personen ifråga.

HAhahaha. Det där låter som den nya tidens existentiella krisen. Att skaffa barn direkt efter gymnasiet för att man inte orkar plugga vidare just nu, man vet att man inte kommer få något jobb, men man vill inte bo kvar hemma. Då skaffar man barn och lever på mammapenningen.


Och lugn. Du kommer aldrig bli deras barn.
Du är över 18 så de kan inte ens adoptera dig. *fniss*

Rana

Herregud...
Det påminner om en tjej som var 14 när hon förlovade sig (*host* Emelie, som jag avskyr av hela mitt hjärta *host*) och älskade sin pojkvän så jävla mycket att hon gjorde slut med honom för att hon TRODDE hon var kär i en annan, som hon sen var ihop med i bara en vecka. Nu har hon haft tre till sen januari det här året, och ja... *suckar djupt* människor.


Men åh, precis! Det där borde fler uppleva. Kanske inte just precis så, men att de... inte bara kan gå från en som de först lovade spendera livet med, till någon som de ändå inte tänker vara med resten av livet (rörig mening, känner jag...)


Jag tror att du helt enkelt är smartare än de flesta levande varelser i dagens samhälle. Så måste det vara. Tyvärr uppfattas vi, som verkar ha lite vett kvar, som konstiga och jobbiga typer.


Bröllop! De flesta som förlovar sig VET INTE ENS VAD DET BETYDER (ursäkta capslock-rage).
För skojs skull läste jag lite på flashback, du vet, en "pålitlig källa". Där skrev någon ett inlägg om att han vill fria till sin tjej men vet inte vad en förlovning betyder. Varför ens förlova sig om man inte vet vad det är? Varför vill så många unga nuförtiden förlova sig? Förlovningen har ingen betydelse längre, känns det som.

Alltså, åh.
"Varför gifta sig om man redan sett ut sin skilsmässoadvokat?"
Det borde man köra med, om folk som tänker förlova sig fast saker i förhållandet bara är skit, svarar med "man kan alltid skilja sig senare".

Eller som jag och Andreas pratade, anledningen till varför jag inte vill gifta mig (fast det har jag väl kommit över lite numera) är att jag har sett så många äktenskap i familjen bara splittras. Då pratade vi två om att det finns folk som, när allt bara går åt helvete i förhållandet, och de inte kan fixa det som vuxna människor, förlovar sig för att JA, det ska självklart lösa alla problem. Och sen gifter de sig, utan att ha löst massa problem och konflikter sen innan, för att förlovningen gjorde så att problemen kändes som bortblåsta.

Att förlova sig var stor förut ju. Jag kommer ihåg när min äldsta bror har förlovat sig, de hade en liten fest för familjerna, sen bara för föräldrar med lite champagne osv. Och de gifte sig ett år senare. De hade ett datum vid förlovningen, att då ska de gifta sig och sånt.
Läste lite om det där med ringar också. På ringen ska man tydligen låta gravera in (säger man "gravera"?) datumet för förlovning osv. Ganska intressant.


Det ÄR nog den nya existentiella krisen. Det roliga är väl att hon ska börja på gymnasiet i höst, så jag ser väl inte hur det går ihop med att skaffa barn fast man ska börja plugga? Hon bor hos fosterfamilj och hon har berättat att de sa att om hon blir gravid så får hon inte bo hos dem. Min bror får inte bo hemma då heller då vi helt enkelt inte har plats för honom, henne OCH ett barn. Kan tillägga att hon inte är så värst omtyckt här hemma.
När brorsan hämtade ringar igår så frågade mamma "När tänkte du flytta hemifrån då?". Som tur är så väntar han iaf på en lägenhet och har varit på några visningar, så med lite mer tur slipper vi honom och henne snart. *håller tummarna*

Tack Pumpkin! Jag tycker synd om barnet som eventuellt blir till...

Själv vill jag inte skaffa barn på ett tag. Inte förrän jag och Andreas har ett jobb och vi känner att vi kan låta oss "tillverka" ett. Nörd har sin fina bild över sig själv som far, som klarar av att ta hand om familjen, och vill helt enkelt inte leva på bidrag. Det är en man det där.
Det var mysigt när han erkände att en del av honom vill ha en dotter för att skrämma iväg hennes killar, med hagelgevär osv.

(känner att vi fick till en ordentlig konversation här, haha)

Alice

Well, de som förlovar sig och inte vet vad det innebär för att senare göra slut och förlova sig med en ny är helt enkelt idioter. En del av mig tycker att de är helt j***a pantade och en annan del tycker synd om dom eftersom de är sådana knäppskallar som inte lärt sig att säga 'nej'.

Hypotetiskt sett om jag ungefär 16/17 år gammal, och jag ser världen likadant och har likadana åsikter som jag nu och jag hade en pojkvän som fria till mig skulle jag sagt 'nej' även om jag "älskar honom över allt annat på denna jord!" så skulle jag fortfarande göra det om 10, 15, 20 år? Då kanske jag skulle vara gift med honom, gjort ett löfte att jag kommer älska honom för evigt, vad som än händer, till döden skiljer oss åt.
Bara för att jag gör det nu, betyder det inte att jag kommer känna samma sak för alltid.

Alma

Men åh, precis! Det känns så barnsligt liksom.

Good point. Fler människor borde nog ha sån inställning. Jag och min kille har pratat om att även om han skulle fria nu, så skulle jag säga nej (som tur är så är han som jag, och skulle aldrig fria så tidigt).

Jag tycker också att det är brutalt sorgligt att förlovningen verkar ha tappat sin mening helt.
Känns lite som en våldtäkt mot kärleken.

Jag menar jag och mitt ex älskade varandra innerligt och högt i ett och ett halvt år, och ingen av oss (tror jag, iallafall inte jag) hade någon tanke på förlovning. Fanns inte på kartan då liksom.
Kan tilläggas att vi typ ville ha ihjäl varandra sista månaderna av förhållandet, så jag känner att man ska vänta ett bra tag innan man förlovar sig, man vill ju vara helt säker på att man kan klara motgångar etc.

Don't get engaged, kids.

Peace.

Hej! Kan ett litet troll vara med i diskutionen om äktenskap? (Framförallt för att jag tycker att ni har rätt)

Leonora

Ungefär så, ja. Våldtäkt mot kärleken alltså. Lite sorgligt (eller, väldigt sorgligt faktiskt) är det ju.

Tyvärr känns det bara som att det verkligen är för att skryta om något på facebook...



Självklart får du det!