Skattöns begynnelse. (Privat.)

Råttan svingar sig ned på däck och landar hårdare än det var menat. Men han klarar sig och kilar ned under däck.

"Varför har ni inte sagt något!?" sa Alez hotfullt mot Manne som hade yttrat sig. Han flackade nervöst med blicken.
"Vi ville inte väcka dig", mumlade han.

"Läckan är stor." Säger Råttan och ser hur rummet, otroligt nog, bara är till hälften fyllt av vatten. Men var läckan finns vet han ju trots allt inte exakt och det finns flera däck under. Han tar ett djupt andetag och dyker under ytan för att hitta hålet. Men han finner det inte och klarar inte av att hålla andan mycket längre så han dyker upp ur ytan igen.

Alez suckade irriterat, hon blev tvungen att skynda sig om hon ville hinna att stoppa läckan innan...
Hon sprang ner under däck.

Råttan hostar irriterat och önskar verkligen att han hade varit lite mer uppmärksam när en av de äldre försökte lära honom simning. Han kan knappt simma som hundarna och kan med nöd och näppe hålla sig under ytan. Han testar att dyka igen och den här gången hittar han faktiskt vad han tror är läckan. Besättningen verkar ha börjat försöka pumpa ur vattnet.

Alez såg Råttan som pumpade vatten, och vadade till honom. "Ge mig", muttrade hon och tog pumpen från honom.

Råttan rycker på axlarna och låter henne ta den. Råttan försvinner dock under ytan som åtminstone håller samma nivå och pressar något, han vet inte vad, i hålet. Det täpper till det iallafall.

Alez fortsätter att pumpa, och sedan - en timme senare - fanns det bara lite vatten kvar.

Råttan hjälper till med att pumpa när läckan är så gott som täppt. Men det kommer inte hålla länge, så någon måste fixa det.

Alez suckar och slänger pumpen till Råttan när det var lite vatten kvar.
"Någon... någon måste laga skeppet", mumlade hon, mer till sig själv än till Råttan.