Berättelse: Jag är den jag är! G(Med lite svordomar)

Vad roligt!

Kul!!

Jippi!

Kapitel 5

Veckan därefter gick Alice till skolan igen. Rektorn hade tillsammans med lärarna bestämt att hon skulle få gå kvar på skolan. Hon var trots allt en väldigt duktig student även fast de trodde hon bråkade mycket.
Alla stirrade och viskade om henne. Men ingen kom fram och sa något till henne. Alla undvek henne samtidigt som hon var i mitten av uppmärksamheten. Men Alice störde sig inte ett dugg på det. Hon visste att de allt skulle tystna när Alice Cooper kom. Det var bara någon vecka kvar, och sedan så skulle han komma. Hon kunde knappt vänta tills dess.
Men hon hade ju saker att fixa innan han kom. Hon hade redan fixat förstärkare och mikrofoner. Men det enda hon behövde skaffa fram var några lampor eller ljusslingor...Vilket nog inte skulle vara allt för svårt.
Efter skolan den dagen stannade Alice kvar tills hela skolan i princip var tom förutom någon städare. Hon gick till skolans aula och inspekterade scenen som fanns där. Lagom stor var den nog för ett band att spela på...
Nöjt gick hon hem och började planera mer om hur hon skulle sätta upp olika saker i aulan, hon tänkte också sätta upp lappar runt om i skolan att det skulle vara ett uppträdande i aulan. Ingen skulle dock vänta sig det hon planerat...
Veckan gick återigen snabbt. Och så kom dagen hon väntat på i vad som känts som en evighet. Dagen hon nog skulle minnas länge. Dagen då hon fick träffa sin idol.
Tidigt kom hon till skolan den dagen med sina föräldrar. Så tidigt att knappt lärarna var där än. Med hjälp av sina föräldrar satte hon upp några lampor i aulan och riktade de mot scenen så den var väl upplyst. Hon satte också ut mikrofonen och förstärkarna ute på scenen. Allt var helt perfekt. Nu saknades bara Alice Cooper...
Precis när hon tänkt klart den tanken hörde hon en manlig och oerhört bekant röst bakom henne säga ”Hm, stor aula det här”. Långsamt vände sig Alice om. Och hon hon kunde inte hindra att tårarna började rinna av lycka när hon såg vem det var.
Alice Cooper.
Helt jäkla otroligt! Hon ville skrika, skratta och gråta ännu mer på en och samma gång. Men hon sa bara ”Alice Cooper...” med ett stort leende samtidigt som hon stod kvar och tårarna rann nerför hennes kinder.
Han vände sig mot henne, först med en förvånad med och sedan log han stort. ”Du måste vara Alice!” sa han glatt. Han gick fram till henne och gav henne en stor kram.
Hon kunde knappt andas, Alice Cooper. Kramade. Henne. Hon kramade tillbaka, det här måste vara hennes bästa dag någonsin....”Det är helt otroligt att du är här” sa hon och torkade bort sina tårar. Något generat över att hon blivit så känslosam... ”Ja, jag skrev ju att jag skulle komma” sa Alice Cooper och skrattade med sin mörka röst.
”Så, när ska jag och grabbarna börja spela?” frågade han sedan och släppte på kramen. Hon märkte inte förens nu att hans band stod bakom honom. Hon log stort och sa ”Om tio minuter”. Inget kunde gå fel!

Glad påsk på er alla! Nu när jag är ledig så kommer jag nog lägga upp mer kapitel den här veckan än vad jag skulle ha gjort normalt
Och måste bara tillägga en sak, tror inte Alice Cooper kan prata svenska, men jag översatte eftersom det är det lättaste

Jättebra! Man blev verkligen glad när man läste kapitlet!❤

Ett riktigt trevligt kapitel Förväntningarna stegrades och exploderara i lycka Ska bli kul att se hur det hela utvecklas i slutändan

Super :'D

Super bra kapitel! *längtar till nästa*

Awesome! ^^

Amazing! Önskar att jag kunde träffa min idol på det sättet med ^^