Ghost stories

Älskar spökhistorier och därför bevakar jag denna tråd!

Haha, inte så bra av mig att läsa spökhistorier när jag är ensam hemma och bor mittemot ett stängt badhus.. ;3

Men bra historier iallafall!

En gång var min andra kompis Mimi hemma hos emmy och då började radion spela och bara dom var hemma, volymen höjdes och sänktes om o om igen!!! ♥

Kommer inte ihåg mycket från denna upplevelse men kan skriva vad jag kommer ihåg (denna är sann)

Det hände för 5 år sen, jag och min kompis Linus skulle gå till han farfar...men för att komma till hans farfar var vi tvungna att gå igenom en skog..efter en kvart ungefär så sa Linus att han tappat bort sig.

Vi gick och gick, tillslut hittade vi ett hus. Vi knackade på huset, dörren öppnades och vi såg en skugga med röda ögon...mer kommer jag inte ihåg..Jag tänker ALDRIG gå in i den skogen igen

^Seriös???

JA, den är så jävla sann som den kan bli...kan försöka komma ihåg skuggan...

Den var typ grå, genomskinlig med röda ögon, kom ihåg att vi tittade typ en sekund sen...sprang vi..

.......omg.......

Jag är inte så bra på spökhistorier, men jag kan försöka om någon vill? Jag bevakar absolut!

Den första

Edit: Jag skrev en som läxa förra veckan. Den är väldigt lång så läs bara om ni vill:

Natten då berget av zombies fördunklade skyn

Den här spökhistorien började som ingen annan... I en mataffär.

”Mamma, kan inte jag få kakor till ikväll?”
”Nej gubben, du har redan fått läsk”
”Det här kommer ändå bli den bästa Halloween:en någonsin!”, svarade jag glatt. Inget kunde sänka min glädje idag, det skulle ju bli så kul ikväll. Mamma hade låtit mig bjuda hem mina bästa kompisar, Lisa och Edmund. Själv heter jag Håkan. Vi skulle gå Bus eller Godis, sen skulle vi sova hemma hos mig. Just nu var jag med min mamma i mataffären. Jag hatar att handla, men mamma hotade med att ställa in våran lilla fest så jag följde med. ”Det är väl lika bra att göra det, så jag kan vara säker på att Lisa och Edmund fortfarande kan komma”, hade jag tänkt. Vi handlade läsk, tårta för jag fyllde år, glass och Halloweengodis. När vi kom hem skällde Poker glatt. Han var våran Borzoi, en väldigt stor hundras. Han fick heta Poker för att det första han gjorde när han kom till vårat hus var att förstöra en kortlek och sen förvåna oss genom att spotta ut fyra äss ur munnen. Efter att jag hjälpt mamma med att plocka ut matkassen så satte jag mig vid min MacBook och började vänta på att mina kompisar skulle komma. Jag såg att Edmund var online så jag började chatta med honom.

Håkan: Det ska bli kul ikväll, eller hur?

Edmund: Ja, jag hoppas att du har köpt mycket läsk och sånt

Håkan: Ja, den kan du hoppa upp och sätta dig på!

Edmund: Ses snart då, hejdå!

Håkan: Hejdå!

Jag väntade otåligt på att dom skulle komma. Jag åt mellis, satt vid datorn, spelade sällskapsspel med mamma (Pappa var på affärsresa), gick ut med Poker och äntligen var klockan 6. Edmund kom först. ”Grattis!”, sa han när jag öppnade dörren. Han gav mig sin present och vi satte oss och kollade på TV. Fem minuter senare kom Lisa. ”Förlåt att jag är sen”, sa hon. ”Nån hade krockat där borta”, sa hon och pekade mot motorvägen. Vi hörde ett svagt ljud från polis och ambulanssirener. Både Edmund och Lisa var utklädda, Lisa till nån läskig sak och Edmund till vampyr. ”Jag ska bara gå och byta om till zombie”, sa jag och sprang mot mitt rum. Jag bytte om och kollade mig i spegeln. Tillbaka stirrade en zombie med ett sår i huvudet. ”Läskigt”, tänkte jag. Jag gick ner till Lisa och Edmund och vi gick iväg för att göra Bus eller Godis. Vi började med huset bredvid vårat, där bodde en snäll gammal tant. När vi knackade på öppnade hon genast och sa högt: ”Oj, vad är det för monster som knackar på!” Hon blinkade till oss och gick för att hämta godis i vardagsrummet. Vi skymtade skuggor bakom gardinen och plötsligt såg vi att skuggan högg med något mot en annan skugga. Vi kollade på varandra. ”Konstigt”, tänkte jag. När tanten kom tillbaka så var hon mer bister, hon nästan slängde godiset på oss och precis när hon smällde igen dörren skymtade jag en blodfläck på hennes förkläde. ”Det där var läskigt”, sa Lisa tyst. Hon såg uppskrämd ut. ”Vi behöver inte knacka på så många hus, man får bara ont i magen av allt godis.” Jag höll med, det där som hände i huset hade skrämt upp oss. Vi gick till några hus till, men sen gick vi hem till mig igen. Vi satte på en film och kollade ett tag. Mamma sa att hon var trött. Hon gick upp. Jag hade inte riktigt lyssnat och hörde bara dörren smälla igen. I samma ögonblick hörde vi hasande ljud utanför, ett läskigt ”bouhööoohh” och knackningar på dörren. ”Oj”, tänkte jag, ”Det är nån som gör sig mycket besvär för att få godis.” Jag gick fram till dörren och öppnade. Framför mig stod en zombie med ett fasansfullt mörkgrönt ansikte och en blodig, slö kniv i handen. Först blev jag rädd, sen sa jag: ”Snygg dräkt hörru.” Han högg med kniven mot mitt ansikte och då blev jag verkligen riktigt rädd. Jag smällde igen dörren och sprang mot trappan och sa ”Spring!” Lisa och Edmund började skratta. Det finns inget här sa dom, men sen såg dom zombien och kniven och sprang mot trappan. Alla tre gömde sig under trappan. ”Hoppas han går snart”, sa Lisa. ”Annars ringer jag polisen!”
”Vi behöver inte oroa oss iallafall, jag låste...” Jag blev vit i ansiktet. ”Jag glömde att låsa dörren!”
”Ånej!”, flämtade Lisa. Då hörde vi knarrandet från dörren som öppnades sedan hörde vi hasande, långsamma steg. Stegen kom mot oss. Som på given signal sprang vi mot dörren och ut i skogen bredvid min tomt. Vi satte oss ner vid ett träd. ”Vad tusan vad det där?!”, frågade Edmund.
”Jag vet inte och jag vill helst inte veta”, sa jag. Då hörde vi det, hasande steg, enstaka ”Båuohooöh...” Sen såg vi minst femtio zombier som liknade den i vårat hus, komma mot skogen. ”Titta!”, pep Lisa och kröp ihop.
”Jag ser”, sa jag. En zombie kom fram bakom trädet framför oss och då skrek Edmund: ”Spring!” Och det gjorde vi. Vi sprang för våra liv allt längre in i skogen. När vi kom fram till en bäck som jag aldrig hade sett förut stannade vi. ”Vad händer?”, sa jag skrämt.
”Jag vet inte men vi måste ringa polisen”, sa Edmund och tog fram mobilen. ”Konstigt”, sa han.
”Vadå?!, sa jag.
”Den uppför sig konstigt” I samma sekund som Edmund sa det så fattade mobilen eld och en zombie steg upp ur bäcken. Allt hände väldigt fort, Edmund tappade mobilen, zombien steg upp och grep tag i Lisa, Edmund sparkade den och jag puttade ner den i bäcken. Sen sprang vi åt motsatt håll. Vi såg zombier överallt mellan träden och jag sprang, sprang som jag aldrig gjort förut men dom var så många, deras antal ökade tills ett berg av zombies fördunklade skyn...

”Aaaahhh!”
”Vad är det Håkan?”, sa Edmund.
”Inget, jag somnade bara...”


(De är exakt 1000 ord lång!)

är det en utmaning???