Prs mellan Avis Fortunae och Ginerva2003

Isabelle viste inte vad hon skule siga det här lät ju helt otrolig.

"Jag litar hundra procent på Sirius," sa Harry. "Han är ett stort stöd för mig. Och nu är han orolig att något ska hända mig ... Det är därför han reser närmare."

Isabelle änckte på vad dom hade sakt.
Kunde det värkligen vara sant dom kanske bara skojade och skule sig saningen snart.
Men dom såg så alvarliga ut.

"Varför är han orolig för dig?" frågade Miranda.
Frågan fick dem att se ännu allvarligare ut.

Isabelle kolade på dom

Harry såg väldigt besvärad ut, men så sa han sakta:
"Mitt ärr, ni vet. Jag har liksom ... haft lite ont i det."

"Okej" sa Isabelle som knap fatade något.

Miranda tyckte också det var svårt att förstå.
"Betyder det något speciellt?" frågade hon.
Harry såg ännu mer besvärad ut.
"Hm, jag hoppas inte det ..." sa han tveksamt. "Men Sirius tar det på stort allvar."

Isabelle totade på dom

"Kan jag och Isabelle hjälpa er på något sätt?" undrade Miranda.