PRS Lupple och Emma07

Zacharias kunde inte med ord beskriva hur mycket han älskade och uppskattade den här mannen. Trots att han inte berättade allt så pressade han honom inte något utan var istället där och stöttade, vilket var guld värt. Att han inte behövde känna sig pressad utan bara kunde få tröst hos honom iallafall, det var något han aldrig skulle kunna tacka honom nog för. Han slog lätt ner blicken men gjorde inget för att stoppa honom då han hittade blåmärket - varför skulle han? Han ville inte ha hemligheter för honom egentligen, och att dölja sig själv för honom skulle bara göra det värre. Inte heller sade han något, han ville inte helt berätta sanningen men kunde inte ljuga - han ville inte ljuga för honom och han visste att Benjamin kände honom bra nog för att förstå att han ljög om han skyllde på något annat. Han fick bara innerligt hoppas att han inte skulle förstå eller ta åt sig för mycket av att han inte berättade - han trodde ändå att han skulle ta åt sig mer om han visste sanningen, varför han råkade illa ut.
"Jag älskar dig", sade han tyst, lyfte bättre på huvudet för att placera en lätt kyss på hans läppar och försökte tränga undan alla de här tankarna för stunden. Allting hade varit så otroligt bra emellan dem, och han ville inte att det skulle försämras igen även om han kanske gjorde det själv.
"Vad har du tänkt göra imorgon?", frågade han, i ett försök till att prata om något annat.

Benjamin besvarade kyssen lätt och smekte hans kind lätt, studerade honom och log svagt.
"Älskar dig." Viskade han tillbaka och med det förstod han att just detta samtalsämnet var över och för hans del gjorde det inget. Han skulle inte berätta mer om fem minuter. Uppenbarligen eller snarare så hade Benjamin misstankar om att Zach undanhöll något av någon anledning som han inte kunde reda ut. Han visste bara att han avskydde det.
" Imorgon? Studera. Jag måste skriva lite på en uppgift och så." Sa han och log svagt. " Du då?" Frågade han nyfiket och lekte lätt med hans hår.
Han skulle absolut studera. Men han hade även andra tankar i huvudet. Han skulle tala med sin älsklings skola. Men det behövde inte Zach veta om.

De där orden fick honom alltid att le, och nu var inget undantag. Att han dessutom verkade ha släppt ämnet lite gjorde honom lättad, att han verkade som vanligt igen - han fick bara innerligt hoppas att det skulle fortsätta vara så.
"Jag har några lektioner, men inte så mycket annars. Tänkte kanske åka och träna", sade han, han hade inte helt bestämt sig om den saken än. Träningen var något han också tagit upp igen, och även fysiskt var han i betydligt bättre skick än tidigare - han hade gått upp lite igen och även börjat bygga upp musklerna rätt bra igen. Han vände upp blicken mot honom, hade ännu armen om honom så lekte lätt med hans tröjas linning.
"Sover du här förresten?", frågade han, de hade ju egentligen fortfarande var sitt ställe men sanningen att säga så var de mest tillsammans istället.

Benjamin såg på honom och nickade.
" Träna? Vi skulle kunna göra det tillsammans." Log han ärligt och kramade hans hand mjukt och kände sedan hur han lekte med hans tröjlinning. Han flinade lite och drog själv handen genom hans hår och studerade honom.
"Vill du det?" Frågade han lugnt och flinade till. Han ville mer än gärna sova tillsammans med honom det var ju numera det normala.
Han kunde inte se att det fanns några anledningar för honom att hålla sig borta från Zach under så många timmar på dygnet som natten var.

Zacharias log och nickade, för en stund åtminstone kändes saker och ting som vanligt igen vilket var otroligt skönt.
"Gärna, det låter åtminstone genast mycket roligare då", sade han med ett leende, hans sällskap gjorde allting mycket trevligare och roligare. Han flinade lätt och såg upp på honom.
"Är det en kuggfråga?", frågade han retsamt, älskade att få sova ihop med honom. Det var betydligt mysigare än att sova själv, och inget kunde väl slå känslan av att få somna tätt intill sin älskade?
"Och på tal om det börjar det bli sent, så vi borde gå till sängs snart", sade han ärligt, klockan verkade ha sprungit iväg.

Benjamin skrattade lågt och reste sig upp ur soffan, men greppade snabbt tag i Zachs hand och kramade den.
" Kanske." Log han glatt och nickade sedan.
"Ja låt oss göra oss i ordning för natten." Sa han glatt och pussade hans handrygg innan han släppte och gick iväg till badrummet för att borsta tänderna och liknande.

När han väl var klar gick han in i sovrummet och klädde av sig till kalsongerna och kröp sedan ned i sängen. Inväntade Zach och hann fundera en stund.
Det första han skulle göra imorgon var att ringa till sin älskades skola och göra så att de redde ut detta problem, för att sedan plugga och sen träna med sin älskling. Det var en bra dag. Men mot hans vilja kröp alla obehagliga tankar upp i hans huvud.
Det var han det var fel på, Zach älskade honom inte längre det var därför han inte ville berätta. Han kanske berättade alla saker för någon annan istället. Han kände hur hela hans kropp värkte av bara tanken och han försökte få bort tankarna men de blev bara ännu mer insisterande. De vägrade att lämna honom ifred.

Zacharias log och nickade instämmande, vid det här laget var han själv rätt trött så det lät direkt lockande att få gå till sängs. Och dessutom i sällskap av honom. Själv gjorde han det lite i omvänd ordning mot Benjamin, passade på att gå och klä av sig så länge medans han var på badrummet och gick istället och borstade tänder och allt i bara kalsongerna när han var klar där. För en stund hade Benjamins sällskap lyckats jaga bort alla jobbiga känslor och tankar som snurrat i huvudet efter skolan, men det tog inte lång tid efter att de skiljts åt innan de kom tillbaka. Och alla skuldkänslor för att han lämnade Benjamin utanför det hela - men han trodde det var det bästa, för Benjamins skull. Han ville inte att han skulle tro att det var hans fel, för det var det inte. Och vad folk än sade skulle Zach aldrig nånsin kunna ångra att han var med Benjamin, han älskade honom alldeles för mycket för det. Efter en kort stund var han också redo att sova och kröp ner under täcket intill Benjamin, gav honom en mjuk kyss.
"Godnatt Benji", viskade han mjukt, för att sedan lägga sig till rätta med armen omkring honom.

Benjamin slog armarna nästan lite desperat om Zacharias när han kom och la sig och borrade in ansiktet mot hans bröst och bara drog åt sig allt som var Zach för att aldrig någonsin kunna glömma det oavsett vad Zach än höll på med.
Han besvarade kyssen och nickade sakta.
"Godnatt Zias." Viskade han tillbaka och drog honom närmare sig och lyssnade på hans hjärta och det var då han somnade men tankarna tillfälligt borta och sin älskling vid sidan om.

Zacharias somnade med ett leende på läpparna, för vad kunde möjligtvis vara bättre än att somna tätt intill honom, med känslan av hans varma hud emot sin egen? Nästa morgon vaknade han också på rätt gott humör - hur kunde man inte göra det med honom där? Men tanken på att han behövde ge sig iväg till skolan drog ner det humöret lite, även om han tvingade undan det. Nu skulle han njuta av Benjamins sällskap, skolan fick han ta itu med när han kom dit. Han låg kvar en stund intill Benjamin, innan han verkligen måste ta sig upp för att hinna komma i tid och klev först då upp för att klä på sig något och fixa någon snabb frukost, så tyst som möjligt för att inte råka väcka Benjamin.

Benjamin sov otroligt bra, även under småtimmarna men fram emot morgonen sov han mer oroligt och vaknade till och från men vaknade först helt när han insåg att Zacharias inte var vid hans sida. Han satte sig oroligt upp men hörde honom i köket och studerade klockan.
Jo det var dags för honom att röra sig. Han själv reste sig upp och gick ut i köket. Gav Zach en lätt kyss innan han startade lite kaffe. " Godmorgon min älskling. " Log han och väntade in kaffet.
Han hade mycket och göra och ville helst ringa samtalet på en gång. Det fanns någon lärare som Zach hade talat mycket väl om. Kanske var det honom han skulle försöka nå. Det var nog det säkraste kortet.