Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel lade armarna omkring hennes midja för att börja föra henne runt på dansgolvet, lyssnade samtidigt på hennes ord som han faktiskt tog åt sig lite av. Eller inte tog åt sig av kanske, men tog lärdom av.
"Förlåt. Och för en gångs skull, så menar jag det verkligen ordentligt. Jag älskar dig, och om du nu tycker jag beter mig dåligt så lovar jag att försöka ändra på det", sade han i en lika stillsam, men allvarlig ton som var rätt olikt honom. Men han var för stunden alldeles för lycklig med henne för att riskera minsta lilla, han skulle göra precis vad som helst för att hålla henne lika lycklig. Även om han bevisligen inte hade helt koll på hur han skulle göra det, tydligen.
"Ja, jag ska prata med honom", sade han och kunde inte låta bli att le lite roat.
"Om inte annat, hur skulle jag ens kunna låta bli det när du kommer med såna hemska hot?", frågade han med ett litet leende, med en lätt retsam glimt i ögonen men lika tydligt var också det allvar han haft i rösten innan. Inte just på grund av hotet om bröllopsnatten, utan för att han som sagt ville hålla henne så lycklig som möjligt.
"Men det är inte det jag gör det för. Idag är våran dag, och jag vill att du ska vara lika lycklig som jag är. Även om jag kan vara lite dålig på att bete mig", sade han mjukt.

Ett leende växte sig långsamt fram på hennes läppar då han lovade att uppföra sig bättre, samt att prata med prästen. Då behövde hon inte låta honom spendera bröllopsnatten på egen hand. Vilket var tur för det skulle vara tortyr att hålla sig från honom. Grace ställde sig på tå för att nå upp till hans läppar och gav honom en lätt kyss.
"Tack." Det viktigaste för henne var att han skulle försöka. Mer än så bad hon inte. Hon njöt i fulla drag av deras dans. Det kändes som om världen runt omkring försvann, och att det bara var hon och Ederel där. Det var de två mot resten av världen. Tyvärr så kom alla goda och fina saker mot sitt slut och det gjorde även deras dans. Hon kupade händerna om hans kinder för att kyssa honom på nytt, nickade därefter i riktning mot prästen.
"Nu går du och ser till att han ikväll lämnar festen med ett leende på läpparna," uppmanade hon honom och klappade honom på axeln.

Ederel log mjukt tillbaka, både hennes leende och hennes ord fick honom glad. Och lättad. Bara att hon var glad betydde mycket - hennes lycka skulle han nog våga påstå betydde mer för honom än sin egen. Eller ja, att hon var lycklig gjorde honom lycklig. Dansen var fantastisk, att bara få njuta av en härlig stund bara de två ensamma. Eller ja, inte direkt ensamna, men det kändes som om det bara var de två där. Han log och besvarade mjukt hennes kyss, varje kyss kändes helt fantastisk av den enkla anledningen att han numera fick kyssa henne som sin fru. Att en ändå relativt liten sak kunde kännas så otroligt bra. Han nickade lätt.
"Jag ska göra mitt bästa", sade han med ett litet leende mot henne, gav henne en sista snabb puss innan han gick ditåt. Och han lyckades ändå rätt bra med att bli sams med honom igen, åtminstone om han fick säga det själv. Efter en kort stunds samtal med honom styrde han egentligen först stegen emot Grace igen, men blev uppehållen än en gång av sina föräldrar som behövde gå igen. Det hade också börjat tunnas ut något bland folket, och på ett vis kändes det smått tråkigt att de redan skulle gå men ändå hade det betytt mycket att de lyckats få den här stunden här och dykt upp för bröllopet. Trots allt fick han inte längre samma möjligheter att träffa dem numera.

Gästerna började under kvällskvisten tacka för sig och gå därifrån, något som var lite synd men Grace kunde samtidigt inte vara gladare. Det var ju så att hon ville få vara på tu man hand med Ederel, och hon hade enligt sig själv delat med sig tillräckligt av honom under dagens gång. Hon tog avsked av gäster i tur och ordning, tackade alla för att de kommit och firat den stora dagen med henne och Ederel. Hon letade till slut upp sin man och la armen kring hans midja innan hon lutade sitt huvud mot hans arm.
"Redo att dra härifrån?" undrade hon mjukt. Bröllopsnatten skulle de ju spendera på ett närliggande hotell, i en romantisk svit dessutom, eftersom de inte hade känt för att spendera den natten på ett flygplan. Iväg på deras smekmånad skulle de åka följande dag vilket hon också såg fram emot. Att komma iväg från allt och alla lät skönt. Det hade hänt otroligt mycket i deras liv den senaste tiden, och trots att de knappast skulle komma att koppla av så mycket under resan så skulle de i alla fall få komma iväg långt hemifrån.

Också Ederel fick ägna den närmsta stunden åt avsked till gäster, var uppriktigt glad att så många dykt upp för deras skull även om det var lite tråkigt att de redan var påväg hem. Men å andra sidan så var det nästan en lättnad att kvällen började lida mot sitt slut, han såg fram emot att få vara med Grace på egen hand även om han tvivlade på att kvällen skulle vara slut än på ett tag för deras del. Han log genast då just hennes arm letade sig runt hans midja, lade genast sin arm också om henne och nickade.
"Oja. Kom", svarade han mjukt, för att börja dra med henne därifrån. Han kunde inte minnas att han nånsin varit såhär lycklig, och han såg dessutom väldigt fram emot att få resa iväg med henne för en tid. Och hon... Bara anblicken av henne i den där klänningen var nog för att ta andan ur honom, och då var det ändå ingenting emot hans reaktion när hon haft själva bröllopsklänningen. Hon var så otroligt vacker.
Hotellet låg inte långt därifrån, det tog bara några minuter att ta sig dit. Inte heller tog det särskilt lång stund att få rumsnyckel, efter några gratulationer efter att dem upptäckt att dem var nygifta. Vilket kanske inte var så svårt att lista ut, tack vare kläderna och hur han nästan ständigt antingen höll armen kring henne eller hade hennes hand i sin.

Det var inte alls lång promenad till hotellet, det tog bara några minuter. Snabbare skulle det förmodligen ha gått också om yin inte haft på sig klackskor. Men inte nödvändigtvis, hon hade betydligt kortare ben jämfört med Ederel också i vanliga fall och skulle inte ha kunnat ta långa kliv oavsett vilka skor hon hade på sig. Grace log lyckligt mot kvinnorna i receptionen som gratulerade dem. Ord skulle inte räcka till för att beskriva hur hon kände sig nu. Hon traskade iväg mot hissen för att åka upp till rätt våning, började sedan jakten på att hitta till rätt korridor. Det visade sig inte vara svårt alls eftersom korridoren till sviterna var låst. De hade fått två nycklar: en som låste upp korridorsdörren och den andra som öppnade dörren till sviten åt dem. Nyfiket såg hon sig om, tog in den romantiska inredningen under några ögonblick innan hon vände sig mot Ederel.

Väl inne såg sig Ederel om, måste säga att han gillade rummet - fast å andra sidan skulle inget kunna ta död på hans glädje helller just nu, om dem så hade gett dem sitt sämsta rum. Han log brett emot Grace, slöt det sista lilla avståndet som varit emellan dem med att dra henne lite närmare intill sig och lägga armarna kring hennes midja.
"Min vackra fru", sade han med ett brett leende, som lös utav lycka och glädje. Hela dagen hade varit obeskrivligt lycklig och fantastisk. Utan tvekan en dag han alltid skulle varmt komma ihåg.
"Jag kan fortfarande inte förstå hur otroligt lyckligt lottad jag är som får världens vackraste, smartaste, mest fantastiska kvinna till min fru. För att inte tala om sexigaste", kunde han inte låta bli att tillägga, det sista med glimten i ögat men ändå fullt allvarlig. Han log brett ännu, gav henne en mjuk kyss för att sedan se henne med ännu en retsam glimt i ögat.
"Men nu, måste jag säga att jag är nyfiken på vad du önskar ägna resten av kvällen åt", sade han med ett lite höjt ögonbryn.

Det värkte ordentligt i ansiktsmusklerna vid det här laget, med tanke på hur mycket hon hade lett och skrattat under dagens gång. Men det bekymrade henne inte det minsta: det här var definitivt den lyckligaste dagen i hennes liv och hon skulle alltid tänka tillbaka på den här dagen med ett varmt hjärta. Grace kunde inte låta bli att rodna lite tack vare hans ord, fick dock snart annat att tänka på då han frågade vad hon hade planerat att ägna sig åt under resten av kvällen.
"En bra fråga," medgav hon och förde fingrarna till ryggen för att dra ner dragkedjan. Därefter flyttade hon händerna till axlarna för att föra ner klänningens axelband och låta den falla till golvet. Grace vilade stadigt blicken på Ederel, avbröt inte ögonkontakten ens för en sekund. Hon tog god tid på sig att lossa alla spännen från sitt hår, lät de mörka lockarna lägga sig tillrätta mot hennes rygg. Därefter tog hon itu med sina underkläder. Först åkte behån av, sedan trosorna.
"Några önskemål?" frågade hon sin man med huvudet lätt på sned, skulle mer än gärna höra sig för om han hade någonting speciellt i tankarna.

Ederel hade kanske väntat sig att hon faktiskt skulle mer verbalt uttrycka vad hon önskade för kvällen, men han blev då sannerligen inte besviken för det. Nej, tvärtom fick hon nog inte långt ifrån den verkan hon varit på jakt efter - han brann genast av längtan efter att få vara än närmare henne, och kunde ju inte låta bli att låta bliken svepa över hennes kropp. Eller svepa var fel ord, snarare se på henne mer ingående. Det ryckte i mungiporna på honom rejält, visserligen log han redan men det var snarare ett större leende som lekte på läpparna istället. Han lyfte blicken åter till hennes ögon, för att också han börja dra av sig sina kläder.
"Några önskemål? Jag skulle snarare kalla det planer", sade han retsamt, efter att ha fått av sig alla sina kläder - inklusive underkläderna, förstås - så lade han åter armarna omkring henne för att helt sonika och retsamt lyfta upp henne och dra med sig henne ner under sig på sängen. Väl där lade han händerna mot hennes höfter, för att med ett retsamt leende på läpparna börja kyssa hennes hals och samtidigt ingående förklara precis vad han ville göra med henne.

Några önskemål hade han alltså inte, utan planer var ett ord som beskrev det hela bättre. Det lät lovande i hennes öron. Hon vilade fortfarande blicken på honom då han drog av sig sina kläder, det var duktigt av honom att vara så flitig med den saken. Och hon hade inte ens behövt uppmana honom om att det var dags att dra av sig kläderna. Snart låg hon på rygg på sängen med honom över sig. Hon lindade sin ben kring hans höfter och strök händerna över hans rygg, lät snart handflatorna vila mot det svala lakanet under sig istället. Då han ingående förklarade för henne exakt vad han ville göra med henne, så spred sig kalla kårar genom hennes kropp. Det räckte bara med ord för att han skulle åstadkomma den här sortens effekt hos henne, hon kunde bara föreställa sig hur varenda liten del av henne skulle reagera då han satte igång med att fullgöra sina planer. Graces fingrar greppade tag om lakanet under sig och andhämtningen hade redan nu blivit lite tyngre.