Saker ni älskar!

_{Skrivet av Lazarus:}
Det är en hel del saker, egentligen. Men jag älskar att vissa personer har hjälpt mig så mycket i år, och det är jag så tacksam för. Det här blir mer en tacksam-för grej, än älskar-grej (även om jag älskar de här personer på någon sorts platonisk nivå ändå). Så här är jag tacksam för:

- Sherlock-friendo, för att du var den första jag kom ut till & du har bara accepterat mig som jag är. Funnits där för mig, och stöttat mig (och det gör du fortfarande!) och inte lämnat mig. ♥

- Min första pojkvän efter att jag kommit ut. Att kunna vara mig själv, helt och hållet, utan att någon dömer. Att vara accepterad som jag är. Att kunna dela roliga stunder tillsammans. Dig vill jag tacka otroligt mycket.

- F i gruppen. Du har hjälpt mig så otroligt mycket utan att du ens inser det. Du har fått mig att förstå att jag har en röst som ska bli hörd. Du har hjälpt mig att låta den där sociala personen inom mig komma fram. Du har fått mig att skratta så många gånger, och känna att jag faktiskt inte är så konstig som jag ofta känner mig. Och framförallt, du har kommit hit till det lilla samhället där du kände att det behövdes en sån grupp, så du startade en. Och jag har fått så många fina kompisar här. Men det viktigaste är att det hjälpte mig att inse att jag är långt ifrån den enda här som är som, well, jag.

- Min kontaktperson. Du accepterar mig som jag är, hela din familj kallar mig för mitt namn och säger rätt pronomen. Du skäms inte över att vara med mig. Många tror att hbtq+-personer och religiösa personer inte kan umgås, eller acceptera varandra. Jag tror att våran vänskap är en sån grej som många skulle bli förvånade över. Du älskar Gud, är troende och väldigt religiös. Det är inte jag. Men vi accepterar varandra. Du har pratat om hbtq+-personer i din kyrka, och att det är dags att börja bli mer accepterande. Och du finns alltid där, peppar mig, och följer mig på min resa.