PRS Lupple och Emma07

Zacharias kunde inte annat än att le brett då han insåg att dem tog det precis likadant som om Benjamin skulle ha varit en tjej. Och det var så otroligt skönt och härligt att höra och få uppleva efter den senaste tiden, det fick honom åter lite modigare med honom. Vilket han ville vara - han skämdes inte det minsta för att vara med honom, men han var numera lite för feg för att våga säga det till vem som helst som han gjort förr. Han log uppmuntrande emot Benjamin och kramade hans hand tillbaka, vände sedan blicken emot Mary igen och lyssnade. Nu kunde han dock inte hindra sig själv helt längre, utan drog Benjamin intill sig och lade armen om honom istället - om dem nu var okej med det säg han ingen anledning att vara så långt ifrån honom.

Benjamin såg chockat upp på Zach när han drog honom intill sig och la armen om honom.
Men han kämpade inte emot. Att få vara nära sin älskling var det som spelade roll och han lutade sig mot honom och flätade ihop deras fingrar. Han ville helst lägga armarna kring Zachs midja som han alltid gjorde men de hade besök.
Han log mot honom och pussade hans hand lätt och lyssnade på Mary som pratade om gardiner när hon insåg att ingen annan riktigt lyssnade på hennes ord om just gardiner.
Hon skrattade lågt. " Ni bryr er inte. Men jag har en plan. Så nu när vi är två par- ska vi ha dubbeldejter. Det är ett måste. Kom igen det blir kul." Log hon glatt och Benjamin skrattade till och drog till sig ett av kexen och började tugga på det.

Zacharias log brett, njöt bara av att få vara så nära honom även om det kanske gick ut över hur bra - eller rättare sagt dåligt - han lyssnade pp Mary. Det var först när hon bytte samtalsämne som han spetsade öronen lite mer igen och kunde inte låta bli att skratta till lätt.
"Dubbeldejter? Vad har du då tänkt dig för nåt?", frågade han roat, men också något nyfiket på vad hon ens hade för tankar. Anton hade lyssnat med ett halvt öra på henne, hade hört det mesta av det förut.
"Men ni måste ju berätta lite om er historia. Hur länge har ni varit ihop och hur kommer det sig?" frågade han nyfiket.

Mary skrattade lågt och såg på dem. "Eh allt. Middagar, bowling, resor. Allt som man inte vill åka själv på med sin partner utan tar med sig andra partners som är vänner så det blir roligare. " Log hon lyckligt och det syntes att hon verkade ha en hel plan för detta och Benjamin skrattade lätt. Han var inte speciellt sugen på dessa dubbeldejter men han kunde märka att Zach verkade nyfiken och för hans skull så skulle han göra precis allt.
Men när Anton tog upp deras historia så gick Benjamin från avslappnad till spänd på under en minut.
Deras historia? Vad kunde han säga egentligen? Mycket av det var inte ens upp till honom att berätta.
Benjamin kramade nästan krampaktigt om Zachs hand när han mötte Antons blick och log svagt.
" I ungefär ett år. Vi träffades på en fest när Zach och jag gick i samma klass och så ja fann vi varandra." Sa han och försökte vara så ärlig som möjlig utan att berätta alla möjliga hemligheter men han fann att historian han sa stämde enbart in på tiden och vart dem träffades resten var inte riktigt sant.

Zacharias lyssnade på henne och kunde inte låta bli att le roat, hon verkade redan ha en mängd planer trots att hon nyss fått reda på att de var ett par. Vilket stärkte hans misstankar om att deras känslor för varandra varit mycket mer genomskinliga för andra att se än vad han trott. Men det var en stor lättnad att inte behöva dölja det inför dem, utan istället ha fritt fram att få hålla om hans älskling. Sen visste han inte ifall dubbeldejter var något för dem, han visste inte om det blev samma sak som att få vara själv med Benjamin eller ifall han skulle våga vara riktigt så nära som han annars brukade när fler var med. Men han hade inte hjärta att säga det, och kanske att det var värt ett försök iallafall.
"Värst vilka planer du har redan", sade han med ett flin som genast bleknade av Antons fråga. Han kramade hårt Benjamins hand tillbaks, otroligt lättad över att han svarade - han hade inte haft en aning om vad han skulle säga, för en gångs skull. Han hade också han genast blivit spänd av frågan, men log svagt tacksamt emot Benjamin.
"Och vilket år det varit sen jag träffade min ängel", sade han med ett litet leende, händelserikt kunde man ju milt sagt kalla det.

Benjamin såg hur deras vänner iakttog dem båda när de talade om deras historia men de verkade ganska besvikna av att inte få mer detaljer såsom exakt hur de träffats och liknande men samtidigt fann han det inte speciellt lockande att berätta det i detalj.
Hela situationen hade varit enormt påfrestande och jobbig men han hade fått ett fantastiskt pris, en fantastisk människa i sitt liv av att stå ut under den där festen och det var han om något tacksam över.
Han vände blicken mot Zacharias och skrattade lågt men lyckligt. Ängel? Var det verkligen det han tänkte om honom?
"Zach. " Viskade han och slog lite blygt ned blicken.
Men han höll med till hundra procent om vilket år de hade haft.
Det hade ju varit allt annat än simpelt och okomplicerat- men han fann att de var starkare nu än då tillsammans.
" Vilket år. " Instämde han leendes.
Mary såg på dem och skrattade lågt.
"Ett år alltså- jag är liten besviken över att ni inte talat om det tidigare. Det har ju funnits massa dubbeldejter att gå på innan- men men. " Flinade hon och tog lite dricka.

Zacharias trodde nog aldrig att han varit såhär nervös förut. Han hade med Mary och Antons hjälp fått med sig honom på den här båtturen, som redan nu var väldigt vacker. Och han hade stortrivts med att bara på tu man hand få ge sig iväg och bara få vara med sin älskling - och han hoppades innerligt att det skulle fortsätta gå bra. Han hade faktiskt ingen aning om hur Benjamin skulle reagera på hans fråga - han litade på att hans kärlek var besvarad, det var inte problemet. Det var snarare hans syn på att förlova sig och bröllop som homosexuell som han var mest oroad för. Tanken på att han kanske kunde förstöra för dem istället fick honom nästan att backa ur, och många gånger hade han bestämt sig och ombestämt sig. Men han var ändå fast besluten att nu göra det. Han hade varit märkbart nervös under hela kvällen, och nu var det slutligen dags. Dags att se hur hans älskade Benjamin skulle reagera. Han hade lyckats dra med honom ut på däcket nu framåt kvällen, där det var utomordentligt vackert - ändå kunde Zach inte riktigt tänka på det just nu. Han stannade till och vände sig helt emot Benjamin, svalde tyst innan han tog till orda.
"Benji. Jag... Du är mitt allt. Jag älskar dig till månen och tillbaka, och gudarna ska veta att vi gått igenom mycket tillsammans. Jag, jag är inte vidare bra på sånt här, så jag ska gå rakt på sak" sade han, märkbart nervös av hur han nästan stammade på vissa ställen. Men nu kunde han inte skjuta på det längre. Hur otroligt nervöst det än kändes så klev han ner på knä och drog fram ringen han ordnat innan de rest iväg.
"Vill du gifta dig med mig?" lyckades han få fram.

Benjamin hade följt med på denna båttur efter mycket om och men, men som sagt han gjorde och skulle göra precis allting för Zacharias och det hade varit underbart. God mat, trevligt sällskap och så otroligt vackert men trots det hade Zacharias verkat oerhört nervös, onormalt nervös men samtidigt hade Benjamin inte riktigt haft något bra tillfälle att prata med honom om detta och planerade att ta upp det när de var i hytten igen när Zach framåt kvällen drog med honom mot däck.
Det var ingen tvekan om hur vackert det var, med vattnet och solnedgången och sin älskling där.
Han var lyckligt, allt var perfekt och han vände sig mot honom för att kyssa honom och berätta just detta när Zach började tala.
Benjamin såg på honom, blev glad över att han sa Benji men samtidigt också lite fundersam- varför nu?
Och det fortsatte och hans leende blev större och han ville svara att han älskade honom tillbaka. Att det inte fanns ett liv utan honom när han gick ned på knä.
Benjamin kunde knappt tro det, han stirrade stumt på honom och på ringen och så kom frågan- den stora frågan.
Allt som Zacharias varit nervös över allting som hade lett fram till just denna stund föll på plats och han förstod att detta var något viktigt för hans älskling och det var även viktigt för honom utan tvekan.
Han försökte forma munnen till att säga något men det kom inga ljud.
En del av honom ville dra upp honom på fötterna igen och stänga igen locket för asken och förklara hur fel detta var, hur trängd han kände sig men den delen var ganska liten i jämförelse med delen som visste att detta var rätt.
Som visste att Gud aldrig skulle skapat en utmaning han inte klarade av, att han aldrig skulle skapa just Benjamin på detta sättet och vara missnöjd med det.
Han visste till tusen procent att Zacharias, Zach, Zias, älsklingen var hans allt- att han älskade honom över allting annat men äktenskap.
Dessa tankar gick på mindre än några sekunder och han fick upp händerna för munnen i ren chock.
Men han hade inte ett enda svar. Han visste att han inte kunde eller ens ville svara nej. Men att säga ja var lika skrämmande om inte mer.
Äktenskap, en av de heligaste fundamenten som hans tro vilade på.
Och det var just hans tro som var nyckeln. Det var inte hans familjs tro. Det var inte hans gamla kyrkas tro utan sin egna som han delade med så många andra.
Att Gud älskar alla lika mycket. Han kände några tårar rulla ned för kinderna och svalde.

Benjamin flyttade händerna till Zacharias och kramade om dem.
"Älskling, älskade älskade Zias. Stjärnan som lyser klarast, du är som solen. Du är mitt allt. Denna ring, det du frågar om, är tror jag för din del svår att greppa hur stort det är. " Viskade han och log men det var ett ganska sorgset leende. Det var fel, det var en synd men samtidigt var det inte det. Det var kärlek och ingen kärlek var det fel på när det handlade om äkta och genuin kärlek.
Han var tyst en stund och försökte tränga undan alla negativa kommentarer som for igenom hans huvud med hans fars röst och började sedan le, stort och lyckligt.
" Ja. Ja, såklart. Det finns ingen annan för mig." Viskade han och drog sakta upp honom på fötterna och kysste honom hårt, passionerat och kärleksfullt.

Zacharias hann tänka så otroligt mycket under den stund det tog innan han började prata. Att det hade varit fel av honom, att han aldrig skulle ha frågat. Att det skulle ha varit bättre att behålla det som det var, inte riskera att förstöra minsta lilla av hur fantastiskt det var att ha Benjamin. Hans älskling, hans allt. Det spelade ingen roll vad han varit med om på grund av honom - han skulle ha gått igenom allting igen för hans skull. Han älskade honom över allting annat. Han misstänkte att precis all oro och sårbarhet också speglades i hans ansikte där han stod på knä, innerligt hoppandes att han skulle svara snart. Både på gott och ont, men åtminstone ge honom ett svar istället för att hålla honom på sträckbänken. Och när han kände hans händer om sina och hörde honom tala, var det än en gång tusen tankar som for igenom huvudet. Hans ord värmde rejält, men samtidigt var han livrädd att det var nu han skulle fortsätta och förklara att han ändå inte kunde gifta sig med honom. Det var förståeligt på ett vis också, med hans bakgrund. Men Zach önskade desperat att han inte tänkte så.
Äntligen fick han sitt svar. Och han blev så otroligt lättad, och lycklig. Ögonen glittrade strax av lycka och han log brett, besvarade omedelbart hans kyss intensivt och lade armarna om honom. Om hans älskling, och fästman - det var en otrolig känsla.

Benjamin skrattade lyckligt till och höll Zach tätt intill sig och kysste honom om och om igen.
Han var förlovad med den bästa personen på jorden, som någonsin vandrat här.
Men lyckan skuggades av hans extrema oro och ångest kring hela denna grej.
Äktenskap. Han klamrade sig fast vid sin älskling och då fann han säkerheten, den otvivelaktiga sanningen om att de två faktiskt hörde ihop.
" Ge mig ringen. "Viskade han flinande och såg på sin älskling.
Lyckan som fanns i Zachs ögon, i hela hans utseende, kroppsspråk i hela honom smittade av sig på Benjamin och de negativa tankarna försvann och det var underbart.