PRS Lupple och Emma07

Tänk att man kunde gå ifrån så orolig och rädd till så otroligt lycklig på bara några sekunder, han kunde inte ens komma på att han nånsin varit såhär lycklig förut. Benjamin, hans fästman. Bara tanken var ju nog för att få honom att le bredare igen. Han skrattade lätt till då han bad om ringen, hade blivit så glad och lättad att han bara sagt ja att han för någon sekund glömt bort det. Han drog sig undan bara precis tillräckligt mycket för att kunna lossa ringen och försiktigt sätta den på hans finger, höll kvar hans hand och gav honom ännu en intensiv kyss. Därefter nöjde han sig för tillfället med att ha huvudet några få centimeter ifrån hans, höll fortfarande hans vänsterhand med ringen och höll den andra om hans nacke.
"Jag älskar dig så mycket" viskade han lyckligt.

Benjamin såg ned på ringen på sitt finger och kunde knappt förstå det. Han hade sagt ja. Han skulle gifta sig med sin älskling.
Han kunde knappt processa hur lycklig han var, det fanns inte ord tillräckligt starka för att beskriva hans lycka.
Deras lycka.
Han besvarade kyssen lika intensivt och studerade honom med ett stort leende på läpparna.
"Och jag dig." Viskade han tillbaka innan han la sin ena arm omkring hans midja och drog honom närmare sig.
Det kändes som om de borde fira men samtidigt så kände han sig otroligt nöjd av att bara befinna sig här och nu.
" En kyrka, en präst måste viga oss." Viskade han lågt och studerade Zacharias.

Zacharias log brett, kunde knappt förstå än att han hade sagt ja, att de var förlovade, att de skulle gifta sig. Det kändes som om han befann sig en dröm - en otroligt lycklig dröm som han aldrig ville vakna upp ifrån. Han flätade in händerna i hans hår, samtidigt som han glatt vilade blicken på honom. Han nickade, kanske lite ivrigt - men för stunden spelade det ingen roll, han hade väl all rätt att få vara glad och ivrig.
"Såklart" svarade han, flyttade handen till hans kind för att stryka med fingrarna över den.
"Jag skulle gifta mig vart som helst och för vem som helst så länge det är med dig" viskade han mjukt - han hade knappt ens varit i kyrkan såvida dem inte gått på något bröllop eller begravning, och hans familj hade varit långt ifrån troende så han hade väl varken positiv eller negativ relation till kyrkan. Kanske närmare negativ med tanke på hur Benjamins troende föräldrar var - men samtidigt såg han mer det som personligheter mer än själva kristendomen. Och han gifte sig mer än gärna i en kyrka med honom, hade full förståelse för hur viktigt det måste vara för honom.

Benjamin log över hans ord och de betydde nog mer än vad Zach kunde ana.
Än vad han själv hade förstått fören han hade ställt frågan och sedan fått ett svar på den.
Han var troende på grund va sin uppväxt men också att trots allt hade han fått tillbaka Zach varje gång han försvunnit ur hans liv trots att otroligt starka makter hade kämpat emot.
Han hade bytt kyrka men gick fortfarande varje söndag.
Han bad oftare än han ville erkänna.
Med största sannolikhet skulle han för alltid behålla sin tro trots att han hade ändrat tolkning i brist på ett bättre ord.
"Tack." Viskade han och kysste honom kärleksfullt och drog in handen innanför hans tröja och log över känslan av hans bara hud.
" Har du tänkt på detta sen första gången du tog upp vad jag tyckte om samkönade äktenskap?" Viskade Benjamin nyfiket och studerade sin älskling med ett stort leende på läpparna.
Ingenting skulle kunna sabba hans lyckokänsla just nu.

Zacharias besvarade genast passionerat kyssen, fick aldrig nog utav hans kyssar - man kunde drömma sig bort i dem, dem fick en att glömma att allt annat ens existerade för stunden. Han rös lätt till av hans hand, njöt dock i fulla drag utav känslan av hans fingrar emot sin hud. Ännu en sak han aldrig fick nog av. Han log nästan lite urskuldrande och nickade lätt.
"Ja, jag ville försöka se vad du tyckte om det. Men jag kan inte säga att jag blev särskilt lugnad av det", sade han med ett lätt flin, hade snarare blivit ännu mer orolig men till sist ändå bestämt sig för att fria. Och han var verkligen glad för det beslutet nu.
"Det börjar bli kallt. Vi går tillbaka till hytten istället", bad han mjukt, vägen tillbaka dit skulle vara en pina bara av att vara så långt ifrån honom när de gick men han fick trösta sig med tanken på att kunna vara närmre honom igen då de kom tillbaka till rummet de delade.

Benjamin såg på honom och mötte hans blick lite skamset.
"Ledsen för det." Sa han och smekte hans rygg och ville bara fortsätta kyssa honom när han föreslog hytten.
Benjamin suckade lite frustrerat och såg på sin älskling och kysste honom igen.
" Jaja hytten." Viskade han och behöll handen runt hans midja, innanför tröjan och gick med honom mot hytten.
Det kändes som om detta var den snabbaste färden till hytten hittills.
De sprang inte men det var inte långt ifrån. Han låste upp dörren med nyckelkortet och klev in och drog med sig Zach in lät dörren smällas igen efter dem och började kyssa honom igen.
Det var annorlunda, han kysste inte sin pojkvän nu utan sin fästman.

Zacharias log genast emot honom och skakade lätt på huvudet - ingenting skulle få honom på sämre humör nu.
"Du sade ja och det är vad som spelar roll." sade han, det var det enda som betydde något. Och det sade sitt om vad han tyckte om det trots allt. Vägen tillbaka till hytten gick snabbt, men ändå kändes den evighetslång - antagligen bara för att han ville få vara ifred med Benjamin så snabbt som möjligt. När de väl till slut var det, kysste han honom genast tillbaks och lade händerna om hans midja, lät denna gången också sina händer slinka under hans tröja - frestelsen var alldeles för stor för att låta bli.

Benjamin flinade lyckligt och drog försiktigt av Zachs tröja för att kunna ta in hela han.
" Fästman. "Viskade Benjamin och skrattade lågt. Det kändes otroligt ovant att säga men han älskade.
"Min fästman." Viskade han och kysste honom igen och backade bak honom mot sängen och tittade frågande på honom.
Han visste vad han ville göra ikväll och förhoppningsvis var ha inte ensam om det.
Hans händer mot sin bara hud var magiskt, det kändes nästan elektriskt.

Zacharias smet smidigt ur sin tröja, med ett stort leende kvar på läpparna och med en förälskad blick emot honom. Det kändes fantastiskt att höra de där orden ifrån honom, att få höra det högt.
"Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att bli kallad det." sade han leendes - och kanske skulle han heller inte behöva vänja sig innan han skulle kallas hans man istället. Tänka sig det... Det kändes ännu mer overkligt. Och härligt på alla sätt och vis. Han besvarade genast hans kyss, log sedan lite åt hans outtalade fråga - det krävdes ingen raketforskning för att förstå vad han menade. Som svar på hans fråga drog han av sin älskades tröja, för att än en gång kyssa honom men något mer intensivt och hungrigt nästan, lät händerna smeka över hans bröstkorg - det borde vara svar nog på vad också han ville ägna kvällen åt.

När han vaknade morgonen efter var han i nått lyckorus. Han hade sin älskade fästman vid sidan om sig och natten hade varit magiskt.
Allt mellan dem var alltid magiskt.
Han var lite förtvivlad över att de redan skulle åka hem idag men de hade några timmar kvar.

Han var inte chockad att finna Mary och Anton stå och vänta på dem vid tågstationen senare den kvällen och så fort de såg ringen skrek i alla fall Mary av lycka och kastade sig om dem och kramade dem hårt och gratulerade.
Han hade ingen riktigt klar tanke på hur han hade gått med på det hon sagt men han visste att om en vecka från om med idag så skulle de ha fest i hans lägenhet. Han var inte speciellt sugen på det, hans partydagar kändes som om han redan upplevt på tok för mycket under en kort period och han hade inte talat speciellt mycket med Zach om dem.
Den tiden hade ju varit mer fokuserad på Zacharias och han var helt ärlig lycklig för det. Han ville berätta om den mörka tiden som var så långt ifrån hans beteende som möjligt.

Hela veckan befann han sig ändå i detta lyckorus och varenda minut var värdefull som alltid men nu på ett mer långvarigt sätt. Han visste att han skulle få ha sin älskling tills döden skiljde dem åt och det hade gjort honom mer bekväm och avslappnad på ett annat sätt.
Han klev fram bakom Zach och la armarna om honom och kysste hans hals sakta.
"Du är snygg, vi måste bege oss till festen nu." Sa han och vände runt honom och rättade till hans kläder igen och kysste honom mjukt på läpparna innan han drog på sig sin rock och la rätt håret och gick mot dörren.
När de väl var framme vid hans lägenhet var det nästan omänskligt tyst innanför och han fick en obehaglig känsla. Han kramade hårt om Zachs hand och klev sedan in och i samma stund som dörren hade stängts och de båda var inne i hans lägenhet så slogs ljuset på, musik och flera människor hoppade fram och skrek överraskning.
Han noterade inte speciellt många förutom sin familj och rädslan tog honom gisslan och det var med all sin viljestyrka som han lutade sig mot Zach för stöd och inte falla ihop på golvet.
Detta var en mardröm. Och hans älskling, hur mådde han? Men han var inte riktigt kapabel att hantera det han kände när hans egna känslor verkade övermanna honom.
Folk steg fram för att hälsa och gratulera dem och han gick direkt in i sin väldigt väluppfostrade roll och tackade dem, log och småpratade men paniken var inte långt ifrån.