Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel lät undslippa ett lätt skratt, hon var då bara för härlig ibland. Nåväl, kom det någon fick det helt enkelt bara bli ett senare problem - hon hade iallafall vunnit över honom, även om han väl egentligen varit rätt så med på noterna redan från början. Det här med att gifta sig fick underlig verkan egentligen - man brukade prata om att man gillade varandra som mest som nykära, men Ederel skulle utan tvekan påstå att han aldrig varit mer kär i henne än nu, han älskade henne mer än nånsin innan och allt kändes bara så perfekt. Och då var det ändå år sedan han från början fallit för henne, så det där hade han inte längre mycket till övers för - nej, snarare trodde han på att kärleken växte sig stark. Efter allt dem gått igenom hade dem ändå alltid funnit tillbaks till varandra.
"Ånej, det vore väl onödigt att slösa energi på", svarade han med ett retsamt leende, lät också sina händer närma sig hennes höfter allt mer oblygt samtidigt som han sökte upp hennes läppar i en kyss.

Det hade inte varit svårt att övertala Ederel, vilket gjorde Grace på gott humör för det var precis vad hon hoppats på. Hade han sagt nej hade hon milt sagt känt sig konfunderad - för det skulle inte vara den Ederel hon kände. Han om någon brukade ju ha en förkärlek till att hitta på saker som kanske inte alla gånger var de vettigaste. Men det var också en av många anledningar till varför hon älskade honom så mycket. Han lockade fram en sida ur henne som hon inte trott att hon haft. Han var den som på ett eller annat sätt utmanade henne till att göra någonting som hon förmodligen inte annars skulle göra. Hon älskade honom mer än var ord kunde beskriva, och hon kunde inte tänka sig ett liv utan honom. Hon hade varit nära på att förlora honom två gånger tidigare, hon skulle inte klara av att gå igenom samma sak igen.

Ederel älskade när hon visade de här sidorna av sig själv mer, när hon vågade visa sig mer på det här viset. Eller ja, det behövde ju inte nödvändigtvis vara kopplat till just såna här... Sysselsättningar, men ändå.
"Du kan allt förvåna ibland, inte visste jag att du hade en riktigt såhär rebellisk sida. Men jag gillar det", sade han retsamt, hade avslutat kyssen för att dröja sig kvar tätt intill hennes ansikte innan han fortfarande med ett leende fortsatte kyssa henne ner längs halsen och nyckelbenen samtidigt som han lät händerna närma sig allt mer hennes skrev. Fortfarande leksamt och retsamt med varje rörelse, lite skoj fick väl han också hitta på. Efter en kort stund av ganska närgångna retsamheter drog han sig åter undan, denna gången för att istället lägga sig bredvid henne.
"Men jag är nyfiken på att se mer av den här mer bestämda sidan av dig, så mitt förslag är att frun kanske vill ansvara för kvällens aktiviteter?", frågade han retsamt, tyckte själv att det lät som en ytterst bra idé och han ville definitivt se mer av dessa sidorna även i såna här sammanhang.

Så fort som han avslutat kyssen saknade hon känslan av hans läppar mot sina. Men att han istället började kyssa henne längs med halsen ner mot nyckelbenen fick henne på lite bättre humör igen. Det var väl hans sätt att gottgöra det för henne. Smått otåligt vred hon på sig då hans händer inte gjorde mycket nytta, han bara retades med henne vilket hon inte för stunden uppskattade det minsta. Det var så typiskt honom att alltid busa men hon borde inte längre förvånas över den saken. Häpet såg hon på honom då han la sig ner bredvid henne. Vad trodde han att han höll på med egentligen? Förklaringen fick hon snart. Grace putade fundersamt med läpparna innan hon log. Det här kunde ju bli roligt.
"Om herrn så önskar," nickade hon och satte sig ner gränsle över honom. Hon lutade sig neråt för att söka upp hans läppar med sina. Samtidigt gungade hon på sina höfter, sakta bara för att retas med honom, för att få en reaktion ur honom.

Hans fråga verkade ändå ha varit henne tillfreds, vilket också gjorde honom glad - dessutom hade han en känsla av att det kunde bli rätt intressant, eller spännande. Och hennes reaktion då han först flyttade på sig gjorde honom heller inte besviken. Han log lätt och besvarade genast mjukt hennes kyss och lade armarna åter omkring hennes midja, lät dem också denna gången sjunka allt längre ner till hennes rumpa. Och det dröjde heller inte länge efter att hon satt igång med de där rörelserna - som bara det skulle vara nog för att reta honom till vansinne inom en rätt snar framtid - innan hon fått en reaktion ifrån honom, eller mest hans kropp. Dels steg pulsen i skyhögt tempo igen, men även lite mer... Synliga reaktioner, så att säga.

Det dröjde inte många sekunder förrän hon kände ett imponerande tryck under sig. Grace sneglade neråt för att beundra synen, för att sedan vända upp blicken till hans ansikte igen, ett litet självbelåtet leende prydde hennes läppar. För en kort stund glömde hon bort allt annat. Han hade den effekten på henne ibland. Och med ibland menade hon så gott som alltid. Ederel var den vackraste man hon någonsin hade sett. Man kunde inte se sig mätt på honom. Snart blev också hon påmind om hur otålig och redo hon var. Det var visserligen kanske inte fysiskt riktigt lika uppenbart som för hennes man, men kunde man läsa kroppsspråk och miner så var hon mer än exalterad.

Ederel hade lovat sig själv och henne att hon skulle vara den som bestämde denna gången, och han tänkte försöka hålla fast vid det även om det var otroligt svårt att hejda alla impulser och allt han ville göra med henne. Nej, hur otålig han än var - och det var han sannerligen väldigt - så fick han allt försöka bärga sig. Även om det var lättare sagt än gjort. Om han kände henne rätt verkade dock hon också allt mer otålig, så han fick väl trösta sig med att det borde vara ett gott tecken för hans del. Istället fick han för stunden nöja sig med att dra händerna längs hennes lår och höfter, även rumpan.

Trots att hon inte ville något hellre än ge efter till sina luster, värken mellan benen var vid det här laget nästan olidlig, så bestämde hon sig för att försöka uthärda det hela en stund till. Ederel var alltid en expert på att retas med henne - till den punkt att hon nästan tappade förståndet. Vore det inte mer än rätt att pressa honom till samma gräns nu, låta honom smaka lite av sin egna medicin? Grace placerade mjuka pussar över hans kind, ner mot halsen och upp mot örat. Hon andades varm luft mot örsnibben, som om hon planerade att dela med sig av en hemlighet men ångrat sig. Istället började hon kyssa honom över halsen, samtidigt som hennes hand letade sig neråt tills hennes fingrar hittade något att sluta sig om.

Hennes kyssar gjorde ingenting bättre, tvärtom spädde dem bara på att han fick allt svårare att behärska sig. Det krävdes all självbehärskning han hade att inte göra något, men då var dem ändå ingenting emot hennes händer. Han bet sig i tungan först i ett försök att hindra det, men ändå slapp ett svårdefinierat ljud ut. Närmast något emellan ett stön och ett gnyende, skulle han nog påstå. För någon sekund glömde han allt, men släppte också lite på sina löften - det fanns ju ingen chans att han skulle inte göra nåt alls längre när hon höll på så. Han flyttade händerna till hennes innanlår för att smekande flytta dem hela vägen upp, inte riktigt lika retsam som vanligt - vid det här laget var han alltför uppspelt för att ha tid med sådant.

"Jag tror inte att jag gav dig tillåtelse till något?" hummade hon mot hans hals då hon kände hans händer mot sina innerlår. Nu var han ute på djupt vatten. Den inre sidan av låren var ju ett exempel på en känslig punkt hos henne, halsen och nacken var de andra punkterna. Att motstå honom var tillräckligt svårt i vanliga fall, men när han nu hällde mer bränsle i elden genom att röra henne på det där sättet så var det så gott som omöjligt. Än hade hon dock inga planer på att ge efter. Inte såvida han inte beslöt sig för att ta kontrollen igen trots att han så snällt velat låta henne ta tyglarna denna gång.