Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

För en gångs skull visste Ederel först inte riktigt vad han skulle säga, och bara det var väl ovanligt nog då han sällan brukade ha särskilt ont om ord. Men allt med henne nu tog andan ur honom, fick honom att tappa tråden. Bara den varma luften som kom emot hans hals när hon pratade var nog för att ge honom lite andnöd.
"Borde jag inte ha åtminstone några friheter?", frågade han med ett litet leende ryckande i mungiporna, även om rösten var något ansträngd nästan - det skulle inte vara någon idé att ens försöka dölja hur pass spänd han var av att hon höll honom på bristningsgränsen på det viset.

Grace började med att skaka på huvudet. Friheter? Han hade räckt över tyglarna till henne, han hade gett henne rätten att bestämma och kontrollera hur situationen skulle se ut. Ville han ha rättigheter fick han helt enkelt ta tillbaka tyglarna från henne. "Inga rättigheter," andades hon ut mot hans hals. Hennes tumme strök långsamt över hans hud, och bara det var tillräckligt för att det skulle bli så gott som stilla i hennes medvetande. Hon var själv löjligt nära bristningsgränsen och hon hade ingen aning hur länge hon skulle kunna hålla upp fasaden. All tid i världen till att ta reda på saken hade hon inte heller, i och med att de befann sig på en allmän strand.

Ederel trodde inte ens det hade spelat någon roll vad hon sade, han hade nog reagerat likadant iallafall - bara känslan av det var otroligt härlig, och ökade bara på allting som redan var svårt nog att uthärda. Men han var fast besluten att inte ge sig, utan att fortsätta låta henne bestämma, hur otroligt svårt det än var. Trots att han var mer än frestad att ta tillbaka det - men samtidigt ville han se hur hon fortsatte, även om han höll på att bli tokig.
"Då får jag väl be om att du skyndar på, innan du tar kål på din man", sade han nästan andlöst.

"Kanske det är precis vad jag vill göra." Grace lät tungspetsen nudda vid överläppen då hon studerade honom, försökte lista ut huruvida det skulle vara roligare att fortsätta retas med honom eller om hon skulle ge sig redan vid det här laget. Ta kål på honom ville hon naturligtvis inte bokstavligen göra, hon ville ha honom levande trots allt. Men med tanke på hur många gånger han retats medc henne så tyckte hon det var roande att se honom så otålig. Han bad ju henne till och med att sluta upp med att retas, dock inte ordagrant.

Ederel höjde lätt på ögonbrynen åt henne, utgick förstås ifrån att hon inte var allvarlig men hade däremot ingen aning om hur länge hon egentligen hade tänkt jäklas med honom på det här viset.
"Jaså det säger du, men det hade väl varit alltför tråkigt", sade han, var dock vid det här laget tillräckligt förlorad till henne för att inte klara av att ha någon direkt retsam ton i rösten. Han övervägde att återigen ta sig lite friheter och på det viset kanske vinna över henne, men var ännu inte helt säker på att det vore det bästa eller ifall det bara skulle göra henne än mer retsam.

"Tråkigt? Nej då," utbrast hon med ett klingande skratt, som dock var så gott som andlöst eftersom hon var mer uppjagad vid det här laget än vad hon egentligen skulle vilja erkänna.
"Tvärtom så tycker jag att det här är underhållande." Utan förvarning drog hon åt sig sin hand, tyckte att han hade fått ha det tillräckligt roligt nu, och placerade båda mot hans bröstkorg istället. Läpparna lät hon snudda vid hans men lutade sig bakåt i tid ifall han skulle få för sig att fördjupa kyssen. Därefter tog hon sig tid att lyssna efter ljud - ville försäkra sig om att de fortfarande var ensamma. Något som var bra med att vara nefil var åtminstone hennes skärpta hörsel.

Ederel lyckades höja lätt på ögonbrynen åt henne.
"Underhållande? Snarare dödande", protesterade han, att hon drog ut på det hela på det här viset höll på att göra honom tokig - sanningen att säga var det ett under att hans tålamod ens hade hållit såhär långt. Och han vågade påstå att hon verkligen utmanade det rejält som hon höll på dessutom, och hur hon åter drog sig undan just när han försökte börja kyssa honom djupare fick han erkänna ändå var frustrerande. Men det fick honom också att tänja lätt på hennes gränser, att åter börja röra sina händer som hade stannat till vid hennes innanlår.

"Du ser ut att må bra i mina ögon," fnissade hon förtjust till, som om hon vore ett busigt barn. Hennes sätt att busa med honom däremot var inte lika barnvänligt. Mycket riktigt var det underhållande att retas med honom på det här viset - trots att det var uppenbart att han inte uppfattade det hela på samma sätt. Då hon kände hans händer röra sig över hennes innerlår igen, gav hon ifrån sig ett lågt väsande ljud - likt en orm - och greppade tag om hans händer.
"Påminn mig när jag sa åt dig att du fick göra så?" Grace klickade missnöjt med tungan åt honom och snörpte på munnen, ungefär som om hon hade tänkt ge sig men att hans olydighet fick henne att komma på andra tankar igen.

Ederel höjde på ett ögonbryn, kanske att det såg så ut men hon borde känna honom bättre. Och det tvivlade han heller inte på att hon gjorde, att hon visste precis hur han var på bristningsgränsen av hennes retsamhet nu.
"Sen när klagar du på sådant?", ifrågasatte han, hade hoppats på att det skulle få henne på bättre tankar men än så länge verkade det inte ha fungerat så bra. Istället vred han lätt på händerna för att kunna fläta ihop deras fingrar lätt, rätade lätt upp på sig för att kunna komma något närmare henne.
"Men om du nu vill säga till om allt, kan du ju också förklara vad du nu har för planer?", sade han lätt utmanande.

Grace svarade inte på hans fråga för hon klagade ju inte direkt. Men hon skulle ju inte kunna hålla masken i mer än tio sekunder om han fortsatte röra henne på det sättet, och hon planerade ju inte att sluta upp riktigt än. Trots att hon nog inte skulle vara så svår att övertala till att vara snällare heller. Hon lät honom fläta samman sina fingrar med hennes, och kramade själv om hans händer för att känna värmen från dem sprida sig till hennes. Hon hade inga planer för honom att avslöja, men för att gottgöra det så lutade hon sig närmare för att mjukt låta sina läppar nudda vid hans. Först var det enbart en fjäderlätt kyss som hon långsamt lät övergå till en mer passionerad och intensiv, en kyss som verkligen speglade hennes känslor och hur gärna hon ville ha honom.