Pregnant at seventeen [SV]

Jag förstår exakt vad du menar eftersom jag också har en ff. Men jag måste bara fråga, har du kommit långt i ditt mugglis game? För J-star Black har ju kommit ganska långt nu, och jag tror att det blir ganska jobbigt efter ett tag när man kanske inte har kunnat eller orkat skriva/översätta ett nytt kap och alla skriver: Mer!! eller MEEEER!!! eller Kom igen! Nytt kap nu! . <men det är min åsikt. Jag förstår och accepterar hur du känner och du får ju tycka exakt vad du vill (Sverige är ju ett fritt land )!

Håller med om det där! Jag har två olika ff som jag skriver och ingen har sådär skitmånga läsare.
Jag är ganska dålig (väldigt jätteusel egentligen) på att lägga upp kapitel och ibland tar det nästan en månad mellan delarna. Men jag får inga påskyndande eller stressande kommentarer som försöker hetsa mig att skriva mer och fortare. Det betyder jättemycket för mig att de läsare jag har respekterar mig och att jag kanske inte alltid kan eller vill skriva. Att de dess utom skriver något snällt efter varje kapitel jag lägger upp gör att jag ser att de tycker att det är värt att vänta och inte slutar bevaka tråden för att jag inte är så aktiv.
Så om nån som läser "Virvlande strömmar" eller "Allt för dig, Elina", så vill jag gärna säga tack. Tack för visad respekt och tålamod!

Jo, jag håller med om att det är bättre med olika sorts kritik men jag tycker också att det är fel att skriva att det är spam! För det är det inte! Följer en FF där någon skrev en liknande kommentar och då blev det knäpptyst i över en vecka ingen vågade skriva någonting, så jag tycker inte det är fel att skriva sånna kommentarer däremot tycker jag det är fel att skriva att folk inte får be om mer eller berätta för författaren att det är bra för att man inte orkar lyssna/se på det!...

iPhones...

Va? O_O

Ojoj fel tråd xD xD Sorry

Hahahaha xD

haha aa skulle skriva i tråden om saker man tycker är överskattat. xD

Här kommer ett nytt kapitel^^
Men innan det vill jag tacka er, ni är underbara läsre!
_____________________________________________________________
Jag suckade och lutade mitt huvud bakåt mot väggen. Att resonera med henne skulle bli svårt.
Sedan, till min förvåning, talade Aidan. "Tja, varför gjorde du det då? Grimsdyke? Seriöst?"

"Jag behövde ett U," viskade hon och såg generad ut.

"Merlin," mumlade Grace.
Till min ytterligare förvåning, gick Aidan över till oss och gled ner bredvid henne. Han satte sin hand på hennes axel och hon tog inte bort den.

"Du är bättre än så Bridget," talade han om för henne.

Hon skakade på huvudet långsamt. "Nej det är jag inte. Jag är värdelös. Fråga vem som helst."

"Du sa fråga vem som helst?" svarade jag. "Okej, det ska jag. Grace, tycker du att Bridget är värdelös?"

"Såklart inte," svarade hon.

"Aidan. Och du?" frågade jag.

Han skakade på huvudet. "Inte alls."

"Du är inte värdelös, Bridget," sa jag. "Ingen av oss tycker det. Du gjorde bara ett misstag."

"Okej," sa hon. "Ni tre kanske inte tycker att jag är värdelös, men än sen? Människorna som räknas tycker det. Mina föräldrar ugglade mig idag. De talade om för mig att jag kunde glömma att komma hem. De vill inte ha något att göra med mig. Och skolan. De sa att de inte kan relegera mig eftersom jag är gravid, men de föreslog starkt att jag skulle lämna skolan."

"Bridget..." började jag.

"Vad i helvete ska jag göra? Vart ska jag ta vägen?" Nu vällde tårarna ner över hennes ansikte.

Jag försökte komma på något att säga, men jag kom inte på något. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lugna henne.

Fast Aidan verkade veta det. Seriöst, vem visste att den pojken kunde vara så känslig?
Han slöt armarna runt henne och drog henne närmare sig, lät henne gråta på hans axel.

"Shh," viskade han i hennes öra och strök hennes hår. "Det kommer att bli bra. Jag lovar."
Hon drog sig tillbaka och torkade tårarna med armen. "Jag tar tillbaka det jag sa," snyftade hon. "Du är inte en loser efter allt."

Jag sneglade upp på Grace, som hade varit ganska tyst hela tiden. Hon stirrade på Aidan, men en min som skulle kunna beskrivas som en mix av förvåning, imponerad och trånande.

De två första kunde jag hålla med henne om. Jag var ganska förvånad över hur snäll han var mot Bridget, efter att ha varit så motståndskraftig först. Och jag var imponerad över hur bra han skötte allt.

Den trånande delen var minst sagt intressant. Jag hade en känsla av att Matthew Davies inte skulle bli glad över sättet hon såg på Aidan just nu. Inte alls glad.

"Vic," sa Aidan och avbröt mina tankar. "Finns det inget vi kan göra för att hjälpa henne?"

Jag lutade mitt huvud bakåt mot väggen och försökte tänka. "Tja, det kommer att bli svårt för dig att betala för en lägenhet utan pengar, så du behöver ett jobb. Det borde inte vara för svårt.
Jag är säker på att det finns en butik iDiagongränden som vill anställa dig. Såklart kommer det ta ett tag för dig att spara tillräckligt mycket med pengar, så du behöver en plats att bo på medans."

"Vem i all världen skulle ge mig en plats att bo på gratis?"

Du vet den känslan man får när man har vad som låter som en perfekt idé? Det känns faktiskt som en glödlampa tänds ovanför ditt huvud. Det var den känslan jag upplevde den stunden.

"Farbror George!"

Hon såg förvirrad ut. "Vad?"

"Min farbror George äger Bröderna Weasleys trollkarlstrick. Han har ett extra rum ovanför det som ingen använder. Jag är säker på att han låter dig vara där så länge du jobbar i affären med."

"Varför skulle han göra det? Han känner mig inte ens."

"Men du har problem och han är en schysst kille. Jag är säker på att han kommer att hjälpa dig. Jag skriver till honom och frågar."

"Okej, låt oss säga att han säger ja," svarade hon. "Vad ska jag göra med babyn medans jag jobbar? Jag kommer inte ha råd med en barnvakt eller dagmamma."

Jag tänkte efter ett ögonblick. "Tja, jag skulle kunna se efter den antar jag. Jag kommer redan ha ett barn att ta hand om, så varför inte ett till? Folk med tvillingar gör det hela tiden."

"Jag är ganska säker på att det kommer att bli för stressigt."

"Tja, det kommer det när du jobbar. Och om jag inte känner för det, kan min farmor, Molly Weasley, se efter det. Hon älskar barn. Hon uppfostrade sju av de och allihop blev lyckade."
Hon skakade på huvudet. "Jag kan inte begära att din familj ska göra dessa saker för mig. De känner mig inte och jag känner inte de."

"Men vad har du planerat att göra då, Bridget? Har du nån annan idé?"¨

"Nej, men..."

"Då skriver jag till min farbror och farmor. Om de säger att det är okej, så tänk över det. Det kommer inte att vara för alltid, bara tills du har råd med ränta och barnomsorg."

Hon nickade långsamt. "Okej då, om du insisterar."

"Jag insisterar," sa jag och ställde mig upp. "Nu om du ursäktar oss, det börjar bli sent och vi vill inte bli upptäckta uppe ur sängen så sent."

"Tack så mycket," sa hon. "Jag vet inte varför ni har bestämt er för att vara så snälla mot mig, men jag är väldigt tacksam."

"Det var inga som helst problem," svarade jag och försökte låta bli att gråta. "Ditt barn förtjänar ett bra liv. Och det gör du med."

Aidan gav henne en sista kram och ställde sig upp. "Hejdå Bridget," sa han och vinkade till henne när vi gick ut genom dörren.

__________________________________________________________

Glöm inte att skriva en review

BÖÖÖHÖÖÖÖÖ GRÅTER ÅÅÅÅÅH DET VAR SÅ BRAAAA ÅÅÅÅHÅÅÅÅHHHÅÅÅHHHH VET INTE HUR JAG SKA FÅ UT E HÄR KÄNSLORNA MED OOOOOORRRRROOORRRDDDDD ÅÅÅÅÅÅÅÅHHÅHÅHÅÅHHÅHHÅÅÅ