The cold in our bodies [PRS]

"Jag trodde alla tjänare var det?" Hon lade huvudet på sned och suckade.
"Aja då vet vi det."

"Du har rätt. Jag har bara inte talat om oss så. Halv.. vampyrer. Det låter så.. främmande på något sätt?" Hon ryckte också på axlarna och sträckte sig efter ett glas till att hälla i sig.

"Det är det jag menar. Det bästa är att vi inte blir sjuka, vi lever längre och är assnygga." Hon log igen.

Olivia skrattade. "Det ligger något i det du säger.", höll hon med.
Det gick några sekunder av tystnad. "Jag borde gå och packa." Blicken föll på Alice. "Men jag vill inte lämna henne. Jag vill vara här när hon vaknar igen.", sa hon och suckade. "Varför är det så bråttom att vi ska iväg imorgon? Är hon ens i det skicket? För att resa?" Olivia såg osäker ut.

"Packa du.. Jag stannar med henne så hon inte är ensam. Jag tror det är mer för att komma till botten vad som gör henne sjuk. Det är som grevens blod bara läkte hennes sår men inget mer. Hon verkar inte lika lojal som vi andra. "

Olivia funderade över hennes ord samtidigt som hon iakttog Alice. Hon nickade långsamt.
"Du har säkert rätt." Blicken landade på Lottie igen.
Hon reste sig upp. "Tack för att du tog hit mat åt oss. Jag går och packar nu. Det ska nog inte ta alltför länge. Jag skyndar mig tillbaka." Bestämt vände hon sig om och gick mot dörren.

"Det var mig ett sant nöje bara. Gå och lägg dig senare. Jag kan vaka över henne om du önskar." Hon log trött.

Det hade dröjt närmare en timme innan Olivia var tillbaka i rummet igen. Hon pustade ut, som om hon hade skyndat sig dit. "Är Alice vaken? Mår hon bättre?", viskade hon. Hon ville inte riskera att väcka henne om hon fortfarande sov.
"Jag kunde inte lämna henne. Jag vill hjälpa till om jag kan." Hon närmade sig sängen.

Hon såg upp från sitt hantvärk och nickade.
"Alice mår bra. Hon sover fortfarande så det är ingen fara." Sa hon lågt och skrattade

Olivia tittade upp på Lottie och gav henne ett litet vänligt leende. Blicken landade sedan på Alice. Olivia pustade ut av lättnad. Hon verkade fortfarande vila. Det var bra. Hon skulle bli bättre och återhämta sig. Tänk om resan skulle bli enkel för henne? Olivia vågade inte hoppas på mer.
"Jag har tänkt. Medan jag packade, menar jag.. Jag tror att resan kan bli spännande. Vad tycker du, Lottie?"