Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Grace nickade bara till svar. Valpen var definitivt den gulligaste lilla sötnos hon någonsin lagt blicken på. Tillsammans med Ederel då: trots att hon hade för sig att han helst önskade sig att hon beskrev honom med andra ord än 'gullig' och 'sötnos'.
"Har hon ett namn?" undrade Grace efter att ha gosat med valpen en stund, kröp närmare Ederel för att lägga armarna om honom i en kram. Trots att det var härligt att mysa med en fyrbent hårboll, så ville hon ha en kram av sin älskade make också.

Ederel kunde inte annat än att le brett åt hennes otroligt gulliga reaktion - det hade sannerligen varit värt att överraska henne med det istället för att komma med förslaget och hitta någon tillsammans. Hennes min hade varit guld värd. Han skakade lätt på huvudet.
"Inte ännu, vi får komma på något tillsammans" svarade han mjukt, för att lika mjukt lägga armarna om sin fru och krama om henne ordentligt med en liten puss på pannan som grädde på moset.
"Jag hade tänkt ge dig en valp i bröllopspresent, men det hade ju inte passat så bra att åka iväg på smekmånad och lämna valpen direkt så jag tänkte att jag fick överraska dig nu istället" sade han mjukt.

"Så gulligt," kvittrade hon förtjust då det gick upp för henne att valpen var en bröllopspresent åt henne. Hennes present till honom var inte klar än, men hon hade något som han kanske skulle nöja sig med under tiden.
"Gå in till sovrummet och öppna garderoben," uppmanade hon Ederel och klappade honom på kinderna innan hon gosade med valpen igen. Grace hade spenderat gårdagen tillsammans med Eden. De hade uppdaterat varandra om allt som hänt i deras liv den senaste tiden, sådant som man ville prata om ansikte mot ansikte och inte per telefon. De hade lunchat tillsammans men också shoppat, vilket givetvis för Graces del slutat med ett besök till Victorias secret som hade rea på gång. Ett och annat hade hon ju kommit hem med också, men allt låg kvar i påsen som hon ställt in i garderoben.

Ederel log ännu brett, med den urgilliga valpen där och henne som blivit så glad kunde väl inte han heller vara annat än glad. Det skulle då vara alldeles för tråkigt, och med två sådana sötnosar var det helt oundviklig att inte vara på gott humör.
"Hon verkar vara ett litet yrväder, så det lär bli full fart här hemma ett tag. Men å andra sidan kanske vi är vana vid lite sömn nu" svarade han retsamt, med retsamt glittrande ögon - de hade väl inte fått sovit så mycket under smekmånaden. Eller fått gjort särskilt mycket alls egentligen. Han nickade lätt och ställde sig upp igen.
"Vad är det jag ska leta efter, eller hämta?" frågade han nyfiket, högt för att höras samtidigt som han gick in i sovrummet och emot hennes garderob. Han hade ingen aning om vad hon kunde tänkas syfta på, men antog att hon frös eller något sådant och ville ha nån mer tröja utan att behöva resa sig ifrån valpen.

"Lite som du då, alltså," konstaterade hon med ett busigt leende då han tyckte att valpen var lite av ett yrväder. Alla i det här hushållet hade personligheter i alla fall, det blev aldrig tråkigt.
"Du vet bara du ser det," ropade hon till svar då han försvunnit iväg mot sovrummet och undrade vad det var meningen att han skulle hitta i garderoben. Grace släppte taget om valpen som gäspade stort och tassade iväg för att sedan lägga sig ner på den fluffiga mattan vid soffbordet. Det var uppenbart att hennes fyrbenta vän hade varit i farten en längre stund redan och att det nu skulle sitta bra med en liten tupplur.

Ederel brast i skratt, hon var sannerligen härlig iallafall - han älskade den där humorn. Fast å andra sidan älskade han allting med henne, både de bra och dåliga sidorna.
"Du kanske har en poäng där" sade han med ett flin, han var väl långt ifrån bra på att ta det lugnt han också. Det var för tråkigt helt enkelt, han ville helst hitta på något hela tiden och hade oftast några planer. På det viset var väl hon också bra, att hon kunde bromsa honom lite då och då.
"Jag blev inte mycket klokare på det där" ropade han tillbaka med rynkad panna, antog åtminstone att det betydde att det inte var någon kofta eller något sådant iallafall. Han öppnade dörren dit - ännu med rynkad panna - och lät blicken svepa igenom den. Han såg inget mer annorlunda än att hon ställt in en påse där, så antog att det måste vara den hon menade. Han tog ut den och bar med ut i hallen igen, höll upp den så hon skulle se.
"Menar du den här?" frågade han.

Grace tog sig upp på benen igen och snurrade runt då hon hörde Ederel närma sig. Det faktum att han inte ens verkade ha reagerat på påsen han höll upp fick henne att bita sig i tungan för att kväva ett skratt.
"Ska du inte se efter vad jag köpt?" frågade hon och fladdrade med ögonfransarna mot honom. Hon hade förälskat sig i en väldoftande parfym, köpt en svart silkesmorgonrock, ett par bekväma leggings samt lite underkläder. Hon kastade en blick mot valpen som hade somnat. Synen fick hennes hjärta att smälta: att hon utan förvarning blivit hundägare var dagens höjdpunkt.

Det var egentligen först då det gick in för Ederel varför hon bett honom hämta det, att hon väl ville visa upp vad hon köpt eller så. Han fick genast lite misstankar om vad det kunde tänkas vara hon handlat.
"Du menar att du handlat åt mig?" frågade han oskyldigt, även om han då inte på allvar trodde det var så det låg till. Han lydde henne snart och öppnade påsen för att kika igenom den, kunde inte låta bli att flina lätt då han ändå verkade ha gissat rätt bra.
"Du verkar ha storhandlat. Men jag måste säga, det är svårt att göra dem rätta och se hur de egentligen ser ut i en påse" sade han oskyldigt, dock med en långt ifrån lika oskyldig blick emot henne. Han tvivlade inte en sekund på att de skulle se betydligt bättre ut på henne än i påsen.

"Jag tyckte att min garderob skulle behöva en liten uppdatering," förklarade hon med ett lågt fniss, studerade hans ansikte då han tog en titt i påsen. Grace la händerna på höfterna och huvudet en aning på sned.
"Du kan ta dem ur påsen om det underlättar," föreslog hon och använde sig av samma oskyldiga tonfall som han. Tänkte han spela ett spel så kunde hon inte vara sämre själv. Trots att han inte direkt kommenterat något om själva underkläderna så tolkade hon ändå hans reaktion som positiv.

Ederel lyckades hindra ett skratt i sista stund, även om det säkerligen speglades i hans ögon. Han lade istället till med en fundersam min, som om han verkligen fick fundera på ifall det kunde tänkas hjälpa. Han tog sedan upp dem, granskade dem noggrant med en lika fundersam min innan han till sist snörpte på munnen och skakade lätt på huvudet.
"Nej, än så länge fungerar det inte något vidare", sade han låtsats bedrövad trots den retdamma glimt som glittrade i ögonen.