Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

"Det var ju synd," suckade hon och putade fundersamt med under läpparna, ungefär som om hon behövde ägna en stund åt att försöka lista ut hur de skulle lösa problemet.
"Vad tycker du att vi ska göra åt saken då?" frågade hon intresserat. Grace tog påsen från honom och tassade in till sovrummet, hade inte bestämt sig för om hon skulle vara snäll och ge honom en liten privat föreställning för att visa upp det hon köpt eller om hon skulle låta honom vänta en stund till. Båda alternativen var ju lockande.

Hela den här situationen var skrattretande, men han kämpade med att hålla nere mungiporna och istället försöka spela så allvarlig som möjligt. Allvarlig och fundersam. Också nu rynkade han pannan, klev efter henne in i sovrummet och lutade sig emot dörrkarmen. Låtsades fundera en kort stund innan han svarade igen, som om han fick tänka igenom det ordentligt för att komma på en lösning.
"Tja, du hade ju alltid kunnat visa dem på, förstås.." sade han fundersamt, dock började ett lätt flin glimta fram allt mer och mer på läpparna.

"Kan jag?" Grace kastade en road blick på honom över axeln. Den saken tvivlade hon inte på, frågan var mer om hon ville eller inte. Men hon hade inte köpt underkläderna för att de skulle ligga bortglömda i garderoben heller. Så kanske hon skulle göra honom till viljes trots allt. Hon tog av plagg efter plagg, för att sedan dra på sig en svart bodysuit i spets. Hon rättade till sitt hår innan hon vände sig om mot Ederel.
"Nå?" Nu borde han inte längre kunna klaga på att han inte kunde bedöma det hon köpt ordentligt.

Ederel flinade lätt, hon verkade åtminstone följa hans idé och byta om vilket han var glad för. Men å andra sidan hade han inte väntat sig mycket annat - det var ju hon som köpt det där och satt igång det hela, så då skulle hon väl vija visa upp det också? Det var ju bara logiskt. Han såg uppskattande på henne då hon väl vände sig om, hon såg minst sagt strålande - och lockande - ut i den där. I några sekunder visste han inte riktigt vad han ena skulle säga, utan nöjde sig först med att se på henne innan han vände upp blicken till hennes ansikte.
"Du ser makalös ut" sade han, nu skulle han kanske alltid tycka det om henne men allt var relativt. Det fanns tillfällen då hon såg ännu bättre ut än vanligt. Han lade huvudet lite lätt på sned, höjde lätt på ett ögonbryn.
"Men lite väl mycket tyg, tycker du inte?" tillade han retsamt.

Hon kunde inte hålla tillbaka ett mjukt leende då han komplimerade henne. Hennes undermedvetna bestämde sig för att vara besvärlig och ifrågasätta om han verkligen menade det, eller om det bara var något som han sa för att det mer eller mindre var hans plikt som hennes make. Men så fick hon inte tänka och det tänkte hon inte göra heller, så hon valde att ignorera sitt undermedvetna helt.
"Om någon har för mycket tyg på kroppen så är det väl du," fnös hon till svar, tyckte inte att han skulle stå där och säga att det hon hade på sig dolde för mycket av hennes kropp och hud.

Ederel kunde inte låta bli att skratta till - hon hade väl en väldigt bra poäng där, han hade inte riktigt tänkt på det viset men kunde inte annat än att hålla med. Hon låg väl lite före honom vad gällde att klä av sig.
"Du har nog en poäng där", flinade han lätt, för att lyda hennes slags råd och långsamt dra av sig tröjan, men tålamodet tröt och byxorna drog han inte av i lika långsamma takt.
"Kom och kyss mig nu snygging" sade han med roade, glittrande ögon för att gå de sista stegen fram till henne.

Belåtet vilade hon blicken på honom då han lydde hennes tysta uppmaning om att klä av sig. Först åkte tröjan av. Ganska långsam i hennes smak men den kom av vilket var huvudsaken. Däremot hade han betydligt mer bråttom då det kom till byxorna. Inte för att hon klagade, det var bara trevligt att se honom så ivrig. Tacka nej till att kyssa honom gjorde hon aldrig, allt skulle inte stå riktigt rätt till i hennes huvud om hon någonsin fick för sig en sådan sak. Lydigt närmade hon sig honom för att lägga armarna om hans nacke, innan hon lät läpparna söka sig upp till hans.

Hon verkade åtminstone nöjd, vilket också gjorde honom nöjd. Var hon glad så var oftast också han det. Han log brett och besvarade genast hennes kyss, samtidigt som han lade armarna om hennes midja. Tänk att man kunde fyllas av en sådan lycka bara av att få hålla någon i sin famn och få kyssa henne. Men sen var det inte bara "någon". Det var hans älskade, älskade Grace, och han hade aldrig känt ens i närheten så starkt för någon som han gjorde för henne. Hon var hans allt, inget tvivel om den saken.

Fortfarande så funderade hon så gott som dagligen på hur det egentligen kom sig att hon hade en så fantastisk person som Ederel i sitt liv. Ibland kunde hon bara fastna med blicken på honom då han gjorde något så alldagligt som drack vatten, och tänka på hur lyckligt lottad hon var som hade honom. Hon var så förälskad i honom att det nästan gjorde henne gråtfärdig. Av lycka. Glädjetårar skulle hon kunna fälla när som helst. Dock inte nu eftersom hon hade annat i tankarna. Eller det hade hon åtminstone haft förrän hon låtit sig själv distraheras av andra tankar.

Det räckte med att bara få vara i närheten av henne för att han skulle ha ett brett leende på läpparna. Han var så otroligt lyckligt lottad att ha henne som fru, och hon var en daglig påminnelse om vilken lycklig man han var. Han älskade henne till månen och tillbaka - eller ja, till himlen och tillbaka kanske vore en mer passande beskrivning för de båda. Och han skule alltid göra det. För några sekunder avslutade han kyssen, för att luta pannan emot hennes och sluta ögonen för några sekunder.
"Jag älskar dig" viskade han mjukt.