Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

"Och jag älskar dig." Grace såg upp på honom med sina pigga rådjursbruna ögon och log. Hon älskade honom så mycket att det nästan gjorde ont. Han betydde allt för henne och det fanns ingenting hon inte skulle göra för hans skull. Bad han henne att gå till världens ände så var det precis vad hon skulle göra. Snart ställde hon sig på tå igen för att nå upp till hans läppar, saknade känslan av dem mot hennes.

Ederel kunde aldrig tröttna på att höra de orden, hur många gånger han än hört dem nu. De var ändå alltid lika fantastiska när de kom ifrån henne. Han log ännu lite bredare, för att mjukt besvara hennes kyss och placera en hand emot hennes kind med fingrarna snarare mer bak emot hennes hår. Tänk att bara en kyss kunde få en att känna så mycket, men samtidigt också få en att hungra och längta efter mer än så. Men å andra sidan var det väl lite en känsla han alltid hade med henne, bara att kyssar och att få vara i närheten av henne bara förstärkte det. Men hur skulle man kunna känna annorlunda när hon var så otroligt fantastisk på alla sätt och vis, för att inte tala om vacker?

Puff

De senaste veckorna hade varit hektiska för Ederel. Han hade jobbat en hel del - än en gång hade han tagit jobb som historielärare, vilket han trivdes väldigt bra med faktiskt. Där hade varit ganska stressigt, samtidigt som också fritiden hade varit fullt upp på. Han hade planerat en del, vilket han dock ansträngt sig att inte säga något om till Grace - han ville överraska henne. Han visste att hon alltid velat åka till norden, och han hade lärt känna en fallen ängel - Hailey - som kom just därifrån, så han hade tagit hennes hjälp med vad för ställen som vore bäst att åka till då han aldrig ens varit i närheten av norden tidigare. Det var just efter att ha träffat henne som han nu kom hem, lite åt det tröttare hållet och hungrig - han hade jobbat länge tidigare.

Grace tittade upp från boken som hon läste i då dörren öppnades och stängdes. Hon himlade lätt med ögonen då hennes blick landade på Ederel, kunde inte annat än undra var någonstans han hållit hus under dagen. Relationen mellan dem hade varit kall en lång period nu. De höll avstånd från varandra och när de väl pratade med varandra, så slutade det nästan alltid i bråk.
"Var har du varit?" frågade hon och slog ihop boken innan hon la ifrån sig den på soffbordet, "ute med någon älskarinna?" Hon hade vid flera tillfällen sett honom tillsammans med någon annan kvinna, och han hade då inte på förhand talat om att han skulle fika med någon av det kvinnliga könet. Det såg ut som om han trivdes bra i hennes sällskap också.

Ederel hade sett fram emot att få komma hem till lite lugn och ro, men det verkade sannerligen inte så av tonen på hennes första fråga. Och den andra fick honom att stanna till lite - bara att hon tydligen trodde det om honom sårade. Visserligen hade de båda väl inte varit på sina bästa humör den senaste tiden, men inte gav väl det henne någon anledning att tro det? Bara för att de inte varit helt överens det sista så ändrades inte det faktum att hon alltid skulle vara den enda för honom. Hon betydde så mycket, och han själv skulle inte ens komma på tanken att vara otrogen mot henne - men tydligen var det inte otänkbart för henne.
"Du kan inte på allvar tro att jag skulle göra nåt sånt" sade han, skakade på huvudet.
"Jag har jobbat, och jag har träffat Hailey som är långt ifrån vad du tror" sade han kort, hans humör hade varit lite dåligt redan innan och sjönk ju bara av att bli anklagad för något sådant. Särskilt när det var precis motsatsen han gjort.

"Vad ska jag tro då? Du spenderar mer tid med henne än vad du gör med mig. Du till och med ser annorlunda på henne än vad du gör på mig!" utbrast Grace. Hon hade faktiskt inte kunnat undgå att se, då Ederel spenderat tid med den där Hailey och Grace råkat vara inom synhåll, att han verkat full av värme och glädje i hennes sällskap. Det var då minsann inte med en sådan blick han såg på hans fru nu för tiden.
"Kanske du ska gifta dig med henne istället," muttrade hon sedan och korsade armarna över bröstkorgen.

Ederel kunde inte låta bli att ilskna till, vilket väl inte heller var särskilt konstigt när hon bara antog det värsta om honom med en gång.
"Jag vet inte ens vart du fått det ifrån? Och har du tänkt på att det kanske är för att du är sån här så fort jag kommer hem, tror det värsta och verkar mest vilja att jag ska gå igen? Jag skulle aldrig i livet vara med någon annan än dig, och du borde känna mig tillräckligt bra för att veta det" sade han kort, kanske även lite skarpt men hennes anklagelser sårade mer än vad han ville erkänna.
"Du vet, det är när du håller på så som jag undrar än mer varför du valde mig. När du inte verkar bry dig längre. Ifall du bara frågat en enda gång vad jag gjort, så hade du kanske fått reda på det" sade han och gjorde en kort paus, talade mycket lugnare och tystare än tidigare. Något som var olikt honom - men också speglade hur pass mycket det sårade honom, för det kändes som om han var den av dem som försökte mest för tillfället.
"Vi har haft det tufft ett tag, och det var vad jag ville ändra på. Jag kommer alltid älska dig, och jag ville göra något för att vi skulle komma på bättre fot med varandra igen. Hailey drev ett hotell på Island innan hon sålde det och flyttade hit. Hon hjälpte mig med några av sina gamla kontakter att boka så att vi skulle resa dit om knappt två veckor", svarade han, i samma sårade, låga ton som tidigare. Det kändes som om saker och ting bara blev sämre mellan dem, vilket krossade hans hjärta - och att han blev anklagad för att vara otrogen när han försökte ställa saker till rätta igen gjorde inte direkt den saken bättre.

"Naturligtvis är allting mitt fel," nickade Grace och himlade med ögonen igen. Hon skämdes över sitt beteende under den senaste tiden. Ederel var hennes man och hennes förtroende för honom borde vara betydligt starkare än vad hon fått det att framstå som. Hon hade inte försökt ställa saker till rätta heller utan istället tagit mer avstånd. Men hon tänkte inte ta hela skulden på sina egna axlar. Förväntade sig hennes kära man att hon skulle göra det, så kunde han ta sig en extra titt i spegeln. Då den egentliga orsaken till varför han spenderat så mycket tid med Hailey kom fram så blev hon paff. En resa till Island? Skulle omständigheterna se annorlunda ut skulle hon bli alldeles till sig av glädje, nu förmådde hon sig inte riktigt att uttrycka sin glädje. Det kändes som om han bara berättade det hela för henne för att använda det som ett vapen, få henne att framstå som den värsta boven i dramat. Och det kanske hon var. Men Ederel skötte inte saken så bra som han skulle kunna göra.
"Du kunde ha sagt det. Vi kunde ha planerat en resa tillsammans." Det hade varit ett betydligt bättre alternativ än att han sprang omkring med en annan kvinna och gjorde upp planer, trots att han bara menat väl.
"Du kan ju alltid resa dit med Hailey, det är ju henne du planerat allting med." Grace hade inte behövt göra saken värre med en småsint kommentar men nu var det för sent att ta tillbaka den. Hon klappade med handflatan mot låret vilket fångade Beau's uppmärksamhet.
"Vi går ut på en promenad." Hon gick ut till hallen för att ta på sig skorna, en jacka och kopplade sedan fast Beau innan hon lämnade huset. Hon ville inte lämna Ederel bakom sig men hon kunde inte föra en normal konversation med honom innan hon lugnat ner sig. Innan de båda lugnat ner sig.

Det här gick bara sämre och sämre. Han ville säga så mycket, han ville göra allt för att få bli sams med henne igen. Skrika, be, vad som helst - men just nu kändes tystnad nästan som det bästa alternativet. Iallafall det säkraste, för det kändes som om han förvärrade allt med varje ord han yppade för tillfället.
"Kanske jag skulle ha gjort det, ja. Men jag ville överraska dig" protesterade han iallafall. Hennes ord gjorde heller ingenting bättre - tvärtom kändes det som om hans hopp gick ut igenom dörren ihop med henne. Han tvingade sig att ta ett djupt andetag i ett försök att lugna ner sig lite, gick in till sovrummet för att byta om ifrån arbetskläderna - dock mest för att sysselsätta tankarna med något. Inte för att det fungerade. Det gick inte att låta bli att tänka på. Och det gick inte heller att undgå hur det påverkade honom - han kunde inte förmå händerna att sluta darra eller hindra tårarna ifrån att börja rinna. Normalt var det inte mycket som skrämde honom, men tanken på att bli lämnad av henne gjorde honom livrädd - och just nu kändes det som en mycket trolig utgång.