Privat.

"Älskar dig också."

plötsligt kommer det fram en man.
"äh..vem är du" frågar jag
(det är Dracula)

(K.)
"Antonin." Svarar Dracula. Han får konstiga ögon från den andra pojken. Om möjligt inte lite avundsjuka.

"oh..ok..och du är...servetris"? frågar jag

"Inte riktigt." Säger Antonin slugt leende innan han får ögonkontakt med den andre. "Fast med tanke på din manliga sällskap antar jag att detta var ett störande moment, sköna ungmö." Fortsätter han gammeldags.

"det är lugnt...Erik brukar bli svartsjuk lätt"

Erik fnyser, reser sig och försvinner. Antonin skrattar mjukt.

"typiskt Erik..."

"Är han alltid sådan? Han måste vara väldigt förtjust i dig." Antonin tar det lugnt, en människas känslolopp är otroligt komplext enligt honom. Mycket enklare att vara vampyr. Bara att dricka blod och mörda. Använda det man behöver och suga ut det man behöver ur de vanskliga dödliga. Den här doftar ovanligt gott.

"japp...det är han...och ja..det är han...jag funderar på att göra slut..men säga inget"