Mintygirl89
Elev
Kaniner: 12
|
Håller med Avis Fortunae, att det är roligt att du uppdaterar igen.  Och oroa dig inte. Man måste ju få ha ett liv utanför sajten.
Det blev verkligen dramatiskt på slutet. Undrar vad som kommer hända sen. Det kommer att bli spännande när de nu kan behärska formeln.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3 
1 feb, 2025 11:20
|
Leoney
Elev
|
Jag ska ge er så mycket jag kan nu när det är lite lugnare i skolan och jag fortfarande har tid ♥
Avis Fortunae Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Vad glad jag blir att ni båda läste och kom tillbaka! Jag lovar att oavsett hur lång tid det tar SKA ni få läsa hela!
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 17 - Stormhatt
Det kom inte som någon överraskning att jag behövde kämpa mest med Förvandlingskonsten. Hela februari hade gått åt att komma ikapp sedan bråket med Lily, och jag var långt ifrån klar. Professor McGonagall var inte nöjd.
“Miss Flynn”, sade hon innan jag hann ut ur klassrummet efter en lektion första veckan i mars. “Ett ord?” Jag svalde nervöst. Jag hade fruktat den här stunden, men nickade och väntade tills resten av klassen hade lämnat. Remus tittade på mig, med en blick sade han att han väntade utanför. Jag tog ett djupt andetag och gick fram till katedern.
“Ja, professorn?” frågade jag med ett falskt lugn.
“Jag är orolig för dig. Dina prestationer har försämrats märkbart den senaste månaden.” Hon blickade mig över glasögonen. “Behöver du extra hjälp, eller stöd med något?” Jag suckade.
“Jag ber om ursäkt, professorn”, svarade jag. “Det är många bollar i luften nu och mycket distraktioner. Jag ska göra mitt bästa för att komma ikapp.”
“Nåväl”, sade läraren. “Men jag kommer behöva sänka ditt betyg om dina resultat inte förbättras snarast. Du kan gå.” Jag nickade och lämnade klassrummet, men försökte att inte verka alltför jagad. Remus väntade utanför, som förväntat, och han fick höra allt på väg ner till fängelsehålorna för Trolldryckskonst, något jag tack och lov fortfarande låg i fas med. Trolldryckskonst hade alltid varit enkelt.
Utomhus hade snön till slut smält, vilket höjde vattennivån i sjön markant. Det resulterade i ett långsamt droppande nedför väggarna i vissa delar av fängelsehålorna, den definitivt kyligaste delen av slottet. Vi skyndade oss till klassrummet, ett av få isolerade rum i de nedre våningarna, och satte oss vid vår vanliga bänk precis i tid för lektionsstart.
“Välkomna, kära elever”, inledde professor Slughorn. “Idag ska vi lära oss något riktigt intressant, viktigt och unikt. Stormhattselixiret.” Jag sneglade på Remus med stora ögon. Elixiret var extremt ovanligt och svårt att göra, det fanns inte en chans att det var inom gränserna för undervisning.
“En del av er kan ha hört om det”, fortsatte Slughorn. “Det uppfanns för bara två år sedan, av Mr Damocles Belby. Eftersom det fortfarande är en ny upptäckt kan vi inte lära ut hur man faktiskt kokar ihop brygden. Däremot kan jag berätta vad som hittills är känt om det. En revolutionerande uppfinning.” Jag kramade Remus hand. Kanske kunde det en dag anses säkert för allmänheten. Slughorn harklade sig och klev fram till den svarta tavlan för att illustrera.
“Stormhattselixiret är mycket dyrt. Ingredienserna är stormhatt, såklart, drakblod, månsten, hellebore-sirap, murtlap-tentakler, ett occamy-ägg, sopophorus-bönor och sist men inte minst, mandragoralöv. Mr Belby var ett geni som fick fram kombinationen och det har visat sig vara effektivt. Brygden åstadkommer något helt otroligt - nämligen det att en varulv kan behålla sitt fulla, mänskliga sinne under transformationen vid fullmånenätterna. Däremot måste det drickas varje kväll i en vecka innan första transformationen. Varken mer eller mindre än en bägare varje gång. Varulvarna som har provat elixiret har beskrivit det som ‘vidrigt’”, Slughorn gjorde citattecken i luften, “men smaken kan inte påverkas. Socker gör drycken totalt meningslös och minsta förändring till receptet riskerar fatala konsekvenser.” Professorn fortsatte i evigheter om trolldrycken, ritade på tavlan och upprepade dess revolutionära påverkan flera gånger. Jag kramade Remus hand ännu en gång.
“Grattis på födelsedagen!” kvittrade jag någon vecka senare när Remus kom ner till uppehållsrummet innan frukost. Jag hade skyndat mig ner till bokaffären i Hogsmeade kvällen innan, precis innan de stängde, och räckte nu fram hans födelsedagspresent. Remus gnuggade sig i ögonen och verkade till slut inse vad som faktiskt pågick, tog emot presenten och öppnade den. Det var en självklart en bok om alla trolldrycker någonsin som hade minsta koppling till varulvar, inklusive stormhattselixiret.
“Det är från oss alla”, sade jag. Sirius och Peter nickade uppmuntrande i soffan.
“Det behövde ni inte”, svarade Remus och kramade mig. Han snuddade vid min midja och ännu en gång sköt gnistor genom min kropp. Killarna ställde sig också upp för att krama honom.
“Grattis, broder min”, sade Sirius och vi styrde stegen mot frukosten.
“Jag är äntligen klar med alla mina förbannade uppgifter”, sade jag och stängde min upplaga av En guide till Avancerad Förvandlingskonst med en suck. “Jag måste säga att allt plugg har distraherat mig från Lily. Jag insåg nu hur mycket jag faktiskt saknar henne. Vi har inte pratat på flera veckor.” Stämningen hade minst sagt varit stel i sovsalen och vi båda verkade göra vårt bästa för att undvika varandra.
“Jag fattar precis”, sade Sirius och tittade fram bakom en av bokhyllorna. "Tänkte väl att jag skulle hitta er här.” Jag och Remus var i biblioteket, som vanligt. McGonagall hade gett mig till slutet av mars för att göra klart alla mina uppgifter, vilket var väldigt generöst med tid men med påsk nästa vecka stod april alldeles runt hörnet.
“Alltid”, sade Remus. “Hur är det, Padfoot?” Sirius satte sig.
“Peter stack för att vara med Turturduvorna av någon anledning. Jag orkar verkligen inte med dem. Jag trodde faktiskt det skulle vara över vid det här laget.” Jag höll med honom och föll tillbaka ner i hålet som långsamt hade ätit upp mig inifrån sedan bråket med Lily. Det smärtade mer än att göra slut med någon. En del av mig ville inte vara klar med uppgifterna, för tack vare dem hade jag alltid något att göra, något annat att tänka på. Högen med läxor var fortfarande stor, men de var inte lika krävande.
“Jag ska nog gå ner till Hagrid”, sade Sirius efter en stunds tystnad vilket väckte mig ur tankarna. “Hänger ni på?”
“Såklart”, svarade Remus, men jag skakade på huvudet. Jag behövde lite ensamtid, så killarna gick och jag tog mig till Stora Salen för eftermiddagste.
Den fredagen vaknade jag till ett brev på nattduksbordet. Direkt klarvaken klev jag ur sängen och öppnade det - brev kom bara med uggleposten vid frukost. Bara väldigt brådskande post levererades direkt.
Kära Ms Flynn,
Vi är ledsna att meddela att ett inbrott har skett på Gringotts Trollkarlsbank. Tjuvarna verkar ha stulit från ert valv samt andra valv på samma säkerhetsnivå. Vi arbetar effektivt för att ni ska återfå era tillhörigheter och arbetar även med tjänstemän från departementet för magisk brottsbekämpning. Vi kommer uppdatera er så snart vi har mer information.
Med vänlig hälsning,
Bogrod
Gringotts Trollkarlsbank,
Diagongränden
Jag stirrade på pappret. Jag kunde inte tro det. Hur i hela friden kunde ett inbrott ske på Gringotts? Det var den säkraste platsen i världen! Jag skyndade mig ner för trappan. Jag var tvungen att berätta för någon.
“Remus!” skrek jag och stormade ner till uppehållsrummet. “Sirius! Peter! Någon! Kolla på det här!” Det kändes som att jag skulle få en panikattack. Men när jag väl var nere i uppehållsrummet möttes jag av Remus rygg. Han satt vid elden och verkade inte lägga märke till mig. I fåtöljen bredvid, vänd mot mig. skrek Sirius av skratt. Jag förstod ingenting.
“Vad skrattar du åt? Jag har ingenting!” sade jag frustrerat. “Kolla här! Det var på mitt nattduksbord!”
“April, april, idiot.” Remus vände sig om och tårar strömmade längs kinderna från att ha hållit in sitt skratt. Jag grymtade till och gick därifrån.
“Jag har funderat på en grej”, sade Remus vid middagen samma kväll. “Vad sägs om att du spenderar påsklovet hos mig?”
“Är det här ännu ett aprilskämt?” frågade jag och plockade upp en morot med gaffeln. Jag litade inte på honom - han och Sirius hade sysslat med skämt hela dagen. Remus verkade ha ersatt James i upptågs-duon.
“Nej.” Han skrattade till. “Jag tänkte bara, vi pluggar bättre tillsammans och vi kanske kan få tankarna på annat än James och Lily. Dessutom är det ingen fullmåne ens nära nästa vecka så det är helt säkert.” Jag nickade.
“Definitivt. Har du frågat Sirius och Peter också? Jag antar att Sirius inte vill följa med James hem.” Remus skakade på huvudet och berättade att Peter redan erbjudit sitt hem åt Sirius.
“Jag berättar för Darcy innan hon åker imorgon, så säger hon till mina föräldrar”, sade jag, plötsligt väldigt glad över tanken på påsklov.
 Amicis
2 feb, 2025 18:20
|
Avis Fortunae
Elev
Kaniner: 8
|
Ikapp med läxorna, och med ett väntande påsklov hos Remus känns allt ganska positivt just nu. Men hur ska det gå med Lily och James?
Det är väldigt roligt att du är tillbaka, skriver och att vi ska få läsa hela ♥
Spoiler tredje (?) boken
Spoiler:
Tryck här för att visa!Stormhattselixiret får mig att tänka på vargbanedrycken som Snape tillreder många år senare, när Remus undervisar på Hogwarts.
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
9 feb, 2025 11:30
|
Leoney
Elev
|
Ett kortare kapitel med flera perspektiv ♥
Avis Fortunae
Spoiler:Tryck här för att visa!Ja ibland måste de ju få ha lite positivt ♥
Vargbanedrycken och stormhattselixiret är samma sak! Minns faktiskt inte vad som står i böckerna, men stormhatt är wolfsbane på svenska så du tänker helt rätt 
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 18 - Lykantropi
Nästa dag klev Remus ut utanför skolans gränser och transfererade sig hem med mig på armen. Vi dök upp i Abergavenny, en liten handelsstad i Wales, utanför en liten stuga i utkanten av staden. Vi tog våra väskor och steg fram till dörren. Remus knackade två gånger innan han öppnade dörren.
“Hemma!” ropade han och vi möttes direkt av Mrs Lupin.
“Välkommen hem, min pojke”, sade hon och kramade honom hårt, följt av en kindpuss. “Kom in.” Remus gick längre in i huset och jag följde efter honom.
“Hej, Beltaine. Det är otroligt att vi inte träffats förrän nu”, sade hon mot mig. Jag räckte ut handen.
“Trevligt att träffas, Mrs Lupin.” Hon ignorerade min hand och drog in mig i en kram.
“Kalla mig Hope, vännen. Remus har pratat så mycket om dig.” Jag log mot henne och satte ner väskan på golvet innan jag drog av mig skogarna. Vid trappan hälsade Remus på sin pappa. Jag gick dit för att introducera mig själv, men precis som Hope drog han in mig i en kram istället för att ta min hand.
“Välkommen, Beltaine.” Han släppte taget och jag tackade för välkomnandet. Remus gick några steg upp i trappen, tittade på mig och nickade uppåt.
“Kom, jag ska visa dig ditt rum.”
Gästrummet var litet, det rymde bara en säng vid fönstret och en liten byrå vid väggen mittemot. Remus bad om ursäkt för bristen på utrymme, men det var perfekt. En säng var allt jag behövde. Jag lade väskan på sängen och följde Remus till rummet på andra sidan väggen - Remus rum. Det var aningen större, tillräckligt för att få plats med ett skrivbord. Väggen vid sängen var täckt med affischer som visade trollkarlsmusiker, mugglarjazzband, schack, choklad och nu även, sedan fem sekunder tillbaka, en med stormhatt på.
“Mitt rum”, sade han när han hade satt upp affischen. “Ursäkta röran.” Med foten petade han in ett par strumpor under sängen. Jag tittade närmare på affischerna.
“Lyssnar du på Madame Bletchley?” Jag tittade överraskat på honom. Hon var inte alls vad jag förväntade mig. Han såg nästan lite skamsen ut.
“Ja… jag vet… inte det man tror va?” sade han. Jag skrattade till.
“Jazz verkar mer du, ja”, sade jag. “Väldigt bra affischsamling oavsett.”
“Tack för godkännandet”, nickade han och vi satte oss på sängen. Jag lutade mig mot väggen och innan vi visste ordet av det hade vi slumrat till båda två. En välbehövlig tupplur som inte avslutades förrän Hope ropade på oss till middag.
Remus
Dagarna verkade flyga förbi. Remus ville inte att veckan skulle ta slut. Hans sinne hade äntligen en liten stunds fred. Han hade varit säker på att hon skulle säga nej till frågan om hon ville spendera påsken med honom, och hennes faktiska svar hade mer än förvånat honom. De hade kommit varandra närmre än någonsin de senaste dagarna, pratat om allt mellan himmel och jord, gråtit, skrattat, pluggat, duellerat, de hade gjort allt. Han hade aldrig känt såhär med någon, han älskade henne som den bästa av vänner. Han kände inte ens såhär med Marodörerna, som var hans riktiga bästa vänner. Men fjärilarna i magen när han tittade på henne sa något annat. Men det fanns inte en chans att hon kände likadant. De var ju bara vänner.
“Jag har aldrig frågat”, sade hon mot slutet av veckan. Det var lördag, och imorgon behövde de återvända till verkligheten, till Hogwarts. De låg på hans säng, Bel pillandes med sin trollstav, huvudet på Remus arm. Han låg på rygg och stirrade upp i taket, förvirrad av sina egna tankar.
“Frågat vad?” sade han utan att bryta ögonkontakten med taket.
“Om hur du blev biten. Infekterad.” Hon lade sig på sidan och satte armbågen under sig, lutade mot den. Remus suckade.
“Det var fruktansvärt. Smärtsamt. Och jag har aldrig berättat det för någon. Det som faktiskt hände”, sade han.
“Vill du berätta för mig?” Och så började han återuppleva sitt värsta minne.
Han visste inte så mycket om Fenrir Grårygg, den mest ökände varulven i trollkarlsvärlden. Han visste bara att Remus far hade mött honom på Trolldomsministeriet när Gråryggs rättegång pågick. Remus far hade listat ut att Grårygg var en varulv och delade sin åsikt om det - Grårygg förtjänade döden. När varulven släpptes fri tog han sin hämnd på faderns enda son, Remus, när han bara var fem år gammal. Han kom dock ihåg smärtan som om det var igår. Det var som om tusen nålar stack en på både insidan och utsidan, som om någon skar ut ens organ och drog ut kroppen mer än vad som borde vara fysiskt möjligt. Som om någon växte inom en, utvidgades tills det exploderade genom huden. Och ärret, ärret mellan nacken och axeln. Det skulle aldrig försvinna, skulle alltid påminna honom om såret varifrån infektionen spred sig, hur lykantropin sköt genom hans kropp bara för att förstöra hans liv och göra framtiden osäker. Han visste att hans far aldrig skulle förlåta sig själv för att han satte sin son i sådan fara, även om Remus önskade det.
Beltaine
Jag sade ingenting när han var klar, men jag hade insett något. Jag ville aldrig lämna hans sida, alltid skydda honom, för att han hade utstått mer smärta än någon borde göra under en hel livstid. Och jag kramade honom hårt tills vi somnade.
Amicis
16 feb, 2025 11:37
|
Elzyii
Elev
|
Avis läste kapitel 1 högt för mig! Ny läsare!!!
En gång i tiden skrev jag Mugglis mest kända fanfiction Draco Memoraid, och nu är jag inne här på forumet igen och läser.
Din berättelse är väldigt bra!
Hur du beskriver karaktärerna. Jag brukar inte vara så intresserad av marodörerna men din fic fångade mitt intresse...
Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873
25 feb, 2025 22:08
|
Avis Fortunae
Elev
Kaniner: 8
|
Och nu kommer Avis här och kommenterar senaste kapitlet!
Det slår ju gnistor här; detta verkar definitivt vara mer än vänskap även om jag vet att vänskap kan vara väldigt intensiv på sitt sätt. Spännande att se hur det här ska utveckla sig! Kommer de att erkänna sina känslor för varandra...? ♥
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
26 feb, 2025 18:19
|
Elzyii
Elev
|
Kapitel 2:
Kan det vara så att Bel har en crush på Remus...?❤️
Väldigt intressant att höra om hur Fenixorden skapades! Det hjälper oss också i vårt skrivande och inspirerar.
Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873
26 feb, 2025 21:41
|
Mintygirl89
Elev
Kaniner: 12
|
Leoney, förlåt för att jag inte svarade tidigare på kapitel 17! Du anar inte som jag skäms!
Det har varit lite stökigt, så därför blev det bortglömt! Förlåt, förlåt!
Men nu kommer en kommentar till båda avsnitten!  
Kapitel 17:
Som Avis Fortunae skriver, är det trevligt att Remus blir firad på födelsedagen! Oj, i början är McGonagall sträng! Och Bell som bråkat med Lily. Hur ska det gå? Det återstår att se.
Kapitel 18:
Roligt att du har skrivit ur Remus synvinkel. Man anar att det finns gnistor mellan Bell och honom.
Spoiler från alla böcker.
Spoiler:Tryck här för att visa!Som Ron och Hermione. Bakom deras käbbel, har det funnits en antydan till att de har känslor för varandra, men det framgår inte tydligt förrän i de två sista böckerna.
Synd bara att filmerna gör det så otydligt. 
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
1 mar, 2025 08:50
|
Avis Fortunae
Elev
Kaniner: 8
|
Läst högt för Elzyii igen! Kapitel 3 med sorteringen och skolstarten. Väldigt bra att du förklarar och beskriver allt, så om man inte har har läst böckerna innan så gör det inget. Jättespännande med orden och allt, välskrivet och verklighetstroget. Jättefint kapitel!
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
1 mar, 2025 23:48
|
Leoney
Elev
|
Ni menar alltså att mugglis tre fanfiction-queens läser MIN fanfic som jag skrev klart för flera år sedan? Ni värmer mitt hjärta ♥
Nu har vi åtta kapitel kvar, inklusive detta. Anledningen till att det tar tid att uppdatera även om de är färdigskrivna är som sagt för att jag skrev dem på engelska så de måste översättas, vilket tar lite tid ibland!
Elzyii
Spoiler:Tryck här för att visa!NADIA LÄSER MIN FANFIC?! Jag är snart 19 år gammal men ändå fnittrade jag som en tok och fangirlade när jag såg att du av alla människor hade kommenterat. Jag har ju inte läst DM (än), även om den är högt på min lista, men oavsett ser jag ju upp till dig sjukt mycket. Jag vet att du inte har kommit så långt att du är up to date men jag vill ändå tagga dig
Avis Fortunae
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag tror du kommer gilla detta kapitlet, hihi. Ska inte säga mer. Jag blir väldigt rörd vid tanken på att ni läser högt!
Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Det gör absolut ingenting!! Jag om någon vet att livet kommer emellan. Jag blir glad över att du gillar olika perspektiv, jag var lite osäker på om jag skulle göra så men jag tycker det verkligen hjälper storyn att se det ur lite olika synvinklar, inte minst när man skriver!
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 19 - Sen
Veckan hos Remus var välbehövlig. Vi båda hade kommit ikapp skolarbetet i alla ämnen och kunde stolt valsa in i klassrummen, redo för sista terminen med alla tankar på de kommande FUTT-examinationerna. Det enda problemet nu var den evigt växande sprickan mellan oss och turturduvorna.
“Jag kommer inte be om ursäkt först”, sade Sirius. Vi var på väg till en av våra få gemensamma lektioner, historia. “De valde varandra, så de får allt ta och komma till oss.”
“Är du inte lite dramatisk nu, Sirius?” sade Peter samtidigt som han snubblade på sin egen fot så böckerna spred sig i korridoren. Han harklade sig och vi hjälpte honom att snabbt samla ihop böckerna innan vi fortsatte mot första våningen.
“Jag är inte dramatisk! De är bara ignoranta små skitar om de tror att jag kommer till dem.”
“Jag håller faktiskt med Sirius här”, ljög jag. Egentligen kände jag mig riktigt illa till mods när jag tänkte på vad Lily sagt den där dagen i biblioteket. Problemen var så mycket större än vår vängrupp. Men Lily och James hade inte insett att det handlade om oss sex också. Mina tankar var ett stort, trassligt nystan och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt. Klockan ringde in till lektionerna och vi räddades från att höra mer gnäll från Sirius om ‘James förrädaren’ och liknande smeknamn.
“Vet du vad jag precis insåg?” viskade jag till Remus i strömmen in till klassrummet. “Jag har varken sett eller hört Snape på evigheter. Bara under trolldryckskonsten och då beter han sig konstigare än någonsin. Är det på grund av James och Lily?”
“Ingen aning”, svarade Remus. “Men nånting skumt är det.” Men innan vi hann prata vidare avbröts vi av professor Binns långsamma, sövande spökröst.
“Hörrni, det är dags inatt”, sade Remus när vi satt i uppehållsrummet några dagar senare. “Men vi måste inte gå förrän efter middagen. Jag tror det är ljust ute tillräckligt länge för att vänta.” Han flyttade en schackpjäs på brädet framför honom.
“Fan Remus, behövde du verkligen flytta den? Du förstörde allt.” Sirius suckade och fortsatte svära innan han flyttade sin egen pjäs. “Men ja, det låter bra. På tal om det, kan vi käka snart? Jag är utsvulten.” Peter hummade till svar med blicken djupt fokuserad på schackspelet och de små pjäserna som en efter en förstörde varandra. Jag läste i soffan med bara ett öra riktat mot konversationen bredvid mig, men tittade på armbandsuret och insåg att klockan nästan var sju.
“Om vi vill äta innan måste vi gå nu”, sade jag och lade ifrån mig boken. “Kom igen grabbar.” Vi småsprang ner till Stora Salen där nästan alla skolans elever åt middag för stunden. Jag blickade över de fyra långborden och insåg att Snape, tillsammans med några av hans Slytherinkamrater, saknades. Vi skyndade oss till några tomma platser och kastade i oss maten. Så snart jag och Remus var klara gick vi från bordet, men de andra två följde inte efter. Vi väntade några minuter i entréhallen men insåg snart att de var bra mycket långsammare än oss.
“Vi måste gå till stugan, vi hinner inte vänta på dem”, sade jag. Remus nickade, stoppade händerna i fickorna och vi gick genom den stora porten, men Remus drog mig åt sidan ute på gården.
“Tack för att du gör detta”, sade han. “Även efter att jag berättade för dig hur det hände. Liksom, det är inte ens mitt fel och du gör ändå det här, varje månad, förlorar sömn.”
“Skojar du? Såklart att jag gör det här för dig”, svarade jag. “Det kommer jag alltid göra. Framförallt sedan du berättade för mig.” Vi fick ögonkontakt och långsamt tog han ett steg närmare mig, tog tag i min handled. Jag tittade ner men ett finger under hakan fick mig att vända blicken uppåt igen.
“Vad?” frågade jag.
“Bel”, sade han, verkade tvivla på hur han skulle fortsätta. Men han sa inget, istället drog han mig lite närmare, och för en kort sekund möttes våra läppar. Han drog sig undan och lämnade mig hängande i luften, med huvudet bland molnen. “Jag var tvungen. Förlåt.”
“Nej”, sade jag och drog tillbaka honom, det behövde inte ta slut än. Jag tittade ner, sträckte mig efter hans andra hand. Den ryckte till, och sekunderna som följde spred sig ryckningarna genom hela kroppen. Handen som höll i mig drog mig framlänges och det var knappt att jag hann återfå balansen i tid. Jag vände mig om och möttes av att hela Remus ryckte krampaktigt och okontrollerat. Försiktigt tog jag några steg bakåt. Jag betraktade förvandlingen, livrädd - jag hade aldrig sett den förut. Innan jag ens hann reagera stod en varulv med vilda ögon framför mig.
“Skit”, viskade jag. “Remus. Du måste till skogen. Nu.” Men det var för sent. Remus var borta, och kvar var en fullständigt förvandlad varulv som skulle attackera mig vilken sekund som helst. Han morrade. Jag tog ännu ett steg bakåt. Ett misstag. När varulven kastade sig mot mig vek jag undan, men inte utan ett rivsår över armen. Vad ska man ens göra? Jag kom inte fram till något innan varulven vände sig mot mig igen. Samtidigt som han slängde sig mot mig förvandlade jag mig, flög tillbaka in i slottet och bytte tillbaka till människa i luften. Jag landade snett men knuffade till dörren med all min kraft, innan jag haltande sprang upp till lärarbordet i Stora Salen. Om jag fick vara där visste jag inte, men jag kunde inte bry mig mindre om regelbrott.
“Professor Dumbledore!” sade jag och lutade mig framåt för att viska: “Remus hann inte till Spökande Stugan. Han är ute på gården men det är bara dörren mellan oss och honom.” Jag hann knappt avsluta meningen innan Dumbledore ställde sig upp.
“Jag ber allra djupast om ursäkt, kära elever”, sade han och avbröt allas middag. “Det verkar som om middagen tar slut här och jag måste be er alla att följa era försteprefekter till era respektive uppehållsrum. Det finns ingen anledning att oroa sig, utan det är så det blir ikväll. Skynda på nu!” Dumbledore satte sig igen och blinkade mot mig. Jag gick långsamt därifrån, följde mina Gryffindorkamrater till tornet, och kunde bara hoppas att alla skulle överleva natten. Framförallt Remus.
Amicis
4 mar, 2025 18:34
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen