Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Grace spärrade lätt upp ögonen då hon började hyperventilera. Det var ingenting ovanligt för henne egentligen, grät hon häftigt så slutade det ofta med att hennes kropp reagerade på det här viset. Hon visste inte hur hon skulle lugna ner sig heller. Det var en väldigt obehaglig känsla att gråta och andas för snabbt och mycket på samma gång. Dock så lugnade hon så småningom ner sig. Hennes andhämtning var fortfarande ganska okontrollerad och tårarna fortsatte rinna längs med kinderna, men hon kände sig lite lugnare vilket var en välkommen känsla. Grace stirrade in i väggen en lång stund innan hon lyfte blicken till Ederel. Hon nickade lite och försökte sig på ett leende trots att det nog mer påminde om en grimas. Hon lade gärna stridsyxan på hyllan, ville inte bråka med honom något mer.
"Förlåt," viskade hon och hickade till.

Det gjorde ont i hjärtat att se henne sådan, men han visste inte riktigt vad han kunde göra mer än försöka sluta fred och försöka stötta henne. Försöka, försöka - han önskade att han kunde göra något som var mer säkert skulle hjälpa henne, men hade ingen aning om vad. Han lyckades få fram ett litet leende tillbaka emot henne, fortfarande med händerna om hennnes kinder.
"Din näsa blir väldigt gulligt röd när du gråtit." kommenterade han i ett försök till ett skämt, för att sedan sucka lite lätt.
"Kom älskling." viskade han och drog in henne i en ordentlig kram istället.

Grace rynkade på pannan då han kommenterade hennes näsa. Hon kunde just tänka sig att hon påminde om renen Rudolf.
"Det är inte roligt," suckade hon men kunde inte låta bli att ge ifrån sig ett ljud, som var en blandning av ett skratt och en fnysning. Hon hickade till igen innan hon besvarade hans kram. Det var också först då hon insåg att hon fortfarande hade på sig sina dyblöta kläder och att hon skakade för att hon frös. Grace släppte taget om honom för att krångla av sig sin jacka. Hon kände sig allt kallare efter varje klädesplagg som åkte av, men hon behövde bli varm igen och det här var ett steg i rätt riktning.

Ederel log smått, tänkte definitivt ta det där ljudet som lite bra betyg ändå. Vilket kanske i sig var ett tecken på att han börjat hämta sig och blev sig själv igen.
"Lite roligt är det." envisades han vänligt, höll en ordentlig kram om henne och lade också han först nu märke till att hon verkade frysa. Han drog av sig sin egen tjocktröja för att istället skänka den till henne för lite värme, själv var han ju torr och varm så det räckte. Det kändes dock inte tillräckligt, och han fick faktiskt en liten idé han ville prova -så än en gång lade han armarna om henne i en kram, men nöjde sig denna gången inte där utan tog med ett litet leende fram vingarna för att lägga omkring henne. Trots allt var ju dem det nog både varmaste och mjukaste han "ägde", så det var väl värt att prova.

"Är det inte alls," suckade hon och begravde ansiktet mot hans bröstkorg, främst för att andas in den goda doften av honom men också för att dölja ett litet leende. Lite roligt hade det ju varit trots allt. Då hon snart kände något betydligt mjukare runt sig lutade hon huvudet bakåt igen för att se efter vad det var för något. Till hennes förvåning så hade han lagt sina vingar om henne. Det var något nytt men det var faktiskt ganska mysigt. Hennes skyddsängel. Grace såg upp på honom för att söka ögonkontakt, vilade snart sin kind mot hans bröstkorg igen.

Ederel struntade denna gången i att svara, iallafall inte med mer än ett litet leende på läpparna. Han mötte istället upp hennes blick med ett litet leende, placerade en kyss på hennes panna för att sedan luta ansiktet emot hennes hår och sluta ögonen. Tänk att man ändå kunde ändra sinnesstämnning så fort och så ofta, från att ha varit halvt förtvivlad till att nu istället känna sig närmast lycklig - lycklig över att få stå där tätt intill henne och få njuta av att de var sams igen. Han suckade tyst, höll både armarna och vingarna tätare intill henne i en kram. Att hålla vingarna om henne - om någon ens - var bra mysigt ändå, som en slags bättre eller utvecklad kram.
"Jag älskar dig." viskade han mjukt, ännu med huvudet kvar emot hennes.

"Och jag älskar dig." Grace hade till hennes stora besvikelse varit dålig på att visa det för honom under den senaste tiden. Det var något hon kände sig skuldmedveten över, men skulle man se det hela från den ljusa sidan så var hon medveten om vad hon behövde förbättra. Då hon kände sig tillräckligt okej och samlad för att klara av att släppa taget om honom, så gav hon honom ett litet men tacksamt leende innan hon gick fram till garderoben för att dra på sig torra och bekväma kläder. Hon behövde fortfarande värme men hon ville också ha på sig något skönt eftersom det snart var dags att sova.

Ederel hade hunnit lugna ner sig mer och mer under stunden som gått, det värsta hade egentligen lagt sig när han väl insett att han inte var påväg att bli lämnad av henne men det hade tagit en liten stund för det att verkligen lägga sig ordentligt. Men äntligen hade det gått över så gott som helt, övergått till lättnad istället. Lättnad över att få ha kvar henne hos sig och vara sams. Han log mjukt tillbaka emot henne, sträckte lätt på sig och tänkte följa hennes exempel och ta på sig något annat, mer bekvämt än det han hade för tillfället. Just när han började gå efter ropade han istället till lätt och vände sig om för att upptäcka Beau med ett par fjädrar i munnen - en syn som ändå såg rätt komisk ut, då hon verkade se fullkomligt oskyldig ut trots fjädrarna som stack ut och nästan konfunderad över vad i hela friden det var för konstigt med sin husse.
"Din lille rackare," utbrast Ederel lite roat med en lätt huvudskakning, drog åt sig vingarna för att dölja dem igen.

Då hon fått på sig kläder gick hon ut till köket för att fylla ett glas med kallt vatten. Det hade minsann varit en händelserik kväll och hon såg fram emot att få sova. Förhoppningsvis skulle allting kännas ännu bättre då hon vaknade upp följande morgon. Hon tog ytterligare en sväng via badrummet för att borsta tänderna innan hon kröp ner under täcket. Grace gäspade samtidigt som hon kurade ihop sig till en liten boll. Beau la sig ner på mattan bredvid sängen, hade tack och lov insett att hennes plats inte var i sängen. Visserligen brukade hon hoppa upp och gosa med Grace om morgnarna ifall Ederel gett sig av tidigt.

Ederel ägnade tiden hon var i köket åt att byta om, eller rättare sagt dra på sig bara ett par mjukisbyxor istället för att smita till badrummet efter henne och också han borsta tänderna. Det dröjde inte länge förräns också han kom och lade sig, kröp försiktigt tätt intill henne och lade armarna om henne.
"Godnatt," viskade han mjukt, för att försiktigt placera en kyss på hennes läppar - hon var precis lika lockande som vanligt, men han var lite försiktig av ren osäkerhet just på grund av dagens bråk. Eller dagens och dagens - det hade nog varit på gång ett tag och växt sig värre och värre, det hade bara inte brytit ut förräns idag.