Pregnant at seventeen [SV]

MER!!

Så, jag vet att det tagit en evighet att uppdatera men jag har haft fullt upp
Tack för era kommentarer! Ni ska bara veta hur glad jag blir när jag ser att ni skrivit något^^

Här är kapitlet, hoppas ni tycker om det!
_______________________________________________________________

Följande dag skrev jag till farbror George om Bridget. Han svarade med att säga att hon var välkommen att jobba i hans affär och bo i rummet ovanför det, om hon började betala räntan så fort hon kunde.

Några dagar senare, lämnade Bridget Hogwarts. Hon tackade mig igen och tittade runt sorgsen.

"Önskar jag kunde ha tagit examen," sa hon vemodigt. "Jag klarade det i sex och ett halvt år och sen händer det här..." hon tittade på mig. "Du har tur, vet du. Får ta examen och allt. Glöm det inte."

Hon hade rätt såklart. Om hennes situation hade lärt mig nåt så var det, att jag var extremt lyckosam. Jag hade givits chansen att gå klart skolan, vilket skulle leda till bättre jobbmöjligheter i framtiden. Jag hade familj och vänner som stöttade mig. Jag hade en fantastisk pojkvän. Det enda som fattades var barnets far.
Colin O'Brian.

Det var dumt, men ibland saknade jag honom. Det fanns nätter där jag kunde ligga i min säng och tankarna flög till honom.
Jag kom ihåg tiderna då han sjöng mig till sömns, hans röst låg och familjär i mina öron, när jag låg i hans armar. Jag kom ihåg blicken han brukade ge mig ibland. Den som fick mig att känna mig som den viktigaste personen i världen. Universums centrum. Jag kom ihåg tiden då han kallade mig babe och sättet han aldrig ville släppa min hand. Sättet han kysste min nacke och viskade att han älskade mig.

Men jag kom ihåg vad som hade hänt dagen jag talade om för honom att jag var gravid. Den arga blicken han hade gett mig och de hatfulla sakerna han hade sagt. "Slampig tjej" och "dumma bäbis". De blixtrade genom mina tankar och ekade i mitt huvud och alla goda minnen försvann. Och sedan skulle jag känna mig eländig och tom.

Men sen var det Teddy. Underbara, underbara Teddy som jag var desperat kär i.

Jag frågade Rox om hon trodde att det var möjligt att vara kär i två personer samtidigt, men hon såg bara konstigt på mig och frågade vem mer jag var kär i än Teddy. Och jag hade varit för generad för att erkänna att Colin fortfarande fanns i mina drömmar, både när jag var vaken och när jag sov, så jag bytta snabbt samtalsämne.

När jullovet äntligen kom, var jag oerhört lättat. Jag skulle kunna spendera massa tid med Teddy och förhoppningsvis glömma allt om Colin helt och hållet.

Dom, Louis och jag anlände till King's Cross den 21 december och min pappa väntade på oss för att skjutsa hem oss med en bil han lånat från jobbet.

"Pappa!" skrek Dom när hon såg honom. Hon satte iväg mot hans håll, Louis i hälarna på henne.

Vid den tiden jag nådde dem var Dom och Louis båda omslutna i hans armar och pratade om allt som hänt de i skolan. Min pappa tittade upp när jag närmade mig och jag blev plötsligt väldigt nervös. Varken han eller mamma hade sett mig, som en havande kvinna.

Han spärrade upp ögonen när han såg min mage.

"Oj, oj, oj," sa han till slut. "Titta på dig."

Jag stod där tafatt i ett ögonblick, tills Louis sa, "Kom och anslut dig till gruppkramen, Vic!"
Och det gjorde jag.

Pappa lämnade oss vid huset och återvände till jobbet för att fixa ett par saker.

"Tala om för er mamma, att jag är hemma till middag," sa han.

Vi klev ur bilen och gick upp till vårt hus. Min mamma skyndade sig till dörren för att hälsa på oss. "Åh, älsklingar," sa hon, " jag 'ar saknat er!"

Efter att Dom och Louis underhöll henne med historier med Peeves och speciellt spännande Quidditchmatcher, återvände de till sina rum för att packa upp sina saker.

Då vände sig min mamma mot mig. "Oh 'erre," sa hon. "Titta på 'ur stor du 'ar blivit."

Jag nickade. "Madame Pomfrey berättade för mig att allt går som det ska."

"Det är underbart, älskling," svarade hon. "Förresten," lade hon till, "Teddy och Andromeda kommer till middagen ikväll. De borde vara 'är när som 'elst."

Teddy! Mitt hjärta skenade. Jag hade bara sett honom några få gånger efter den första Hogsmeadeutflykten. Jag saknade honom mycket.

Det hördes en knackning på dörren.

_______________________________________________________________

Jag hoppas det att blir mer på höstlovet, fram till dess har jag massor av saker att göra!

Den här fanficen är verkligen en av de bästa jag läst!

*död*

Relativt ny läsare Tycker det är en riktigt bra fanfic och tycker du gör ett fantastiskt jobb som översätter den från engelska.

Har bara en liten kommentar. "rent" översätts inte till "ränta", det blir "hyra". Jag är lite språknazist ibland och det ber jag om ursäkt för.

Annars är det tummen upp på allt. You go girl

Jättebra

Ny läsare och jag älskar den!
Ledsen att jag inte har kollat in ff:en tidigare

AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!

AWESOME!!!