Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Då Ederel kröp ner bredvid henne öppnade hon ögonen för att kika upp på honom.
"God natt," viskade hon och log lite mot hans läppar, flyttade sig sedan lite närmare för att lägga armen kring hans midja. Det dröjde inte många minuter förrän hon hade slumrat till. Vanligtvis brukade hon ligga vaken en god stund innan hon fick sömn, men hon var lättad över att den här kvällen var ett undantag. Trots att dagen åtminstone slutat bra då hon och Ederel äntligen slutit fred med varandra igen, så ville hon att dagen skulle ta slut och att de skulle vakna upp till en bättre dag.

Ederel sov utomordentligt gott, något han saknat - inte för att han sovit rent dåligt, men att han och Grace inte riktigt kommit överens med varandra hade ändå fått honom orolig vilket förstås också påverkat sömnen lite negativt. Han somnade snabbt, men vaknade inte lika snabbt - vilket väl inte var särskilt ovanligt heller. Han kunde vara svårväckt, men när han väl vaknade var han nästan alltid pigg - så morgontrött kunde han väl vara men ändå inte riktigt. Det berodde på hur man såg på saken. Men denna morgon var lite en sådan - han var pigg när han vaknade, men han ville inte gå upp än av den enkla anledningen att han inte ville resa sig ifrån henne. Det var en härlig känsla att vakna och för första gången på ett litet tag känna att allt ändå kändes bra igen emellan dem.

Då hon vaknade följande morgon var det till ett svagt smattrande mot fönsterrutan. Det regnade alltså fortfarande. Det var inte henne emot: om inte annat så gav det henne en anledning att stanna kvar i sängen och mysa med Ederel. Inte för att hon egentligen behövde en anledning till det, med tanke på hur det sett ut mellan dem under den senaste tiden så var en mysstund något hon gärna ställde upp på. Grace öppnade ögonen och la till sin glädje märke till att hennes make redan var vaken. Hon drog på mungiporna i ett leende och sträckte ut handen för att smeka den över hans kind.
"God morgon," mumlade hon hest. Visserligen brukade hon ha lite hes röst då hon var nyvaken, men hon misstänkte starkt att hon åkt på en förkylning för det gjorde ont i halsen.

Ederel log både utav hennes smittande leende och beröringen, lutade sig närmare samtidigt som han placerade en hand vid hennes midja för att placera en liten godmorgonkyss på hennes läppar istället för att svara. Som han saknat att bara få vakna tätt intill henne med båda två leendes.
"Sovit gott?" frågade han mjukt, dröjde kvar med handen vid hennes midja - han hade ingen anledning att skynda bort med den, eller någonting. Tvärtom lät det mycket mer lockande att bara vara här och få vara nära henne en stund framöver istället.

Grace nickade lite till svar och gäspade. Hon hade faktiskt sovit gott, och hon var säker på att det berodde på att saker och ting såg bättre ut mellan henne och Ederel igen. Vilket hon var tacksam över. De borde inte ha låtit det gå så långt som det gjort men de hade åtminstone fått saker och ting lösta, vilket var huvudsaken och det enda som spelade någon roll.
"Du då?" mumlade hon sedan och såg på honom under sina långa ögonfransar.

Ederel log mjukt emot henne, så glad bara av den känslan det innebar att få vakna intill henne på gott humör. Där de båda hade gott humör.
"Bara bra," nästan viskade han tillbaka, lade armen bättre om henne för att dra henne närmare intill sig i en kram och sluta ögonen igen för en liten stund.
"Kan vi inte bara ligga här typ hela dagen?" frågade han med ett leende på läpparna, njöt i fulla drag av att bara vara här med henne och mysa.
"Nästan iallafall, jag tänkte ge mig iväg på en prova-på-träning senare," sade han, han hade lite funderat på och fått upp ögonen för rugby den sista tiden och tänkte ta chansen nu efter att ha sett att de skulle ha en öppen träning samma dag.

Hon hummade lågt till svar då han tyckte att de skulle spendera hela dagen i sängen. Nu lät det som en bra idé men hon visste med sig att det aldrig skulle lyckad, hon skulle för snabbt bli uttråkad. Grace la sig halvt över honom och pressade sina läppar mot hans i en mjuk kyss. Med tanke på att de knappt kramat om varandra den senaste tiden så kändes det nästintill magiskt att få kyssa honom igen.
"Prova-på-träning?" upprepade hon sedan och gav honom en fundersam blick.

Hela den här morgonen kändes så bra, så lyckad och lycklig på något vis. Och han visste precis varför - för första gången på en tid så kunde man vakna på gott humör och utan den där klumpen i magen som det innebar att inte vara helt sams med henne. Han besvarade genast hennes kyss och lade båda armarna ordentligt omkring henne, strök lätt med fingrarna över hennes rygg och nickade lätt.
"Ja, rugby-laget här hade någon slags öppen träning så jag tänkte att jag skulle passa på," sade han, såg fram emot det då det var en sport han fått upp ögonen mer och mer för den sista tiden. Han log lite igen och såg på henne med en nästan lite lurig blick - eller ja, en inte särskilt ovanlig ifrån honom som kunde vara lite full i fan.
"Men det tycker jag vi kan prata mer om senare - trots allt var det alldeles för länge sedan vi ens var såhär nära varann," sade han med ett lika lurigt leende, hade väl redan några idéer vad de kunde ägna tankarna åt istället.

Hon höjde något på ögonbrynen då han förklarade att han fått upp ögonen för rugby. Det var inte riktigt vad hon hade förväntat sig, men var det något som intresserade honom så var det ju inte annat än bra. Det skulle definitivt vara en härlig syn att se honom på plan. Grace log lite mot hans läppar - tyckte inte att hon högt behövde tala om för honom att hon skulle följa med som publik, det tyckte hon att var så gott som självklart.
"Vad är det som hindrar oss från att prata om det nu?" undrade hon med ett oskyldigt leende, trots att hennes blick inte riktigt var lika änglalik. Han hade ju en bra poäng i det han sade. Intima hade de inte varit på något sätt för de hade ju knappast ens rört vid varandra den senaste tiden.

Hon verkade lite förvånad, men inte missnöjd och så länge hon inte var det så var också Ederel nöjd. Också hon verkade inte ha helt oskyldiga tankar - visserligen pratade hon tvärtemot det, men han kände henne väl nog för att lägga märke till vad hon kunde tänkas ha i tankarna.
"Inget - mer än att jag har lite andra planer," svarade han lätt retsamt, lät händerna gå mer till hennes höfter och sidor istället - hans tankar vore väl långt ifrån oskyldiga eller barnvänliga, men han tvivlade starkt på att det skulle vara henne emot. Inte för tillfället åtminstone.