Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

"Tydligen inte," instämde Grace och återgick till att förbereda frukost åt sig, som inte bestod av annat än en kopp te och lite gröt. Då hon fått i sig allt så gick hon för att öppna dörren som ledde till trädgården, lät Beau springa av sig där en stund medan hon själv städade undan i köket. Då den unga tiken tyckte att det passade bra att komma tillbaka in, satte sig Grace ner på golvet för att gosa med henne en stund.
"När var din träning sa du?" frågade hon, antog att Ederel begrep att frågan var riktad till honom utan att hon behövde se mot honom. Hon var bergsäker på att han skulle vara en stilig syn på rugbyplanen.

Ederel ägnade den lilla stunden åt att gå tillbaka in i sovrummet och få på sig lite mer kläder, för att sedan gå vidare ut i köket igen för att göra iordning en macka och en kopp kaffe att slå sig ner med lite. Då Grace tog till orda igen lyfte han blicken lite till henne, kunde inte låta bli att le lite åt synen av henne med hunden. Dem var ju trots allt två riktiga sötnosar.
"Halv fyra, men det är nog bra att vara där i god tid. Hur så?" frågade han, glad över att också hon visade lite intresse för det, eller åtminstone nyfikenhet.

"Bara nyfiken." Grace ryckte på axlarna och vred lite på huvudet för att fyra av ett leende mot honom. Han kunde räkna med att hon skulle följa med - oavsett om han ville ha publik eller inte. Hon gosade med Beau en stund till innan hon tog sig upp på benen för att fortsätta vidare mot sovrummet. Hon drog på sig ett par svarta leggings som hon matchade med ett vitt linne. Till det valde hon en mörkfärgad kofta för att hålla henne varm, hon behövde inte springa omkring och bli mer förkyld i alla fall. Förhoppningsvis skulle hennes halsont inte övergå till en ordentlig förkylning.

Det värmde att hon var nyfiken, även om det egentligen inte var varken märkvärdigt eller underligt att hon gjorde det. De var ju gifta så det var ju bara normalt - men ändå var det såna små saker han uppskattade högt. Bara de där små tecknen hela tiden på hur någon brydde sig. Han ägnade en god stund till åt att göra i ordning i köket och diska undan efter att ha ätit upp, för att egentligen fortsatt ägna sig åt att småplocka och städa lite smått runtomkring i huset innan han letade upp Grace igen.
"Vet du vad som hade varit mysigt? Att bädda ner oss och se på en film eller nåt innan jag ska iväg till träningen," föreslog han med ett leende mot henne, var på gott humör då han också brukade kunna bli lite gosigare på det viset.

Då hon klätt på sig la hon sig ner på mage på sängen för att läsa en bok. Hon hade under den senaste tiden, då hon bråkat med Ederel, försökt resa iväg till en annan plats men hon hade aldrig riktigt klarat av att sjunka in i boken och låta sig svepas med av den intressanta vardagen karaktärerna levde. Hennes tankar hade ständigt vandrat iväg, så hon hade inte alls koncentrerat sig på boken och hade inte kunnat komma ihåg vad hon precis hade läst. Nu, då det stod bättre till mellan henne och Ederel, så kunde hon slappna av på ett annat sätt och vad vore bättre än att läsa en stund? Grace hade hunnit med att läsa några kapitel innan hennes kära make gjorde henne sällskap i rummet.
"Innan vi ska iväg, menar du," rättade hon honom. Grace skulle visserligen inte spela rugby men hon skulle ju ändå följa med Ederel.

Ederel kunde inte låta bli att le och nästan skina upp lite av hennes ord, han hade ju lite hoppats på att hon skulle vilja det och blev förstås glad att höra att hon själv planerat det.
"Jag är glad att du vill följa med," sade han med ett leende, smet fram och slog sig ner på sängen, gav hennes panna en lätt puss.
"Men vi har lite tid tills dess, och jag tror bästa sättet att fördriva den vore ihop med dig" sade han med samma mjuka leende dröjande kvar på läpparna.

Grace kisade lurigt med ögonen mot honom, sneglade sedan mot boken som om hon övervägde ifall det vore intressantare att fortsätta läsa. Med ett litet skratt la hon ifrån sig boken på nattduksbordet innan hon sträckte ut sina armar mot honom. Att mysa med honom lät osm en utomordentlig idé. De behövde inte ens se på en film, hon skulle kunna ligga och beundra honom hur länge som helst. Han hade ett ansikte man aldrig tröttnade på.

Ederel flinade stort redan innan hon verkade ge upp läsningen för att istället ägna sig åt honom, vilket förstås gladde honom stort. Inte för att han väntat sig något annat heller för den delen. Han var inte sen med att lägga sig ner och möta upp hennes kram med att dra henne intill sig, nu istället med ett brett leende på läpparna istället för flinet. Som han älskade den här kvinnan.
"Vad har du för plan?" frågade han, visste inte helt själv vad han menade med frågan. Det kunde vara något längre eller varför hon ville följa med, eller ifall hon bara ville ligga och mysa. Eller bara för att se vad hon valde att svara, vad för humör hon var på.

Ett nöjt leende spred sig på hennes läppar då han drog henne intill sig. Hon svarade inte genast på hans fråga utan tog tid på sig att beundra hans ansikte. Han var den vackraste man hon någonsin sett. Varje gång hon såg på honom fick hon fjärilar i magen, det kändes som om de fortfarande var nykära. Vilket var en fantastisk känsla i och med att de varit tillsammans med varandra i flera år. Grace sträckte på sig lite för att nå upp till hans läppar för att ge honom en kyss. Hon visste inte vad han önskade sig för svar, eller om han ens visste det själv.
"Mysa med dig?"

Bara att ligga där tätt intill henne och bara njuta var underbart. Det var också något han saknat när de inte ens varit helt på samma plan på ett tag, bara ligga så och bara få vara. Bara njuta av kärleken. Han log mjukt emot hennes läppar och besvarade kyssen, bara för att sedan se på henne med leendet kvar.
"Det låter som en fantastisk plan om du frågar mig," nästan viskade han mjukt, lade armarna mer ordentligt omkring henne.