Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Hon vilade sitt huvud mot hans arm, lät fingrarna klättra längs med hans mage upp till hans bröstkorg. Där stannade de upp och hon ritade med fingertopparna olika mönster och figurer. Med jämna mellanrum sneglade hon upp mot hans ansikte. Han var så fin att se på - hon förstod inte hur någon kunde vara så perfekt. Gud hade minsann tagit god tid på sig med att skapa honom.

Han visste inte riktigt hur länge de låg där tätt intill varandra, men han njöt iallafall i fulla drag. Tänk att man kunde bli så lycklig bara av något så litet som att vara där ihop med någon.
Men sen var det också en väldigt speciell person. Ederel skulle nog aldrig nånsin lyckas inse varför hon valt honom och ens velat ha honom till sin man, men han visste att han var otroligt lyckligt lottad över att ha henne som sin fru. Han hade egentligen aldrig väntat sig att ens få gifta sig, hade aldrig haft mycket fokus på det - men det hade hon ändrat på. Det och mycket annat, men allt bara till det positiva.
"Vad tänker du på?" frågade han nyfiket, efter en stunds tysthet.

"Dig." Det var det korta svaret på hans fråga. Hon tänkte visserligen inte på någonting särskilt, bara hur lycklig hon var som hade honom i sitt liv. Grace smekte hans kind med sin hand och kramade sedan om honom.
Tiden sprang förbi, vilket den ofta gjorde i hans sällskap, och snart började det bli dags att ge sig av till den där träningen. Grace reste sig upp för att piffa till sig lite, hon behövde ju inte se alldeles för ovårdad ut trots att de inte var inbjudna till en tillställning. I hallen satte hon sig ner på huk för att pussa Beau på huvudet och klappa om henne ordentligt - tiken skulle snällt få vänta hemma tills de kom tillbaka.

Ederel hade inte det minsta koll på tiden, och det var först när Grace klev upp som han insåg att det kanske vore så dags att göra sig i ordning. Han hade väl inte så mycket att göra iordning egentligen, mer än att bara lägga när träningskläderna i en väska - han skulle byta om där - och hänga den över axeln för att sedan gå ut i hallen till Grace.
Det var inte långa vägen för dem att gå dit, det tog inte mer än en kvart eller något sådant. På vägen dit var han på alldeles strålande humör - dels så var de två sams vilket gjorde allting bättre, men också för att han såg fram emot den här träningen, nästan som ett litet barn. Det var väl också lite typiskt honom att bli ganska förtjust i saker - som motorcyklar tidigare. Ett intresse som dock svalnat av tack vare olyckan. Inte för att han blivit rädd eller något, han älskade fortfarande farten och skulle nog inte köra mycket mer försiktigt iallafall, men för att han hade för mycket dåliga minnen utav det. De blev fler än de goda, vilket dödade glädjen med det. Väl framme var det med ett stort leende på läpparna, både förväntansfull och nästan lite nervös. Han fick snabbt letat upp tränaren och fick instruktioner om att först gå och byta om och sen ut på plan, styrde stegen emot omklädningsrummen och passade på att ta Graces hand och krama den på vägen.
"Du får önska mig lycka till," sade han med ett leende.

Då de var framme vid omklädningsrummet stannade Grace upp och vände sig mot Ederel. Armarna la hon om hans nacke och såg upp på hans vackra ansikte med ett leende.
"Lycka till," önskade hon, trots att hon visste med sig att han inte behövde lycka. Han skulle vara bäst på planen oavsett - åtminstone i hennes ögon. Hon pussade honom på läpparna några gånger innan hon motvilligt släppte taget om honom, gav honom ett par slängkyssar samtidigt som hon backade bakåt innan hon slutligen vände sig om för att gå ut. Hon satte sig ner på en av bänkarna som var avsedda för publik, trots att det inte var många som hittat dit. Att följa med träningar intresserade väl inte folk direkt - det var bara egentliga matcher som spelade roll.

Ederel log stort, bara såna här små saker fick kärleken till henne att blomma upp än mer igen. Hur gullig, härlig och rolig hon var som höll på såhär. Han var inte sen med att lägga armarna också om hennes midja, besvarade genast hennes pussar för att styra stegen mot omklädningsrummet efteråt. Det dröjde inte länge förräns han kom ut på planen sen, och inte heller förräns själva träningen satte igång. Det gick faktiskt väldigt bra enligt Ederel - det var lite svårare än han trott, men väldigt roligt och utmanande. När den sen var slut och han gick emot omklädningsrummet än en gång var han på strålande humör, inte minst tack vare att tränaren kommit och pratat med honom precis innan - tydligen hade det gått väldigt bra enligt fler än bara Ederel med tanke på att han velat att han skulle fortsätta träna med dem.

Precis som hon hade trott så var det en sexig syn att se Ederel på planen. Hon var inte särskilt intresserad av själva sporten eller hur träningen gick, hennes uppmärksamhet vilade på hennes man hela tiden. Då tränaren blåste i sin visselpipa som tecken på att träningen var över för dagen, så reste hon sig upp från bänken för att styra stegen mot omklädningsrummet igen. Grace väntade utanför en stund - ville inte riskera att springa in och stöta på halvnakna killar. De skulle förmodligen tycka att det var trevligt med en ung kvinna i deras sällskap men sådan glädje fick de leta vidare efter. Då flera stycken kommit ut bestämde hon sig för att gå in, såg till all tur inte någon som hade för lite kläder på sig.
"Det gick ju bra," kommenterade hon då hon nått fram till Ederel, lutade sig mot väggen bakom sig och la armarna lätt i kors över bröstkorgen.

Ederel hade nästan bytt om helt, han skulle just dra på sig tröjan igen då han fick syn på Grace som kom in och stannade till.
"Vad gör du här inne?" frågade han med ett roat leende, inte för att han hade det minsta emot det heller direkt - snarare tvärtom. Det var fortfarande med en massa glädje skinande i ansiktet som han pratade, sprack genast upp i ett stort leende då hon kommenterade träningen.
"Verkligen - tränaren ville att jag ska fortsätta träna med dem," svarade han glatt, tydligt väldigt glad över hur det gått - men så var det ju också typiskt honom att bli nästan som ett litet barn igen när han hittade något han verkligen tyckte var roligt. Vilket kanske visserligen inte var så jättemycket - förstås tyckte han en hel del saker var roligt, men det som han verkligen älskade att göra var väl mer sällsynt. Han hade väl varit lite så med motorcykeln då, men annars var det inte mycket.

"Jag kan gå ut igen om du så önskar." Grace höjde på ögonbrynen. Med tanke på att han såg ganska road ut över hennes närvaro så antog hon att han inte hade något emot saken egentligen, men det skulle göra henne glad att höra honom be henne stanna kvar. Hon lät blicken vandra över hans nakna överkropp och det ryckte lite i mungiporna på henne, men hon försökte hålla tillbaka leendet genom att istället omsorgsfullt fukta läpparna.
"Jag är glad för din skull," fortsatte hon sedan och la armarna om hans nacke. Han såg så glad ut och det värmde henne från topp till tå. Lycka och glädje var allt han förtjänade, och redan efter en träning verkade han säker på att rugby var något han skulle komma att stortrivas med henne.

"Varför skulle jag önska något sådant tråkigt?" frågade han oskyldigt, var ju trots allt ganska glad att hon dykt upp här även om hon kanske var lite vågad som gav sig in i männens omklädningsrum. Han kunde inte undgå att märka lite av hennes blickar och le lite för sig själv, log dock större igen av hennes ord. Bara att veta att hon var glad för det värmde.
"Tack," sade han, fortsatt leendes då han lade armarna omkring hennes midja. Det leendet skulle nog bli svårt att sudda bort på ett tag. Försiktigt närmade han sig för att kyssa henne mjukt, saknade känslan av hennes läppar mot sina.