Pregnant at seventeen [SV]

Tack

Såg precis det, och skulle fråga vad du menade att jag skulle göra

Förlåt förlåt förlåt så mycket :C jag hade precis läst och var stressad för jag skulle iväg, så hann inte skriva något, och jag ville inte vänta för då skulle jag glömma bort.. :c förlåt :c

J-star Black kan du länka orginalet?

här är länken http://www.fanfiction.net/s/7500106/1/Unexpected

tack

Really good!

Ny läsare... ÄLSKAR DEN!

Gick nyss in på länken och läste hela Men oroa dig inte J-star Black, jag fortsätter att bevaka denna tråd

Helt underbar ff,har sträckläst!

Haha, vad bra! Tack♥



Tack, vad kul att du tycker det
_____________________________________________________________

Så, här är ett nytt kapitel! Hoppas ni uppskattar det lika mycket som de föregående!
Tack igen för era underbara kommentarer! De är verkligen höjdpunkten på min annars så gråa tillvaro

___________________________________________________________________

På juldagen, begav sig mina föräldrar, Dom, Louis och jag till Kråkboet för att fira jul med min enorma familj.

Vi trädde in i huset och blev välkomnade av ljudet från Celestina Warbecks röst, som kom från den stora trådlösa träradion i vardagsrummet.

Bredvid mig, bet min mamma ihop sina tänder. "Varje år," muttrade hon mörkt. "Varje förbannat år, måste vi lyssna på den där 'emska kvinnan..."

"Se vem som är här!"

Mamma slutade mitt i meningen. "Molly, raring," sa hon och kysste min farmor på kinderna. "God jyl!"

Farmor hälsade på alla, kvävde de i kramar och kyssar. När hon kom till mig, stirrade hon på min mage för ett ögonblick, med hennes ansiktsuttryck lite trotsigt. Men när jag väl lät henne känna på bäbisens sparkar, blev hon vänligare inställd. "Åh, det är underbart att ha ett barn omkring igen. Kan du föreställa mig, en gammelfarmor?""

Hon schasade oss till vardagsrummet, där min nioåriga kusin Lily ritade. Det var ett träd i hörnet med den fulaste ängeln jag någonsin sett, på toppen av det.

När jag satte mig bredvid Fred, lutade han sig fram och sa "Gillar du ängeln? Det är faktiskt en trädgårdstomte. Den lilla rackaren bet mig tidigare, så jag lärde honom en läxa. Jag tyckte att glorian och vingarna var passande."

Farbror George lät höra ett litet skrattande från hans plats en bit bort. "Din farbror Fred gjorde samma sak, ett år," sa han. "Stora sinnen tänker lika."

Från andra sidan rummet, klappade farmor sina händer. "En kittel full med het, stark kärlek!" utbrast hon upphetsat. "Arthur, älskling, kommer du ihåg när vi dansade till den här när vi var arton?!

Jag såg min mamma himla med ögonen.

"Farmor, när får vi äta?" pep min lilla kusin Hugo, "Jag svälter!"

"Ssh, Hugo," skällde hans mamma, min faster Hermione.

"Han låter precis som sin pappa," skrattade min faster Ginny. "Tänker alltid på mat."

Farmor tittade runt. "Tja, det verkar som om vi bara saknar Percy och hans gäng och Andromeda och Teddy. Vi äter så snart de är här."

Andromeda och Teddy anlände fem minuter senare. Teddy hälsade på mig med en blinkning och ett leende, innan han satte sig ner på andra sidan rummet. Lily och Rose sprang omedelbart till honom, de var båda galet kära i honom, och började fnittra över hans hår, som han hade ändrat till halvgrön och halvröd för festligheterna.

Inte långt efter, anlände farbror Percy och faster Audrey, med deras två döttrar, Molly och Louis.

"Äntligen!" utbrast Hugo. "Jag höll på att dö. Seriöst..."

Julmiddagen på Kråkboet var som vanligt, en fullproppad fest, med så många bord som möjligt intryckta i köket och matsalen. Snart hade alla satt sig ner och huggit i maten.

Jag lyssnade på när Rose klagade för Teddy om Scorpius Malfoy. "Han är fruktansvärd Teddy," sa hon. "Jag tror aldrig att jag har träffat någon mer arrogant i mitt liv."

"Oj, Rose. Se upp för hur du snackar om min bästa polare!" sa Albus.

Albus blev sorterad till Slytherin det året, till allas förvåning. Bara farbror Harry verkade mindre chockad.

Teddy vände sig mot mig. "Vic," sa han. "Du har inte ens rört din mat."

Jag rynkade på näsan. "Inget av det här ser lockande ut." Jag vände mig runt. "Pappa," ropade jag till ett nära bord, "Kan du skaffa mig lite fish and chips från stan?"

"Åh nej," svarade han. "Du har skickat mig ut för att hämta mat du krävt, ända sen du kom hem. Du avbryter inte min julmiddag också."

Jag vände mig mot Teddy och gav honom mina bästa valpögon.

"Visst," sa han uppgivet. Han ställde sig upp och stirrade längtande på sin tallrik med mat.

"Tack teddy," sa jag leende. "Åh, och ändra ditt hår innan du går. Du vill inte bli sedd av folk sådär."

På ett ögonblick var hans hår brunt och han vände på klacken och försvann.

Tjugo minuter senare återvände han och lade fish och chipsen framför mig.

Den fettiga lukten fick mig att vilja kvävas. "Krävde jag verkligen det här?" frågade jag äcklat. Jag puttade bort den. "Skinka låter mycket bättre," sa jag, tog upp min gaffel och högg i.

Bredvid mig, suckade Teddy tungt.

"Förlåt, Teddy," sa jag, och lutade mig för att kyssa honom på kinden. "Men jag kan inte kontrollera dessa behov, vet du."

"Det är okej," svarade han. "Nån som vill ha fish and chips?" frågade han högt och såg sig omkring.

"Jag vill," sa Hugo från andra sidan av bordet. Teddy tog fram sin trollstav och skickade påsen mot honom.

Jag tog tag i Teddys fria hand, som dinglade under bordet, med min. Han log åt mig och vi stannade sådär, fingrarna flätade för resten av måltiden.

________________________________________________________________

Så var lite av deras julmiddag klar. Men allt är inte över där...
Skriv gärna vad ni tycker och jag har sagt det här hundra gånger men om nån tvekar, jag skulle verkligen älska om nån hade nån synpunkt på översättningen eller någon annan konstruktiv kritik