Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Bra!!!

Jättebra!!! Men om du inte har tid före Julafton, så vänta. Känn dig inte stressad! För, den som väntar på något gott....väntar aldrig för länge!!!

Okej, nytt kapitel igen då. Jag tror inte det kommer fler före julafton. Så God Jul på er!!

Kapitel 10 (sirius perspektiv)

Vår uppgift var helt och hållet galen, vi skulle aldrig klara av den. Inte med Lily i teamet i alla fall, hon och Remus var ju inte animagusar vilket försvårade hela saken ännu mer. Fast vi sprang ju ändå så snabbt vi kunde till den östra gården för att ta skydd från besvärjelserna som regnade över oss hela tiden.
”Skynda dig, Tramptass!”skrek James, de var långt framför mig i korridoren. Jag var snabbast, men mitt huvud var fullt med frågor att jag inte kunde springa. Mina ben vägrade röra på sig som jag ville.
”Spring före ni, jag kommer senare.”skrek jag åt dem då de rundade ett hörn. James stannade upp och tittade på mig innan han nickade. Han förstod, sedan var han borta, precis som alla andra.

I stället för att följa efter dem, vände jag mig tvärt om och satte av i motsatt rikning. Jag hade mina aningar om vart Voldemort behöll Samantha och för det mesta brukade jag ha rätt. Snabbt var jag uppe vid astronomitornet och tittade ut över hela gården. De var säkert över femtio trollkarlar och häxor på Voldemort sida som stod på andra sidan bron och sköt besvärjelser mot slottet. Lärarna stod på andra sidan med sina trollspön osäkert riktade mot fienden. Allt som krävdes nu var att hitta Samantha och sedan skulle allt vara över.

Min blick gick över mot vattnet, det log stilla och oberoat. Men i båthuset lös det, från alla fönster och skepnaders skuggor uppenbarades på väggarna. Utan att tveka hoppade jag över räcket på tornet och fångades upp av luftens kalla dofter.
”Accio kvast!”ropade jag och direkt hördes ett svichande ljud då min kvast kom fram från ingenstans. Jag fångade den precis då jag skulle slå i marken och sköts i väg upp i luften igen innan jag styrdes mot båthuset. Fast luften var kylig och slet i mina kläder så fortsatte jag ändå framåt. Tills jag stannade och hoppade ner från kvasten, ljudlöst landade jag på underlaget vid båthuset och kröp fram till fönstret.

Tungt andades jag medan jag kikade fram genom fönstret. Mina onda aningar hade varit rätt, Voldemort i egen hög person stod där inne med sin slämmiga stora orm Nagini svansandes efter sig. Han hade även två dödsätare med sig, inte för att jag kände igen dem.
Raseriet fyllde mig med ens då jag såg Samantha, hon låg på golvet och var sårad. Hennes ansikte vad fullt med rispor och hennes ena arm låg i en konstig vinkel. Hon satt på golvet och med tårar i ögonen, Voldemort däremot talade med sin väsande röst på samma gång som han hade ett självbelåtet leende fastklistrat i ansiktet.

Sakta ålade jag mig runt mot ena hörnet av båthuset för att slippa fram till dörröppningen, men jag kunde ju inte bara störta in där och ta Samantha med mig. Med tanke på att Voldemort var den näst mäktigaste trollkarlen i världen så skulle inte jag ha någon chans. Med en suck lutade jag mig mot väggen och försökte höra vad Voldemort talade om, men det var helt och hållet omöjligt. Allting var omöjligt för tillfället, bara voldemort och en dödsätare skulle försvinna så skulle jag ha fritt fram. Jag var en bra trollkarl, så jag skulle säkert klara av en dödsätare.

Som en dröm gick i uppfyllelse hörde jag ett högt pang inifrån båthuset, tyst bad jag till mig själv att det hade varit Voldemort som lämnat platsen. Tyst kikade jag in genom den öppna dörren och direkt sken jag upp. Det hade varit Voldemort som försvunnit med sin orm. Endast de två dumma dödsätarna stod där och beskådade Samantha.
Sakta lutade jag mig tillbaka igen, andades djupt och ställde mig sedan tyst upp. Nu gällde det, om jag inte kunde lamslå båda dödätarna så var det kört. Jag steg fram i dörrkarmen, siktade staven mot en av dödsätarna och hoppades på att det skulle gå bra.

ÅH, mer. ♥
Du är himla duktig.

Du skriver jättebra mer!!!

^This.

Gud vad spännande!

Jättebra

Braaaaaa!!!

Guuud, så jäkla bra asså!!! Helt grymt!

F*n vad bra!
Förlåt för att jag nästan svor men det e så himla bra!

Mer!