Inte som alla andra

Här är nästa kapitel

"Cara?" sa han mjukt och hon vände sig emot honom. "Han är död" Loki strök henne över kinden. De satt ute på balkongen i solen.
"Jag vet att han är död" sa hon lågt och Loki studerade henne.
"Vad är det som då tynger dig?" frågade han och tog hennes hand.
"Att han är död. När han levde kunde jag hoppas på att vi en dag skulle bli den familj vi en gång var" sa hon lågt och Loki nickade, han förstod. Trotts att hans far tycktes hata honom ville Loki inget annat än att dem skulle komma överrens. "Men man kan inte få allt" sa hon och log sedan. Loki var inte säker på vad han skulle svara henne så han bestämde sig för att byta ämne.
"Vet du hur han kom in?" frågade han. Loki hade frågat Heimdall på morgonen men han visste inte, han hade inte släppt in honom, det var vad han sagt i alla fall. Loki var inte säker på om han skulle tro honom eller inte.
"Nej. Men han hade de bästa trollkarlarna i min värld hos sig och jag är inte förvånad om någon av dem lärde honom" sa hon och ryckte på axlarna och gick fram till balkongräckte.
"Cara du får säga till mig om jag frågar något jag inte bör" började han och gick fram till henne. "Vem var det han ville att du skulle gifta dig med?"
"Du förtjänar att veta, du hjälpte mig" sa Cara och tittade rakt fram. "Mannen heter Draco, vi gick i skolan ihop. Min far anser att det vore bra att förbinda våra familjer. Jag och Draco hade ett flyktigt förhållande när vi var sjutton men det var inget som funkade men min far ansåg att vi skulle gifta oss ändå. Draco hade inget emot det man jag sa ifrån och tillslut tvingades jag fly. Min gudfar hjälpte mig och jag befarar att han är död nu" sa hon sorgset och Loki kramade om henne bakifrån.
"Jag är ledsen att du tvingats fly" sa Loki och Cara skakade på huvudet.
"Det är priset man får betala för att man har egen vilja" sa Cara och vände sig om emot Loki. "Men jag är glad att du är vid min sida"
"Jag är alltid här" sa han och han visste att det skulle vara sant, han skulle aldrig överge henne.
"Har du pratat med din bror?" frågade Cara och han såg på henne.
"I morse när du fortfarande sov" sa Loki och Cara log.
"Hur gick det?" frågade hon och la huvudet på sned.
"Han trodde på det jag sa" svarade Loki och Cara nickade men frågade inte vad han sa. Han var förvånad, hon tvingade honom aldrig att säga något det var snarare han som tvingade henne att säga saker.
"Jag är ledsen över att jag får dig att uppleva alla hemska minnen igen" sa Loki men Cara skakade på huvudet och lutade sig emot honom.
"Det är inget du behöver be om ursäkt för, du får mig att känna mig trygg" sa hon och Loki kände sig lättad. Att hjälpa henne lite gjorde honom varm om hjärtat.
"Jag kan stå så här för alltid" sa Loki och kramade om henne hårdare. Han tittade upp när bifrosten rörde på sig. "Den förrädaren" sa han lågt.
"Gå" sa Cara och Loki tittade på henne. "Gör det du behöver göra"
"Följ med mig?" frågade han och hon log.
"Som min kung vill" sa hon och de lämnade balkongen. Loki gick emot skattkammaren. Han borde förstått att Heimdall skulle förråda honom, att han skulle hjälpa dem andra. Cara gick lugnt bredvid honom och han undrade vad hon tänkte. Om hon ansåg att han skulle försvara sin tron eller om hon bara gjorde det av lojalitet. Loki stannade framför förstöraren och fick den att vakna.
"Se till att min bror aldrig kommer tillbaka, förstör allt" sa Loki och Cara tittade frågande på honom. "Jag är trött på att vara nummer två" sa han och hon tog hans hand men sa inget, ibland behövdes inga ord. Loki tog upp jättarnaskista och dolde den i händerna.
"Dags att de lär sig vem som är kung" sa han och hon nickade. Han var förvånad över hur kall hon verkade vara, hur tom. "Skrämmer jag dig?"
"Nej du skrämmer mig inte" sa hon och han förstod att det var något annat.
"Vad är det då som skrämmer dig?" frågade han när de gick ner mot bifrosten.
"Nej jag är rädd för vad jag kommer göra om din plan inte funkar" sa Cara och Loki höjde ett ögonbryn.
"Du kommer inte behöva göra något" sa han tröstande och hon skakade på huvudet.
"Loki i krig går alltid något fel, det lärde jag mig för många år sedan. Jag hoppas inget går fel men om det gör det så finns jag här för att hjälpa dig" sa Cara och Loki förstod att hon verkligen menade det, hon tänkte inte så bredvid och titta i fall något gick fel hon tänkte hjälpa honom.
"Jag älskar dig" sa han och hon stelnade till ett ögonblick sedan slappande hon av och kramade om honom. Loki kände sig lättad när hon besvarade hans kärlek, när han fick känna sig älskad.
"Jag älskar dig med Loki" sa hon och kysste honom. Loki besvarade kyssen innan de fortsatte gå igenom staden. Människorna skyndade sig undan när de kom. Loki var inte säker på om det var för att han var kung, eller om de var rädda för honom. De passerade över bron och Heimdall såg på dem när de kom fram.
"Du har förrått mig" sa Loki och Heimdall stod stilla.
"Hur lyckades du få in jättarna i Asgard?" frågade Heimdall och Loki log.
"Tror du att det enda sättet att få in människor i Asgard är igenom Bifrost? Det finns kryphål överallt, man måste bara känna till dem. Men nu när jag är kung behöver jag inte dina tjänster. För ditt förräderi är du inte längre en medlem av Asgard, du är förvisad" sa Loki och Heimdall höjde sitt svärd.
"Då behöver jag inte längre tjäna dig" sa han och svingade svärdet emot Loki. Loki trollade fram kistan och frammanade is med den. Han såg hur Heimdall frös till is och log.
"Du fick vad du förtjänade" sa han och trollade bort kistan. Han tittade ner på sina händer som fortfarande var blåa. Cara tog hans hand och han nickade. Förstöraren var tvungen att skickas till jorden och det var tvunget att ske nu. Loki öppnade vägen till jorden och skickade iväg förstöraren.
"Låt det roliga ha sin början" sa han och de började gå tillbaka emot tronrummet.
"Som du vill" sa Cara och han såg hur hon knäppte med fingrarna, genast blev hennes kläder svarta och han såg att hon fick ett svärd vid höften och ett koger på ryggen. Han såg på bågen i hennes hand och log.
"Du har gjort det här förut" konstaterade han när han satte sig på tronen.
"Mer än en gång" svarade hon bara. Loki nickade emot henne innan han vände blicken emot jorden. "Låt dem alla dö" sa han bara.

Wow vad kommer hända? Kommer Loki dö? Sluta skriva så bra xD

Eftersom du svarade så lägger jag upp nästa del

Loki andades häftigt, förstöraren var förstörd och Thor var på väg hit, men det spelade ingen roll han hade öppnat vägen in för the Frostgiant. Han tittade på Cara hon satt på armstödet till tronen med bågen i knät.
"De är på väg" sa Loki och Cara log.
"Och vi kommer vänta på dem" sa hon och Loki log emot henne.
"De kommer ångra det" sa han och reste sig upp. "Låta oss vänta på jättarna först och sedan ta hand om Thor" sa Loki lågt.
"Låt mig uppehålla Thor medan du räddar din far" sa Cara och Loki såg på honom. "Jag vet, det är därför jag aldrig frågar"
Loki nickade, han hade förstått att hon kunde förstå saker han tänkte och planerade utan att han sa något.
"Jag…Tack" sa Loki och lämnade henne.
Cara satt kvar på tronen, hon korsade benen. Hon tänkte inte låta Loki förlora allt. Hon hade för längesedan förlorat allt själv, men han hade gett henne en anledning att leva. Han hade gett henne lycka, han hade skyddat henne och han hade älskat henne utan att tveka. Nu tänkte inte hon stå bredvid och låta Loki förlora det han kämpat för. Vem som styrde Asgard spelade henne ingen roll, hon hade inget emot Thor men hon ville se Loki lycklig, att han aldrig mer skulle tvingas känna hat. Hon tittade upp när dörrarna öppnades. Thor kom in och stannade när han såg henne.
"Så du står vid hans sida" sa Thor och Cara log.
"Det har jag gjort sedan jag kom hit" sa hon och lutade sig tillbaka.
"Så är det du som har slagit i honom de här galenheterna?" sa Thor och höjde hammaren.
"Jag har inte gjort annat än varit hans vän när han behövde det. Tillskillnad från er så vände jag inte honom ryggen när han behövde stöd! Ni såg själva till att det hände" sa Cara och reste sig upp. De tre krigarna och Sif kom in i rummet.
"Vi tar hand om henne" sa Sif och Cara log.
"Det skall bli mitt nöje" sa Cara och såg på Thor. "Om du skadar honom lovar jag att du får ångra det" sa hon och tittade på Thor innan han försvann. Det här var något de båda var tvungna att lösa själva.
"Så du slåss tillslut" sa Sif och Cara log.
"Tillslut? Har ni väntat på det här?" sa hon och la en pil på bågsträngen. "Klart ni har. Ni hatar Loki där för hatar ni mig för att jag står vid hans sida" sa hon och sköt iväg en pil emot Volstagg innan hann regera, hon såg hur hon träffade honom i axeln. Hon kastade en kniv emot Hogun och träffade honom i magen.
"Vill ni fortsätta?" frågade hon och log när Fandral rusade emot henne med ett svärd. Hon kastade bågen åt sidan och drog sitt egna svärd.
"Kan du verkligen använda den?" skrattade han och Cara log.
"Bättre än vad du kan använda ditt svärd" sa hon och högg honom i magen. Hon log när hon vände sig emot Sif. "Jag har gjort det här längre än vad ni har gjort"
"De faller alla tillslut" sa Sif och Cara nickade.
"Det är sant och nu är det din tur" sa Cara och framkallade magi. Hon kände den välbekanta känslan av magi i händerna, hon siktade emot Sif och såg hur kvinnan slog in i väggen och blev medvetslös. Hon ville inte döda dem bara få dem ur vägen. Hon stannade upp, Loki! Hon var tvungen att veta om han var okej. Hon rusade in i Odens kammare. Hon såg sig omkring men kammaren var tom. Hon förstod vart de var, Bifrosten. Hon samlade tankarna och teleporterade sig.
"Cara ducka" sa Loki och drog ner henne på marken när Thor skickade en blixt emot dem.
"Loki sätt stopp för galenskaperna innan någon blir skadad" sa Thor och Loki log.
"Sen när började du fatta kärlek för jättarna?" skrattade han och Cara tittade på dem men höll sig i bakgrunden. "Har besöket på jorden fått fram din mjuka sida."
"Loki" sa Thor varnande och sköt en blixt emot dem.
"Eller är det den där kvinnan?" sa Loki och skrattade samtidigt som han utdelade ett slag emot Thor. "När jag är färdig här så kanske jag skall besöka henne med" skrattade Loki och Thor utdelade ett slag som träffade honom i magen.
"Loki" skrek Cara och sprang efter honom.
"Håll dig undan" skrek Loki och hon nickade. Loki kom på fötter.
"Loki varför gör du det här?" sa Thor och gick emot sin bror.
"För att visa far att jag är en värdig son. Jag ville aldrig ha tronen från början! Allt jag ville var att bli erkänd som din jämnlike" sa Loki och Thor såg sorgset på honom.
"Vi är bröder…" började Thor men Loki skrattade.
"Det är bara vad du tror" sa Loki och slog till sin bror.
"Det räcker" skrek Thor och slog ner hammaren. Marken skakade och Loki flög ut ur Bifrosten. Cara såg hur han förskräckt föll över kanten och klamrade sig fast. Hon var på väg emot honom när en hand lades över hennes mun. Hon vände sig om och såg Loki. Han tystade henne och hon förstod, han lurade Thor.
"Bror hjälp mig" sa Loki och Thor gick fram emot honom och försökte hjälpa honom, när han försökte hjälpa sin bror upp försvann kopian. Loki slog till sin bror så han landade på marken. Thor tog sig för pannan, han blödde. Loki ställde sig runt honom, han gjorde ett flertal kopior av sig själv. Cara såg på de båda bröderna, hon visste inte vad hon skulle göra.
"Arrrrrr" Thor skrek till, hon tittade på dem och såg Loki flyga genom luften. Thor la hammaren över hans bröst.
"Loki" skrek hon åter och sprang emot honom. Thor stirrade på henne. "Vad skall du göra? Döda mig?"
"Jag borde" sa han men gick i stället emot Bifrosten. Cara satte sig bredvid honom.
"Du borde ge dig av" sa Loki och Cara skrattade och såg på honom.
"Och lämna allt det roliga åt dig" sa hon och tog hans hand. Thor kallade till sig hammaren och Loki såg förfärat på honom när han började förstöra bron som Bifrosten var fäst vid.
"Om du förstör den får du aldrig mer se henne!" sa han och försökte få Thor att sluta. Loki försökte resa sig upp men Cara höll honom nere.
"Loki du har lovat att alltid vara vid min sida om du går dit är jag rädd att du kommer dö" sa hon och han såg på henne. Han hörde sorgsen i hennes röst och höll om henne.
"Jag lämnar dig inte, det har jag lovat" sa Loki och tittade på Thor. Tryckvågen for igenom luften. Cara kände hur hon flög genom luften, hon tappade taget om Lokis hand. Hon landade hårt på bron och tog sig för huvudet. Hon satte sig yrt upp och försökte samla tankarna.
"Far" sa Thor och hon fann att oden fångat Thors hand. Thor höll i Lokis stav och han klamrade sig fast vid den. Cara kravlade sig fram till kanten och såg ner på honom.
"Håll fast Loki" sa hon och försökte sträcka sig ner emot honom men Oden drog upp henne.
"Låt bli flicka lilla" sa Oden skarpt.
"Far jag kunde gjort det! Jag kunde gjort dig för oss, för dig far" sa Loki och log emot Oden.
"Nej Loki" sa Oden och Cara såg förskräckligt på Oden. Hur kunde han säga dessa orden? Hon tittade ner på Loki, hon såg smärtan som avspeglades i hans ansikte. Sorgsen han visade. Han mötte hennes blick.
"Jag är ledsen Cara, jag kan inte hålla mitt löfte" sa han och släppte taget.
"Loki" skrek hon och såg honom falla ner emot mörkret. "LOKI!"
Thor kom upp för kanten och drog bort henne från avgrunden. Han höll fast henne.
"Han är borta" sa Thor med en sprucken röst.
"Det är ert fel!" skrek hon och drog sig ur hans grepp och sjunk ner på marken. "Kunde ni inte bara älska honom?" frågade hon.
"Du förstår inte" sa Oden och hon tittade föraktfullt på honom.
"Du har rätt jag förstår inte! Jag förstår inte hur ni alla kunde vända honom ryggen när han behövde er. Hur ni aldrig gav honom chansen att få vara sig själv, hur ni hela tiden jämförde honom med Thor. Hur hela det här riket alltid valde Thor framför Loki. Att du tog hit honom men inte lär honom bli en del av riket" skrek hon åt dem. Thor satte sig framför henne men hon gav honom en blick och han flög igenom luften.
"Du gav honom kraften att gå så här långt. Du uppmuntrade honom" sa Oden och tittade på Cara.
"Jag gjorde det hans far skulle gjort! Jag älskade honom så som han var!" skrek hon och reste sig upp, hennes tårar rann ner för kinderna. Hon var tvungen att komma härifrån. Hon kunde inte stanna kvar i den här världen om Loki inte fanns här. Hennes anledning att vara i Asgard hade varit Loki och nu var han död. Oden hade inte låtit henne rädda honom, han hade inte försökt rädda sin son. Hennes ögon blev svarta.
"Om jag någonsin ser någon av er igen så dödar jag er." sa hon lågt. "Ni kommer få leva med känslan av att ha dödat Loki! Ni har hans blod på era händer!"
"Han dödade människor han med!" skrek Thor men ångrade sig när Caras blick vändes emot honom.
"Han gav sig in i ett krig han inte förstod, men att tillslut slå tillbaka var det enda sättet för att ni skulle se honom. Han ville vara din jämnlike Thor, han ville vara lika omtyckt som dig! Ni förnekade honom det, ni gjorde honom till den han var!"
"Skall du bara lämna oss här? Skall du vända oss ryggen och fly som du alltid gjort!" sa Oden och hon log elakt.
"Jag tänker lämna er, ni får städa upp. Ni får ta er igenom det här själva! Och jag tänker fly. Min anledning att vara här är borta. Jag finner inget nöje i ert sällskap" sa hon och stirrade på dem. "Jag hoppas ni en dag förstår vad ni gjort! Att ni kommer få leva med ångesten över att Loki dog, ni kunde förhindrat det men i stället lät ni honom dö." hon backade bakåt och slöt ögonen. Hon frambringade en lysande cirkel under fötterna som hon ställde sig i.
"Jag kom, jag såg, jag segrade" sa hon och log åter "Minns att det är lätt att dö men svårt att leva. Må sorgen äta upp er bit för bit! Ty den dagen ni dör kommer ni välkomna döden. Döden är ingen smärta, smärtan är att dö"
Thor vände bort blicken när ett skarpt ljus tändes i cirkeln. Han drevs bakåt och tvingades lägga handen över ögonen och när han öppnade dem igen var hon borta.
"Vem var hon?" Thor såg på sin far.
"Den farligaste kvinnan du lär möta. Hämnden är det som driver oss längst" sa Oden och såg på Thor "Sök inte upp henne för att ställa henne till rätta"
"Loki" sa Thor bara och tittade ut över kanten. Han kände Caras smärta, hon trodde att de inte älskade Loki men Thor hade älskat sin bror och nu var han borta. Han tittade ut över stjärnorna runt honom.
"Vi ses åter kära broder" sa Thor och gick efter sin far upp mot staden.

Men, men, men jag trodde du skulle låta Loki leva
Super bra skrivet dock

Så godomligt bra avengers nästa

MoHahaha du får se

Har redan börjat på den men vet inte om jag skall posta den här ^^

Posta den här

skall se hur jag gör ^^

Jag hade läst den i fall du postade den här

Jag skulle också ^^